Kontakta oss | Besök oss | Lättläst | Om oss | English

 Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek

förenar arkiv, bibliotek och forskningsfrämjande verksamhet

“Tack för god vakt”

Lars Gogman, 10 december 2014.

I Åkers styckebruks historia intog brukspatron och kyrkoherden givna huvudroller. Läs om Ebba Nordströms öde - en ung socialdemokratisk ungdom som utmanade ordningen.

Det var höst och ute i världen rasade kriget som skulle göra slut på alla krig. Medan Europas ungdom förblödde på slagfält som Verdun, och Tannenberg satt i sörmländska Blacksta, kyrkohede Gustav Langborg och plitade i sin krönikebok. Han skrev:

De allvarstider, som voro inne, krävde mera än annars fostran till gudsfruktan, förtröstan, sedlighet och fosterlanskärlek. Det släkte, som nu levde, förstod till största delen icke att värdera ett sådant fosterland med dess självständighet och frihet som vårt.  Några få år efter slutad skolgång kunde många säga:  Vi hava icke något fosterland, och det är likgiltigt om vi äro svenskar eller t.ex. ryssar. Sådana åsikter kommo icke från skolan, där man åtminstone såsom här i distrikten söka väcka kärlek till fosterlandet och betona kristendomens bud: Giv kejsaren det kejsaren tillhör, men ungdomen fölle alltför snart under samvetslösa agitatorers och dåliga tidningars inflytande. Därför borde allt uppbjudas för att motverka ett sådant inflytande, varvid man hade många hjälpmedel…

Några mil norr om Blacksta ligger Åkers styckebruk och där var vid samma tid den 21-åriga Ebba Nordström en av de ungdomar som enligt kyrkoherden inte rätt förstod kristendomens bud. Denna trolöshet kom att stå henne dyrt.

Åkers styckebruk styrdes i mitten av 1910-talet maktfullkomligt av en brukspatron, kavalleriinspektören och generalmajoren G.A. Nyblæus och hans disponent Sandell. Bruksledningen hade effektivt krossat den tidigare starka arbetarrörelsen genom att kasta ut organisationerna från ortens samlingslokaler samt avskedat “trilskande” arbetare. Att här sälja socialistiska tidningar var ett brott som utan pardon ledde till omedelbart avsked.

Arbetarrörelsens sista och enda utpost i detta fiendeland var den socialdemokratiska ungdomsklubben och  brukspatron Nyblæus tänkte nu inte vila på hanen för att förpassa även denna sammanslutning till graven. Kyrkoherde Langborg tolkar nog ganska väl överheten syn på de olika socialistbladen:

…en Vicksell, en Hinke Berggren jämte de uslaste tidningar finge ohejdat sprida osedlighetens gift bland de unga. Men då ogräs på detta sätt finge utsås utan hinder från de som innehava makten, vore det ej underligt om ogräset växte till ohyggliga skördar.

Stormklockan, 13 november 1915

Stormklockan, 13 november 1915

Ungdomsklubbens mest drivande medlem var Ebba Nordström. Hon sålde dessutom öppet ungdomsförbundets tidning, Stormklockan. Att en ung kvinna dristade sig till att utmana ordningen på detta sätt var en grov förolämpning och denna måste kraftfullt bemötas.

Då Ebba inte själv arbetade på bruket fick man välja en annan väg för att rensa egendomen från ogräs. Bruksledningen valde att vräka hennes 72 årige morfar, Karl Erik Lännholm från dennes bostad. En belöning efter att ha jobbat prickfritt på bruket i drygt ett halvt sekel.

På väggen i gamle Lännholms stuga hängde det patriotiska sällskapets silvermedalj med inskription “Av patriotiska sällskapet  Åt Karl Erik Lännholm För långvarig och trogen tjänst”. Nu skulle morfar vräkas och för arbetarna på bruket var anledningen uppenbar, Lännholm vräktes för att Ebba sålde Stormklockan.

Socialdemokratiska ungdomsförbundets fredsmärke, 1915

Socialdemokratiska ungdomsförbundets fredsmärke, 1915. Ebba Nordström tog ungdomsförbundets fredsmärke med sig i graven.

När Ebba Nordström nåddes av beskedet att morfar skulle vräkas tog hon sitt liv. Hon efterlämnade ett brev där hon bad om att i graven få ta med sig en kär väns fotografi samt ungdomsförbundets röda fredsmärke.

Söndagen den 24 oktober 1915 gick ett sorgetåg till kyrkogården i Åkers styckebruk.  I.O.G.T deltog med musik och standar och från Eskilstuna kom klubbister med florbehängd fana. Bland kransarna fanns en från ungdomsförbundets distriktsstyrelse med inskription “Tack för god vakt”.  Ett sista tack framfördes av kamrat Artur Bergvall och den övriga ceremonin utfördes av kamrat Anna Lindgren-Pettersson.

En vecka efter Ebbas begravning bildades en avdelning av Lantarbetareförbundet i Åkers styckebruk och även grovarbetarna började röra på sig. Socialdemokratiska ungdomsförbundet samlade även ihop 650 kronor till gamle Lännholm för att denne skulle undgå fattighusets plågor.

I Åkers styckebruks historia intar brukspatron en given huvudroll och kyrkoheden i Blackstas krönikebok finns numera utgiven av Södermanlands museum som “Sörmländsk handling”.

Vilka håller i dag minnet levande efter Ebba Nordström?

Senast uppdaterad: 10 december 2014