Kontakta oss | Besök oss | Lättläst | Om oss | English

 Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek

förenar arkiv, bibliotek och forskningsfrämjande verksamhet

Pansarkryssarens kapten har mönstrat av - Molly Johnson död

Arne Högström, 20 januari 2017.

Molly Johnson vid tiden för debuten (kring 1955), Källa: Wikipedia, public domain.

Molly Johnson vid tiden för debuten (kring 1955), Källa: Wikipedia, public domain.

Morgonen den 29 november 2016 avled den 85-åriga arbetarförfattaren Molly Johnson på St Görans sjukhus i Stockholm. Molly Johnson hör dock till det fåtal författare som gjort sig odödliga genom ett enda verk, i hennes fall debutromanen Pansarkryssaren, senast återutgiven 2009.

Molly Johnson föddes den 24 januari 1931 och växte upp i en arbetarfamilj i Hofors i Gästrikland. Då hon gav ut sin debutroman hade hon arbetat som hushållerska, gått Poppius journalistskola i Stockholm och även gift sig och fått barn. Hon skrev Pansarkryssaren efter att ha sett Sergej Eisensteins filmklassiker Pansarkryssaren Potemkin på Folkets Hus-bion i Hofors.

Filmen från 1925 om ett matrosuppror med blodigt slut hade länge varit förbjuden av Statens biografbyrå och fick visas i Sverige först på 1950-talet. Johnson fick av filmen uppslag till en novell, som publicerades i BLM 1954 och senare kom att utgöra romanens första del. Textens djärvhet och originalitet gav upphov till ett stort antal anbud från förläggare. Året efter utkom romanen.

Vad Molly Johnson såg för sig och i texten måleriskt skildrar är hur pansarkryssaren med de upproriska matroserna kommer till Grusviken, ett brukssamhälle som påminner om verklighetens Hofors. Pansarkryssaren pressar sig i dimman uppför ån inför häpna Grusviksbor och medför ett budskap om revolution och befrielse. Jublet uteblir dock; järnverksarbetarna är avvaktande och förvirrade. Bruksdisponent och myndighetspersoner tillkallas och vet hur man avvärjer hot utifrån. Revolutionsmatrosernas kampglöd falnar, de ger upp och anpassar sig.

Samtidigt provsprängs en vätebomb i Stilla havet. På lyxhotellet Grandest på Grand Bahamas vältrar sig överklassen i överflöd, och när tiggarna från kåkstaden kommer för nära öppnar rikemanssönerna eld och anställer blodbad. Slitet, våldet och förtrycket hänger samman, och de fortsätter så länge ingen gör något åt dem.
Johnson skriver en suggestiv, mångstämmig prosa, där språket pendlar mellan det associativt poetiska och kärv dialekt, och där idyllisk reseskildring med exotiska inslag kan slå över i saklig dokumentär. Romanen saknar huvudpersoner och kollektivet och klassen står i centrum; händelsernas plats och tid är obestämda. Tillsammans med det stilistiskt nyskapande språket fjärmar detta Pansarkryssaren från socialrealistisk arbetarlitteratur och närmar den till litterärt nydanande arbetarförfattare som Martin Koch och Eyvind Johnson, men även till ryska surrealistiska författare som Nikolaj Gogol, Andrej Belyj och Michail Bulgakov.

Samtidigt innehåller boken ett uttalat politiskt budskap och en tydlig protest mot klassamhällets orättvisor och avhumanisering, och Molly Johnson uttrycker det, i likhet med sin stora förebild C. J. L. Almqvist, inte utan religiösa undertoner.

Efter barn- och ungdomsboken Guje med flätorna året därpå dröjde det nästan trettio år innan nästa roman, Morbror Anders, kom ut. Den inkännande skildringen av en gammal stukad bruksarbetare belönades med Tidningen Vi:s litteraturpris 1984. Molly Johnson har också skrivit flera så kallade LL-böcker (lättlästa böcker) och bearbetat klassiska verk till lättläst. 1989 skrev hon tillsammans med sin dotter litteraturvetaren och författaren Tilda Maria Forselius Mormorsboken, tre generationers vittnesmål om drömmar och tungt arbete. Hon har även arbetat som journalist och skrivit sagor och noveller för pressen.

När Pansarkryssaren publicerades 1955 var Molly Johnson 24 år och spåddes en lysande framtid som författare. Så blev det inte, men Johnson är en av dem som i skymundan utvecklat arbetarromanens form. Hon hänvisade själv till att hon ägnat mycken tid åt att sköta hem och barn, men prestationsångest och skygghet för offentlighet kan också ha spelat in. Hennes debutverk har dock förblivit en klassiker och inspirationskälla, som då och då ges ut på nytt.

Källor:
Kristian Ekenberg, “Hoforsförfattaren Molly Johnson är död”, Gefle Dagblad 2 december 2016
Gregor Flakierski, “Pansarkryssare avlossar en modernistisk salva”, Flamman 10 december 2009
Molly Johnson, Pansarkryssaren, 1979, nr 67/9083, Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek (ARAB)
Molly Johnson, Morbror Anders, 1988, nr 40285 (ARAB)
Anna Jörgensdotter, “Till minnet av Molly Johnson och tack för allt”, Arbetarbladet 1 december 2016

Senast uppdaterad: 20 januari 2017