Boktips januari 2011


Anarchism and syndicalism in the colonial and postcolonial world, 1870-1940. Editors: Steven Hirsch and Lucien van der Walt. Brill. 431 s.

Vårt bibliotek innehåller en stor mängd litteratur om anarkism och syndikalism. I denna nya volym analyseras de båda rörelserna utifrån sina internationella aspekter, från starten med den Första Internationalen (1864-1876), vars slut innebar splittringen mellan den marxistiska kommunismen och Bakunins anarkism – och fram till andra världskrigets utbrott. Förordet är skrivet av den kände kulturhistorikern Benedict Anderson, och den ingår i vår systerinstitution i Nederländernas – International institute on social history – skriftserie Studies in global social history. Författarna kommer från Egypten, Sydafrika, Sydkorea, Kina, Ukraina, Peru, Irland, Mexiko, Argentina och Brasilien.


New perspectives on anarchism, labour and syndicalism : the individual, the national and the transnational. Edited by David Berry and Constance Bantman. Cambridge scholars publishing. 228 s.

Anarkism och syndikalism spelade länge också en stor roll inom europeisk arbetarrörelse, vilket speglas i denna volym, redigerad av två brittiska historiker. Här bidrar kända anarkisthistoriker som Wayne Thorpe och Reiner Tosstorf, och rörelsernas utbredning över hela Europa fram till andra världskriget beskrivs, med namn som Errico Malatesta, Gustav Schmidt, Angel Pestana och Alfons Pilarski.


Rebel, rank and file : labor militancy and revolt from below during the long 1970s. Edited by Aaron and Robert Brenner, Cal Winslow. Verso. 408 s.

Historiker talar idag om det “långa 1970-talet”, och menar då den politiska radikaliseringen som skedde under 1960-talet, kulminerade under 1968, och fortsatte med full styrka fram till oljekrisen 1973 och dess efterdyningar, då en stark ekonomisk tillväxt bröts i västvärlden.

En motsvarande radikalisering skedde på det fackliga området i USA, som genomlevde ett stort antal strejker och arbetsnedläggelser under 1970-talet. Inte minst inom tillverkningsindustrin, där bara 1970 facket genomförde 5.716 kortare eller längre strejker. Radikalismens efterdyningar varade ända till det politiska maktskiftet kring 1980, då Reagan/Thatchers antifackliga politik slutligen bröt ryggen på det fackliga engagemanget i USA/Storbritannien.

Också Frankrike såg 1968 ett antal stora strejker på olika arbetsplatser, något man kanske glömmer när studentoppositionen stod i centrum. De svarta inom t.ex. Black Muslims i USA radikaliserades starkt, liksom kvinnorörelsen i flera länder.


Boken dokumenterar ett stort antal arbetskonflikter i USA under det som kallats ”det långa 1970-talet”.


Pierre Frank och Daniel Bensaïd: The long march of the Trotskyists : contributions to the history of the 4th International. Amsterdam : International institute for research and education. 202 s.

Den trotskistiska s.k. “fjärde internationalen” grundades 1938 av anhängare till den två år senare mördade tidigare sovjetledaren Leo Trotskij. Den fick en tydligt internationalistisk inriktning. Socialistiska partiet i Sverige tillhör idag den fjärde internationalen.


I den nya boken skildrar Pierre Frank, en medarbetare till Trotskij i hans exil i Mexiko, de första åren och fram till 1979. Daniel Bensaïd skildrar de senare trettio åren, och boken innehåller ett kapital av den kände ekonomen och trotskisten Ernest Mandel. Den är utgiven i samarbete med förlaget Resistance books i London.


Kevin J. Callahan: Demonstration culture : European socialism and the Second international, 1889-1914. Troubador publishing. 324 s.

Den andra internationalen grundades av bl.a. Friedrich Engels, i Marx anda, och i ett försök att ena den internationella vänstern. Den bröt samman pgr av oenigheter, i och med utbrottet av det första världskriget, där den socialistiska fredstanken visade sig vara verkningslös.


Demonstrationer och massrörelser blev ett verktyg för den andra internationalen, när allt fler arbetare började organisera sig fackligt. Uppeldande agitatorer blev ett folknöje i samband med de stora demonstrationerna, som beskrivs i denna bok. Udden var riktad mot militarismen, imperialismen, överklassen, kyrkan och kungahuset. Mot internationalismen inom den andra internationalen, där kommunister stred mot socialdemokrater, stod den av stat och kyrka stadfästa nationalismen, som obönhörligt drev land efter land in i det förödande världskriget.


Per Anders Wiktorsson: Den utvidgade människan : om Eyvind Johnsons Krilontrilogi. Symposion. 400 s.

Titeln anspelar på en mening i början av romantrilogin, där fastighetsmäklaren Johannes Krilon (namnet sägs vara en sammansättning av Kristus och Platon) beskrivs utan och innan i en tolv sidor lång inledning. Han promenerar på Mälarens is en kall decemberdag och författaren reflekterar: ”Så är det med människorna: att en del utvidgar sig likt sprängande is när de fryser, och detta måste i högsta grad förvåna.”


Eyvind Johnsons stora trilogi som utkom under andra världskriget har av tidigare forskning avfärdats som beredskapslitteratur, med tidsmarkörer som gör den oläslig idag. Här tas den upp till ny debatt, och blir en självklar beledsagare till den snåriga romantrilogin, som beskriver en liten grupps (Grupp Krilon) envisa motstånd, när fastighetsmarknaden i Stockholm långsamt övertas av två skrupelfria entreprenörer, T.Jekau och G.Staph.


Det är också en roman som närgånget kommenterar den svenska politiken under andra världskriget, antisemitismen, militarismen, kungahusfjäsket osv. I centrum står humanisten, den knubbige Johannes Krilon, till fysionomin inte olik en trygg bredaxlad och eftertänksam Per Albin Hansson.