Kontakta oss | Besök oss | Lättläst | Om oss | English

 Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek

förenar arkiv, bibliotek och forskningsfrämjande verksamhet

Boktips april 2016

Webbredaktionen, 20 april 2016.

Freke Räihä, (Ill. av Joakim Ceder & Håkan Eklund) Baggböleri : dikt / Smockadoll förlag, 2015, 96 s.

Titeln till Freke Räihäs diktsamling är inte tagen ur luften. Begreppet ”Baggböleri” skapades när sågverkspatroner på 1800-talet trakterade bönderna i Norrland (Baggböle är en herrgård utanför Umeå) med riklig mat och dryck, och sedan köpte deras skog långt under värdet med en enkel namnunderskrift (inte sällan i berusat tillstånd).

Diktsamlingen behandlar en skogsarbetarstrejk i Lossmen och Ekträsk i Västerbotten, som startade 1924, pådriven av syndikalister. Den utmynnade i en bitter strid med strejkbrytare, bråk och slagsmål mellan dessa och de strejkande arbetarna, och en arbetsgivarlockout som varade ända till 1931. Då var skogsarbetarna och deras familjer uttröttade, medtagna av hunger, och fullständigt utblottade.

Boken blandar lyrik och dramatik på västerbottnisk dialekt på ett nyskapande sätt. Litteraturvetaren Magnus Nilsson skriver i ett efterord: ”Naturligtvis utgör Baggböleri  i första hand ett försök till förnyelse av den svenska arbetarlitteraturen.” Men detta försök ingår i också ett sammanhang, menar han, en tradition. Sammanhanget är det svenska klassamhället och traditionen dess konstnärliga uttryck, det Peter Weiss kallat Motståndets estetik: den svenska arbetarlitteraturen, inte minst arbetarlyriken, med rötter hos Henrik Menander och Leon Larsson, och med nyskapare som Stig Sjödin, Jenny Wrangborg och Johan Jönsson.

Assar Johansson och Bo Assarsson, Assar Johansson : en sann socialdemokrat / Eget förlag, 2015. 65 s. : ill.

”Arbetarminnen” är en genre som närmast sorteras under ”biografica”. Det är en genre vi har ganska gott om i ARAB:s bibliotek, en klassiker är t.ex. de arbetarminnen som Nordiska museet samlat, och som publicerats under titlar som ”Statarminnen”, ”Sågverksminnen”, ”Skogsarbetarminnen”, ”Rallarminnen”, ”Byggnadsarbetarminnen”, ”Godtemplarminnen”, ”Typografminnen”, ”Järnbruksminnen” med flera, redigerade av etnologen Mats Rehnberg.
En ny bok i denna genre är ovannämnda bok om Assar Johansson (1910-1986), nedskriven av sonen Bo. Den skildrar också Sveriges utveckling från fattigland till välutvecklat industriland med en internationellt sett hög levnadsstandard. Assar Johansson var smålänning, men flyttade1946 till Östertälje där han arbetade hela sitt liv på Scanias bilfabrik. Han var kommunalpolitiker, och listar alla sina uppdrag på följande sätt: Ordförande i Arbetarekommunen, instruktör och kassör i ABF, ledamot av kommunalfullmäktige, pensionsnämnden, taxeringsnämnden, polisnämnden, sjukkassan, Konsum, idrottsplatskommittén, stiftelsen Östertäljehem, hyresnämnden samt företagsnämnden på Vabis.

I korta ordalag och med glimtar från föreningsliv och fritid sammanfattar det ett strävsamt liv i rörelsens tjänst, som är väl värt att bevara. En höjdpunkt i det privata livet är när familjen får råd att köpa en Volkswagen 1955, med ekonomiskt stöd från Scania, som hade licens på att tillverka bilen i Sverige. Den frihet bilen gav är svår att förstå idag, men var för en svensk arbetare på 1950-talet höjden av lyx! ”Jag måste sköta mitt jobb och veta min plats” skriver Assar, inte utan bitterhet, om arbetslivet. ”Jag och min fru kämpade för att våra barn skulle få ett bättre liv”.

Handslag och hälsning : brevväxlingen mellan Lars Furuland och Ivar Lo-Johansson 1955-1989 : en vänskap kring den svenska arbetarlitteraturen / utgiven och kommenterad av Gunnel Furuland /LaGun förlag, 2015 (Skrifter utgivna av Avdelningen för litteratursociologi vid litteraturvetenskapliga institutionen i Uppsala ; 69). 397 s. : ill.

Tidigt började professor Lars Furulands  intresse för arbetarlitteraturen i Sverige, och speciellt de s.k. statarförfattarna: Ivar Lo-Johansson, Jan Fridegård, Alfred Kämpe och Moa Martinson. Den omfattande korrespondensen mellan Furuland och Ivar Lo startade 1955, och finns nu i urval utgiven i volymen Handslag och hälsning (2015), redigerad av dottern Gunnel. Hela korrespondensen innehåller närmare 400 brev, varav de som tillhör Ivar Lo ingår i hans arkiv på Carolina Rediviva, men finns i kopior i Lars Furulands privata arkiv som emellertid inte ingår i det arkiv som nu förtecknas hos Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek.
Lars Furuland var 27 när han tog kontakt med Ivar Lo-Johansson 1955 inför sitt avhandlingsprojekt Statarna i litteraturen, som publicerades 1962. Ivar Lo var dubbelt så gammal, men var uppenbart smickrad av det stora intresse Lars Furuland visade honom och hans författarskap. Ivar Lo-Johansson har av Furuland kallats ”statarnas ombudsman i dikten”. På samma sätt blev Lars, med Gunnel Furulands ord, ”författarens [d v s Ivar Los] ombudsman”, vilket kunde ha sina sidor. Men i slutändan tjänade båda på relationen, det var en ”win-win situation”, som nog båda var medvetna om. Korrespondensen spänner över femtio år, och avslutas med ett julkort från Ivar Lo till familjen Furuland julen 1989. 11 april följande år avled Ivar Lo-Johansson, 88 år gammal.

Shirin Ahlbäck Öberg, Li Bennich-Björkman, Jörgen Hermansson, Anna Jarstad, Christer Karlsson, Sten Widmalm (red.), Det hotade universitetet / Stockholm : Dialogos, 2016, 282 s.

I Det hotade universitetet uttrycker forskare sin oro över utvecklingen vid universiteten i Norden och Europa. Vad har hänt med Kunskapen, Kreativiteten, Kritiken och Kollegialiteten? I dagens ”projektsamhälle” gäller krav på snabba resultat som kan säljas in. I ”forskningsfabriken” finns ingen tid för djupare reflexion. Den akademiske läraren har blivit en producerande maskin och studenterna hans kunder. Här finns naturligtvis en klar risk för likriktning av forskningen. Den tidigare decentraliserade akademiska miljön har centraliserats. Är akademisk kompetens numera demeriterande? Kollegiala beslutsformer har avvecklats och rektorer rekryteras mer som företagsledare. Ansökningar om forskningsanslag måste formuleras med känsla för finansiärernas eventuella preferenser… I ljuset av allt detta ter sig skandalen kring KI:s före detta stjärnkirurg Paolo Macchiarini fullt förståelig.
Den intellektuella miljö som möjliggjorde vetenskapliga framsteg under 1900-talet ger vika för en managementkultur - New Public Management. Författarna menar på att universiteten måste bygga vidare på den frihetliga och flexibla organisation som varit deras kännemärke.

”De samhälleliga konsekvenserna av den utveckling vi nu bevittnar kan vara genomgripande, då intellektualismens kultur - som oberoende av ekonomisk, politisk och social makt undrar och ifrågasätter - riskerar att inte längre ha en naturlig hemvist. Det kan förändra allt.” (sid. 214)

Buelens, Geert, Everything to nothing : the poetry of the Great War, revolution and the transformation of Europe / Stockholm : Verso, 2015, 392 s.

Litteraturprofessorn Geert Buelens har skrivit en mycket innehållsrik kulturhistoria om första världskriget, som också kallats ”det litterära kriget.” Detta var poeternas krig. Poeterna hade en stor roll när det gällde att mobilisera människor inför första världskriget och det var knappast väna fredspoem som skrevs. I Tyskland publicerades mer än en miljon propagandadikter under krigets första månader. Den kulturella och politiska debatten i Europa under 1910-talet var genomsyrad av aggressivitet och krigshets. Futuristen Marinetti glorifierade kriget, revolutionen, patriotismen och militären. Även konstnärer och poeter inom avantgardet fantiserade om krig och våld, ofta i apokalyptiska visioner. Anna Akhmatovas dikt ”Juli 1914” beskriver det stundande kriget genom ett bibliskt, profetiskt språk. Men poeterna skrev inte bara om kriget, de deltog också. Blaise Cendrars förlorade sin högra arm och fick lära sig att skriva med sin vänstra. 1917 hade poeternas entusiasm över det frigörande kriget förbytts i förtvivlan och brustna illusioner.

Senast uppdaterad: 20 april 2016