Professor Bengt Jangfeldt, Majakovskijexpert, skickade oss ett mail apropos diktsamlingen:

Jav´ är en rätt känd poesikalender. Ordet är svåröversatt (åtminstone om man vill vara poetisk) och betyder “verklighet”, “realitet” eller “vaket tillstånd”. (Förr i tiden markerade man ofta så kallat mjukt tecken med “j”, numera brukar man utlämna det eller markera det med apostrof. Det innebär att föregående konsonant skall uttalas mjukt.)

Underrubriken Stichi betyder Dikter.

Författarna är alla mycket kända. De flesta tillhörde de s.k. imaginisterna, en grupp ledd av Sergej Jesenin: Rurik Ivnjev, Anatolij Mariengof och Vadim Sjersjenivitj. Men här finns också andra framstående poeter som Andrej Belyj, Vasilij Kamenskij, Boris Pasternak.

Att kalendern är tryckt på så trähaltigt papper kan vara ett resultat av papperskrisen under inbördeskriget men kan också vara en estetisk markering. Tyvärr har jag inte lyckats få fram upplagan, som kanske inte heller är känd. Den bör hur som helst inte har varit särskilt stor, kanske 500.

Omslaget är efter en teckning av den kände konstnären Aristarch Lentulov (som också gjort omslag till andra poesikalendrar).

På denna sida:

• Boktips med längre kommentarer
• Boktips  med kortare kommentarer
• Om Ester Blenda Nordströms reportage “Hur har tjänsteflickorna det”
• Tips på artiklar i Arbetarhistoria

Boktips med längre kommentarer

Migration and domestic work : a European perspective on a global theme, edited by Helma Lutz, 212 s.

The new maids : transnational women and the care economy / Helma Lutz, 241 s.

Global woman, nannies, maids, and sex workers in the new economy / Barbara Ehrenreich, A. R. Hochschild (eds.),

Den tid vi lever i kallas allt emellanåt för “migrationens tid.” Det beräknas att cirka 200 miljoner människor lever i ett annat land än det de föddes i. I allt högre utsträckning är de migrerande kvinnor, vilket föranlett forskare att tala om “migrationens feminisering”. Dessa kvinnor migrerar allt oftare ensamma, detta då mottagarländerna infört alltmer restriktiva regler då det gäller anhörigmigration, vilket innebär att de ofta har sina barn och sin övriga familj kvar i hemlandet. Till detta kommer att kvinnorna oftast saknar arbetstillstånd, även det en följd av en alltmer restriktiv invandrarpolitik från mottagarländernas sida, vilket gör dem sårbara och fångade i en situation utan vare sig rättigheter eller skyddsnät. Framförallt finner dessa kvinnor arbete i sektorer som husligt servicearbete, catering eller underhållningsindustrin och/eller prostitution.

En av de absolut snabbast växande marknaderna i dagens globaliserade ekonomi är marknaden för husligt arbete. De som anställs är oftast kvinnor, kvinnor från syd som tar arbete hos Europas och USA:s över- och medelklassfamiljer för att städa deras hem, laga deras mat och ta hand om deras barn och gamla. Många av dessa kvinnor står utanför alla arbetsrättsliga sammanhang i de länder som de åkt till för att arbeta. I många av dessa länder upphör över huvud taget alla arbetsrättsliga lagar att gälla vid tröskeln in till den husliga servicesektorn, en tydlig indikation på att det servicearbete de utför är impregnerat med ett traditionellt könsrollstänkande och därför inte anses utgöra ett “riktigt arbete”. Lutz pekar på att detta sätt att avhända sig husligt servicearbete (”the three C’s - cleaning, caring and cooking”) förvisso har gjort det lättare för Europas och USA:s medelklasskvinnor att arbeta och göra karriär, men att det skett på bekostnad av en mer gemomgående förändring av samhället.

Ehrenreich och Hochschild är inne på samma linje när de påpekar att situationen skapar ett förhållande som i global skala “i viss mening speglar en traditionell könsrollsindelning. Den rika världen går in i den traditionella mansrollen - bortskämd, krävande, usel på att laga mat, städa eller hitta sina strumpor. Fattiga länder ikläder sig den traditionella kvinnorollen - tålmodig, vårdande och självförnekande.” (11 f). Som en av de intervjuade i Lutz’ bok säger:

Just det, framförallt köket - skitigt och, just det, alla dessa kök där så mycket måste göras. Och allt som bara ligger på golvet, deras grejer, kläder, böcker, allting, massor av grejer, över hela golvet. Alltid på golvet … jag kan inte dammsuga om allt finns på golvet. Det är väldigt irriterande! Jag kan inte fatta varför människor gör på det sättet … knäppt. Så alltså handlar det om två jobb i ett för mig - eftersom jag aldrig bara kan börja städa med en gång, för att där finns en youghurtförpackning och där en sked på golvet och för att jag måste plocka upp kläder och hänga upp dem på stolar; på något sätt måste jag plocka upp grejer, om du förstår vad jag menar, innan jag kan börja städa.

(Lutz, 53)

En jämlikhet baserad på husligt arbete utfört av lågavlönade kvinnor, som själva tvingats lämna sina barn kvar i sina hemländer, tycks onekligen vara en vinglig väg att gå. Samtidigt kan det vara på sin plats att, som Lutz, påpeka att dessa migranter inte är några slags marionettdockor som endast tvingas anpassa sig till andras agendor:

Yet it seems important to note that migrants are not puppets of their respective economies or national states, but human individuals seeking to improve their living conditions across frontiers. The contributions they make to changing society in their countries of origin and reception, as much as the structural restrictions and obstacles to migration they encounter, are part and parcel of their life stories. “Bottom-up transnationalism” is therefore a metaphor for the appreciation of this contribution.

(Lutz, 24)

Dessa tre böcker utgår från ett transnationellt perspektiv. Grunden utgöres av djuplodande och faktaspäckade fältarbeten och intervjuer, men det påpekas även att arbetet försvårats av själva den situation som intervjuerna ämnat belysa. Detta då hemmet upplevs som något mycket privat och en skyddad zon för avkoppling, vilket fått de som anställt en huslig servicearbetare att ögna den intervjuande med misstänksamhet; för de anställda handlar det om något mer allvarligt: risken för att bli utvisade.

Migration, domestic work and affect : a decolonial approach on value and the feminization of labor / Encarnación Gutiérrez-Rodriguez, New York 2010, 220 s.

Det värsta är toaletterna! Alltså, du möter människor som verkligen är tipp-topp, men glöm det! Verkligen! Därför har jag alltid handskar på mig. ( … ) Kanske är det människor som är superrenliga, men bara ytligt! Men alltså, du vet folk i köket och på toaletten! Alltså verkligen! Borstar finns överallt! ( … ) Vad du kan göra är att få det lite renare. Men det är nedfläckat överallt! Kiss överallt! Männen kan inte kissa rätt alls!

(137)

Så utbrister Carmen, som arbetar som huslig servicearbetare i Hamburg.

Boken, skriven av sociologen Encarnación Gutiérrez-Rodriguez, grundar sig på ett mångårigt forskningsprojekt bedrivet i Tyskland, Storbritannien, Spanien och Österrike och över 100 intervjuer med kvinnor från Peru, Ecuador och Chile som arbetar inom den husliga servicesektorn i dessa länder.

Författaren förmedlar samma bakomliggande bild som de tre ovan nämnda böckerna, men lyfter i högre grad fram interaktionen mellan de som anställes och de som anställer inom denna sektorn. Vad är det för slags känslor som föds och vibrerar mellan den som anställts för att städa någon annans hem och den som anställt denna person för att städa sitt hem? Gutiérrez-Rodriguez ställer frågan ur ett i grund och botten marxistiskt och postkolonialt perspektiv vilket öppnar upp för en ytterst intressant läsning, en mycket mer intressant läsning än vad som är möjligt att ge rättvisa åt i denna korta anmälan. Jag nöjer mig därför med att ge en länk till en artikel av Gutiérrez-Rodriguez och ett försök till en översättning av bokens slutord, skrivna av det argentinska Colectivo Situaciones:

det finns inget sätt att angripa kapitalismen på utan att se att dess makt är den makt som kommer ur sorgsenhet, maktlöshet, individualism, separation, varan. Alltså består all kamp mot kapitalismen av att skapa andra former av samhällelighet, andra former av glädje än de som saluförs, en annan politik, en politik som är en del av livet.

(169)

Decent work for domestic workers / International Labour Conference, 100th Session 2011, International Labour Office, 70 s. (Report (International Labour Conference) ; 100th Session, IV(2A))

Decent work for domestic workers / International Labour Conference, 100th Session 2011, International Labour Office, 31 s. (Report (International Labour Conference) ; 100th Session, IV(2B))

Det husliga servicearbetet har varit en punkt på International Labour Offices (ILO) dagordning sedan åtminstone 2008. Nödvändigheten av att skapa ett arbetsrättsligt regelverk för denna sektor har ansetts allt större över tiden. Detta av anledningar som nämns i det förslag till en konvention rörande arbete i denna sektor som togs upp till diskussion 2011:

• Att denna sektor med självklarhet bör omslutas av de strävanden och rekommendationer som ILO verkar för.
• Den stora vikt denna sektor har för världsekonomin i stort.
• Mot bakgrund av att arbete i denna sektor fortfar att vara undervärderat och osynligt och framförallt utövat av kvinnor och flickor av vilka många är migranter och därigenom särskilt sårbara och utsatta för diskriminering
• Med hänsyn till att denna sektor spelar en stor roll i utvecklingsländers ekonomi.
• Mot bakgrund av de speciella villkor under vilka det husliga servicearbetet utförs, måste de som utför det garanteras att de har rättigheter och att dessa rättigheter kan utövas.

Den färdiga texten rörande reglering av husligt servicearbetare går att hämta från International Labour Offices webbplats.

Seven days a week / David M. Katzman, New York 1978, 374 s.

Denna bok behandlar utvecklingen av det husliga servicearbetet i Förenta staterna under perioden 1870-1920. Författaren visar på hur det husliga servicearbetet hamnar vid sidan av den pågående moderniseringen och industrialiseringen av samhället, trots att det förekommer försök att tillämpa det sätt att kontrollera och rationalisera arbetet som var en del av industrialiseringen även på denna sektor.

Att arbeta inom denna sektor var aldrig populärt. Den anställde inneslöts i främmande människors hushåll, blev alltför beroende av och kom alltför nära arbetsgivaren (oftast en kvinna kallad “Mistress”) och dennas emotionella utbrott och humörskiftningar. Från den anställdes sida är kommentarer av nedanstående slag legio:

Du har ingen tid för dig själv; andra jobb har en klart definierad arbetstid och när du jobbat klart kan man göra som man vill utan att fråga någon.

Söndagarna i en privatfamilj är oftast allt annat än en vilodag för tjänaren, för den dagen finns det oftast gäster som ska äta middag eller dricka te eller båda delar, vilket innebär mer arbete.

Jag förmodar att anledningen till att alltfler kvinnor söker något annat jobb är att de hellre vill arbeta hela dagen och ha det avklarat så att de kan ägna kvällarna åt sig själva.

(ix)

Vid slutet av den undersökta perioden har de flesta vita kvinnor lämnat denna sektor för arbete inom främst industri- och affärssektorn; majoriteten av tjänarinnorna är då svarta kvinnor från sydstaterna.

Boktips med kortare kommentarer

Calleman, Catharina: Genusperspektiv på arbetsrätten (2009)
Om bland annat hemarbete och hembiträden.

Class struggle on the home front : work, conflict and exploitation in the household (2009)

Cousins, Christine: Society, work and welfare in Europe (Macmillan press, 1999).
Tar bland annat upp kvinnors arbete och arbetslöshet, välfärdspolitik och nyfattigdom i fyra EU-länder efter Andra världskriget.

Ehrenreich, Barbara: Barskrapad (2002)
Städerskor i USA.

The encyclopedia of strikes in American history. Aaron Brenner, Benjamin Day, Immanuel Ness, editors, ME Sharpe, 2009
Behandlar bland annat hembiträdesstrejker i USA. (Se Boktips december 2009).

“Förklädd” : klassiska reportage (1995)
Bland annat Ester Blenda Nordströms wallraffande som piga på 1910-talet, och Inge Lunds reportage från arbete som piga i USA 1917.

Hirdman, Yvonne, Kristina Bohman, Maj Birgit Rörslett: Påminnelser : om kvinnors liv i Sverige (1995).
Om hembiträden, pigor bland annat.

Lindgren, Anne-Marie, Marika Lindgren Åsbrink: Systrar, kamrater! : arbetarrörelsens kvinnliga pionjärer.
Behandlar bland annat Gertrud Månsson, tidigare hembiträde, första s-kvinna som invaldes i Sthlms stadsfullmäktige 1919. (Se Boktips december 2007)

Lund, Inge: “Svenska tjänsteflickor I USA”, i Karl Hildebrand och Axel Fredenholm, Svenskarna i Amerika, del 3, 1926.

Migration and domestic work : a European perspective (2009)

Sjöberg, Maria: “Min mormor var jungfru : om ett arbete som aldrig har professionaliserats” i Att göra historia : vänbok till Christina Florin. - 2008. - S. 119-133

Svensson, Valborg: Ett ord till husmor (1942) m.fl. politiska broschyrer.

Women’s labor in the global economy (2007)

Artiklar ur Samhällshistoria i fokus: festskrift till Lars Olsson (2010)

Om Ester Blenda Nordströms reportage “Hur har tjänsteflickorna det”

Ester Blenda Nordström: “Hur har tjänsteflickorna det”, i Förklädd : reportage (red. av Stig Hansén och Claes Thor, 1995)

Våren 1914 smids det planer i Elin Wägners och John Landquists hem på Kungsklippan i Stockholm. Den 23-åriga journalisten Ester Blenda Nordström (1891-1948) ska under namnet Malin Söderström ta en pigplats på en bondgård tillhörande Jogersta herrgård i Tuna, väster om Nyköping. Där ska hon arbeta en månad för att samla material till ett reportage som senare publiceras i Svenska Dagbladet och blir boken En piga bland pigor. Motivet var att spegla tjänsteflickorna och deras liv, utan överdrifter och utsmyckningar. Att det bara blir en månad beror på att hon bara fått tjänstledigt från sitt ordinarie arbete så länge. Men när reportaget väl är skrivet har hon utlovats en extra semestermånad av tidningen.

Hon övar sig genom att reparera bilmotorer för att händerna ska få de rätta valkarna. När hon bestått “kaffeprovet”, och kokat kaffe till hela gårdens manfolk, blir hon accepterad. Den 28 juni 1914, samma dag som skotten faller i Sarajevo, publiceras den första delen av hennes reportage. Otto von Friesen på Dagens Nyheter menar att det var ett enastående reportage, ett av de första exemplen på grävande journalistisk över huvud taget i Sverige. Hon gör intryck på de andra pigorna när hon plockar fram en riktig tandborste, tvättar sig ordentligt fast det bara är torsdag, eller när hon klagar på vägglössen i pigkammaren. När hon ska delta vid slakten och vispa blod blir hon först skräckslagen. När suggan ska stickas håller hon på att svimma, men består även detta prov.

Bland läsarna blev reportaget en succé, och för de anställda på gården en upprättelse och levnadsteckning. Endast bonden på gården blev förbannad och lät fabricera en motskrift: Ett pennskaft som piga, som utkom 1915. Även andra, manliga, journalister var kritiska till “pennskaftet”. Ester Blenda Nordström kom att fortsätta med sina initierade reportage, hon åkte till exempel motorcykel som en av de första kvinnorna genom stora delar av Sverige, hon skildrade det nationalistiska Bondetåget inifrån 1914, och skrev tidiga både realistiska och osentimentala reportage om samer i Lappland, publicerat i boken Kåtornas folk. Hon var kommissarie i Finska nödhjälpskommittén 1917-18, skrev flera ungdomsböcker, och reste 1920 till Sydamerika och skildrade emigranternas liv i USA. Där försöker hon bli accepterad som inresande immigrant på Ellis Island, men avslöjas och sätts i arrest. Hon prövar på olika arbeten i New York, i kök och som lantarbetare. I Chicago tar hon jobb i köket hos en förmögen familj, skildrat i boken Amerikanskt (1923). Sin sista stora resa gjorde hon med sin man till Kamtjatkahalvön i Sibirien, där hon tog ett antal intressanta fotografier, skildrat i boken Byn i vulkanens skugga (1930).

Tips på artiklar i Arbetarhistoria

Yvonne Hirdman: “Med kluven tunga : LO och genusordningen”
Om LO:s inställning till kvinnors arbete, mest efter andra världskriget.
1998:1-2 = nr 85-86, s. 49-53

Karin Englund: Recension av Kvinnor mot kvinnor: om systerskapets svårigheter (red. av Christina Florin, Lena Sommestad, Ulla Wiklander).
Nämner och kommenterar bl.a en uppsats i antologin av Lisa Öberg: Ett socialdemokratiskt dilemma: från hembiträdesfråga till pigdebatt.
1999:4 = nr 92, s. 44-46

Ylva Waldemarsson: “LO:s kvinnoråd : en paradoxal historia och framsteg och motgång”
2003:2-3 = nr 106-107, s. 54-58

E. Stina Lyon: “Kvinnor skriver om kvinnors dilemma: Alva Myrdals och Viola Kleins Kvinnans två roller”
Om kvinnans möjlighet att kombinera yrkesarbete och hemarbete.
2003:2-3 = nr 106-107, s. 20-29

Kirsi Saarikangas: “Skaparen av det moderna hemmet: Alva Myrdal om planeringen av vardagslivet”
2003:2-3 = nr 106-107, s. 50-61

Wuokko Knocke: “Att skapa sitt liv i Sverige : två invandrarkvinnor berättar”.
Om invandrarkvinnors arbete i Sverige, både som städare och inom omsorgen, även hembiträden nämns.
2004:4 = nr 112, s. 12-19

Ann-Catrin Östman: “Som hushållerskor och husmödrar : om kvinnors flyttning till Sverige från svenska Österbotten under 1930- och 1940-talen”
2007:1 = nr 121, s. 12-17

Franca Iacovetta: “Exilradikaler och jordnära militanta aktivister : italienska arbetarkvinnors internationalism i USA och Kanada” .
Bland annat om hembiträden i Frankrike, USA, Kanada, Argentina.
2007:2-3 = nr 122-123, s. 15-26

Karin Carlsson: “Omsorg och strategi : hemvårdarinnan och den sociala hemhjälpen 1944-1960″
2008:2 = nr 126, s. 2-11 [fulltext]

Jenny Andersson: “I servicearbetets tjänst” Recension av Paula Mulinaris avh. Maktens fantasier, servicearbetets praktik.
Om framförallt invandrarkvinnors servicearbete i Malmö. “Genom att servicearbetet tillskrivs olika roller på arbetsplatsen skapas och förstärks också stereotypa föreställningar kring över- och underordning.” Behandlar bland annat städjobben i dagens kapitalistiska ekonomi.
2008:2 = nr 126, s. 40-41 [fulltext]

Emma Strollo: “Från pigjobb till hushållsnära tjänster - ett historiskt perspektiv”.
2009:1-2 = nr 129-130, s. 21-28 [fulltext]

Dorothy Sue Cobble: “Vänskap bortom Atlanten”
Om hemarbete i Sverige och USA.
2009:1-2 = nr 129-130, s. 12-20 [fulltext]

Värnlund hade växt upp i Stockholm under fattiga förhållanden, och de möttes genom vännen Ragnar Holmströms försorg i Stockholms norra ungsocialistiska klubb, som hade en anarkistisk anstrykning. Eyvind Johnson var engagerad inom anarkosyndikalismen i Boden, och det finns protokoll av honom från den norrländska klubben som Örjan Lindberger hittat.
Johnson och Värnlund kom att leva tätt tillsammans, inte minst genom en flitig brevväxling. På 1920-talet vistades de bägge långa perioder utomlands, främst i Berlin och Paris (i Värnlunds fall också Barcelona).

Ett tidigt försök till samarbete var den litterära tidskriften Vår nutid, som de tre tillsammans utgav 1920. Två år senare planerades en ny tidskrift tillsammans med Johnsons vän Victor Vinde i Paris. Av detta blev dock ingenting.

Värnlund blev hårt kritiserad av konservativa svenska kritiker, värst av den unge Sven Stolpe, som kallar Värnlunds böcker “kulturfientliga” och “beklämmande”. Det var, menar Jimmy Vulovic, samhällets upplösningstendenser i början på 1920-talet, i första världskrigets skugga, som kritiker som Stolpe eller den mäktige Fredrik Böök fann oroande i unga författares verk. Kritiken tog mycket hårt på Värnlund, trots att Johnson försvarade honom i flera tidningar. Kampen mellan den nya arbetarlitteraturen och de etablerade borgerliga kritikerna skulle fortsätta på 1930-talet. Johnson ger ett elakt porträtt av Stolpe i en av sina Krilon-böcker, som den uppblåste Dr Wrong. Stolpe gick längst i sin kritik: han föraktade de “primitiva miljöer” som arbetarförfattarna skildrade, och fann dem inte värda att skildra litterärt. Det var en strid om vad Pierre Bourdieu kallar “makten att konsekrera producenterna och deras produkter”. En strid om “litterär smak”.

En liknande smakdebatt utkämpades på en annan front i tidningarna på 1930-talet. Den handlade om kvinnoskildringar och erotik, och berörde främst Agnes von Krusenstjernas böcker. Även i den debatten stod Johnson upp och försvarade författarinnan.

Johnson och Värnlund gick olika vägar som författare. Värnlund försökte, som Jimmy Vulovic påpekar i sin avhandling, söka en förenande faktor mellan individ-kollektiv, mellan ensamhet och gemenskap, en sorts kollektivmoral. Det är främst i de självbiografiska uppväxtskildringarna Vandrare till intet, och Hedningarna som icke hava lagen detta åskådliggörs. Johnson å andra sidan, skulle med tiden avvika från det kollektiva spåret, redan Romanen om Olof handlar istället om hur huvudpersonen finner sin egenart, sin individualitet. Johnson skulle efter andra världskriget exemplifiera det i en rad skickligt framförda historiska romaner. När Värnlund begravdes 1945 var Eyvind Johnson en av de få deltagarna vid begravningen.

Johnson uppmärksammades tidigt av engelsmannen Gavin Orton, i dennes lilla introduktion om författaren 1974 (ej på ARAB). Den största forskningsinsatsen gjordes av Örjan Lindberger i två stora biografiska böcker om Johnson 1986. Forskningen om Johnson har sedan dess ökat väsentligt, i Libris finner jag 666 träffar, och bara på 2000-talet avhandlingar och större artiklar av Ulf Pettersson, P.A. Wiktorsson, Jimmy Vulovic, Jonas Anshelm, Thure Stenström, Björn Gustavsson, Folke Isaksson, Leif Dahlberg, Stig Ekman, Kerstin Ekman, Torsten Pettersson, Hans Lagerberg och Birgit Munkhammar.

Johnson är översatt till många språk, och räknas idag till de stora europeiska prosaisterna, med nobelpriset i litteratur som bekräftelse 1974. Då hade Värnlund varit död i 29 år, och han får nog betraktas som mer eller mindre bortglömd som författare idag. Snart efter hans död uppmärksammades han i en liten biografi av Ture Blom 1946. Därefter har han ägnats studier av sonen Holger Värnlund 1992, en avhandling av Per-Olof Mattsson 1989, samt dennes bibliografi över Värnlunds författarskap året innan. 1987 uppmärksammade Eva-Karin Josefsson Värnlunds många inträngande kvinnoskildringar i en artikel i Arbetarhistoria, 1987:44/45. En avhandling om Värnlund som dramatiker (han är en av de få arbetarförfattarna som skrivit ett betydande antal teaterpjäser) skrevs av Dag Nordmark 1978. Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek har en stor del av Värnlunds produktion i biblioteket.

En väg in i den litterära offentligheten på 1920-talet var också genom fackföreningspressen, Eyvind Johnson publicerade t.ex. flera noveller i Järnvägsmannaförbundets tidning Signalen, liksom i kommunistiska Stormklockan, och anarkistiska Brand. På 1930-talet skulle ett stort antal s.k. proletärförfattare debutera, många i den mer traditionalistiska berättarstilen, andra med modernismens uttrycksmedel.

Jimmy Vulovic karakteriserar Värnlunds författarskap som en rörelse från att gestalta olika individer (Vandrare till intet), till “att vilja skildra ett för alla individer inneboende behov av gemenskap” (De frias bojor). Båda författarna skildrar tidigt konflikten mellan kapitalism och arbetarkollektiv (Johnson i sin första roman Timans och rättfärdigheten, Värnlund t.ex. i De frias bojor). Värnlund skildrar t.ex. hur en konflikt på en textilfabrik utmynnar i att flera arbetarfamiljer vräks från sina bostäder, Johnson skildrar i den märkliga romanen Bobinack hur en Ivar Kreuger-kapitalist infiltrerar och från sin upphöjda position styr romanpersonerna som kasperdockor. Jimmy Vulovic pekar på hur Värnlunds romanpersoner till slut finner en gemenskap tillsammans, en gemenskap som helt saknas i Johnsons romaner.

(Brevväxlingen mellan Eyvind Johnson och Rudolf Värnlund uppmärksammades redan 1984 av Birgit Munkhammar i en essä i Ord och Bild 1984:2. Johnson återkommer till vänskapen med “Rulle” i två självbiografiska böcker från 1950-talet, Tidens gång, och Romantisk berättelse, som bl.a. skildrar deras samvaro på 1920- och 1930-talet. Värnlund återfinns också i den samling Johnsonessäer kallad Porträtt, som P.A. Wiktorsson och Per-Olof Mattsson utgav 2004.)

Mats Myrstener

Ryktet om kommunismens död är betydligt överdrivet menar redaktörerna för denna antologi. Åtminstone vad gäller tankeinnehållet, där en av hörnstenarna är att allt samhällsnyttigt bör ägas gemensamt, inte av enskilda individer som enbart driver verksamhet för egen vinnings skull. Kommunismens grundtankar är fortfarande aktuella, i en värld som driver mot ekonomiskt kaos och miljökatastrof.

Så hävdas i ett antal essäer av kända filosofer och politiska tänkare som Alain Badiou, Terry Eagleton, Michael Hardt, Antonio Negri, Jacques Rancière och Slavoj Zizek, med flera.

Piero Gleijeses: The Cuban drumbeat. Seagull books. 96 s.

En liten serie böcker, redigerade av Tariq Ali, har den signifikanta titeln What was communism? I den föreliggande boken behandlas främst Kubas militära stöd till tredje världen, som var omfattande med tanke på landets storlek, och inkluderade sammanlagt över 50.000 soldater i länder som Angola, Kongo och Etiopien. I Angola hjälpte Kuba den inhemska regeringen att slå tillbaka ett invasionsförsök från sydafrikanska legosoldater 1975-76. Författaren understryker inte minst det internationella värdet av den kubanska revolutionen, och dess vida internationella kontakter.

Stalinism revisited : the establishment of communist regimes in East-Central Europe. Edited by Vladimir Tismaneanu. CEU Press. 444 s.

En rad författare, knutna till förlaget Central European University Press i Budapest, analyserar hur stalinismen intog och infiltrerade de av Sovjetunionen erövrade länderna i Europa efter andra världskriget. Inte i första hand med vapen, men med en ideologisk offensiv som innefattade press, media, skolsystem, propaganda, juridik, ekonomi och forskning. Länder som behandlas är Rumänien, Jugoslavien, Polen, Ungern, Tjeckoslovakien, Bulgarien och Östtyskland.

Constantine Pleshakov: There is no freedom without bread! : 1989 and the civil war that brought down communism. Farrar, Strauss & Giroux. 289 s.

En ung rysk historiker beskriver kommunismens fall i öst- och centraleuropa som inleddes hösten 1989 med att gränsen mellan Ungern och Österrike plötsligt öppnades, varvid en dammlucka släppte lös en människoflod som för evigt förändrade historien. Författaren hävdar att det utbredda missnöjet bland vanliga människor i t.ex. Sovjetunionen, om så vardagliga saker som mat för dagen, blev en tickande bomb som tillslut sprängde Warszawa-pakten inifrån.

Slavoj Žižek: Living in the end times. Verso. 416 s.

Vi lever i den yttersta av tider och de kapitalistiska drivkrafterna för världen mot undergång om inte radikala förändringar sker, hävdar den kände filosofen Slavoj Zizek. Påverkad av psykologen Lacan menar han att mänskligheten behöver gå i terapi för att bota sorgen och depressionen inför vad som förefaller vara omöjligt att förändra. Krisen kan då, både för oss som individer och för samhället i sin helhet, bli en början på något radikalt nytt.

I ett brett spektrum analyserar han religiösa sekter, New Age filosofi, populärkultur, det ständigt närvarande våldet, sexualiteten och pornografin, begrepp som demokrati, socialism och utopi, och resonerar med filosofkollegor som Alain Badiou och Theodor Adorno.

The Verso book of dissent : from Spartacus to the shoe-thrower of Baghdad. Preface by Tariq Ali. Verso. 366 s.

I alla tider har det funnits motståndsmän och kvinnor som bekämpat politiskt och ideologiskt förtryck. Här skildras i korta artiklar sådana upprorsmän, från slaven Spartacus i Rom som organiserade ett stort uppror i imperiets huvudstad ca 150 e.K., och till den protesterande journalisten i Bagdad som kastade en sko på USA:s president Bush. Sedan boken skrevs har redan en ny historisk händelse inträffat: störtandet av Tunisiens envåldshärskare Ben Ali.

John Bellamy Foster, Brett Clark, Richard York: The ecological rift : capitalism’s war on the earth. Monthly review press. 544 s.

Författarna hävdar att den nuvarande ekologiska/ekonomiska krisen inte kan bekämpas inom det nuvarande kapitalistiska världssystemet. De hänvisar till att redan Marx beskrivit detta kapitalismens krig som industrialismen för mot naturen, och de menar också att en socialistisk lösning på dagens problem måste ha en stark och bärkraftig ”grön” vinkel.

Sheila Rowbotham: Dreamers of a new day : women who invented the Twentieth century. Verso. 311 s.

Den kända brittiska kvinnohistoriken skriver om kvinnorörelsens första stora period, 1880-1914, med namn som Eleanor Marx, Mary Beard, Stella Browne, Helena Born, Ada Nield Chew, och Charlotte Perkins Gilman. Hon ger ett feministiskt historiskt perspektiv på ämnen som barnbegränsning, sex och kärlek, hem och familj, konsumtion, fattigdom och klass, utbildning och äktenskap.  

Vårt bibliotek innehåller en stor mängd litteratur om anarkism och syndikalism. I denna nya volym analyseras de båda rörelserna utifrån sina internationella aspekter, från starten med den Första Internationalen (1864-1876), vars slut innebar splittringen mellan den marxistiska kommunismen och Bakunins anarkism – och fram till andra världskrigets utbrott. Förordet är skrivet av den kände kulturhistorikern Benedict Anderson, och den ingår i vår systerinstitution i Nederländernas – International institute on social history – skriftserie Studies in global social history. Författarna kommer från Egypten, Sydafrika, Sydkorea, Kina, Ukraina, Peru, Irland, Mexiko, Argentina och Brasilien.

New perspectives on anarchism, labour and syndicalism : the individual, the national and the transnational. Edited by David Berry and Constance Bantman. Cambridge scholars publishing. 228 s.

Anarkism och syndikalism spelade länge också en stor roll inom europeisk arbetarrörelse, vilket speglas i denna volym, redigerad av två brittiska historiker. Här bidrar kända anarkisthistoriker som Wayne Thorpe och Reiner Tosstorf, och rörelsernas utbredning över hela Europa fram till andra världskriget beskrivs, med namn som Errico Malatesta, Gustav Schmidt, Angel Pestana och Alfons Pilarski.

Rebel, rank and file : labor militancy and revolt from below during the long 1970s. Edited by Aaron and Robert Brenner, Cal Winslow. Verso. 408 s.

Historiker talar idag om det “långa 1970-talet”, och menar då den politiska radikaliseringen som skedde under 1960-talet, kulminerade under 1968, och fortsatte med full styrka fram till oljekrisen 1973 och dess efterdyningar, då en stark ekonomisk tillväxt bröts i västvärlden.

En motsvarande radikalisering skedde på det fackliga området i USA, som genomlevde ett stort antal strejker och arbetsnedläggelser under 1970-talet. Inte minst inom tillverkningsindustrin, där bara 1970 facket genomförde 5.716 kortare eller längre strejker. Radikalismens efterdyningar varade ända till det politiska maktskiftet kring 1980, då Reagan/Thatchers antifackliga politik slutligen bröt ryggen på det fackliga engagemanget i USA/Storbritannien.

Också Frankrike såg 1968 ett antal stora strejker på olika arbetsplatser, något man kanske glömmer när studentoppositionen stod i centrum. De svarta inom t.ex. Black Muslims i USA radikaliserades starkt, liksom kvinnorörelsen i flera länder.

Boken dokumenterar ett stort antal arbetskonflikter i USA under det som kallats ”det långa 1970-talet”.

Pierre Frank och Daniel Bensaïd: The long march of the Trotskyists : contributions to the history of the 4th International. Amsterdam : International institute for research and education. 202 s.

Den trotskistiska s.k. “fjärde internationalen” grundades 1938 av anhängare till den två år senare mördade tidigare sovjetledaren Leo Trotskij. Den fick en tydligt internationalistisk inriktning. Socialistiska partiet i Sverige tillhör idag den fjärde internationalen.

I den nya boken skildrar Pierre Frank, en medarbetare till Trotskij i hans exil i Mexiko, de första åren och fram till 1979. Daniel Bensaïd skildrar de senare trettio åren, och boken innehåller ett kapital av den kände ekonomen och trotskisten Ernest Mandel. Den är utgiven i samarbete med förlaget Resistance books i London.

Kevin J. Callahan: Demonstration culture : European socialism and the Second international, 1889-1914. Troubador publishing. 324 s.

Den andra internationalen grundades av bl.a. Friedrich Engels, i Marx anda, och i ett försök att ena den internationella vänstern. Den bröt samman pgr av oenigheter, i och med utbrottet av det första världskriget, där den socialistiska fredstanken visade sig vara verkningslös.

Demonstrationer och massrörelser blev ett verktyg för den andra internationalen, när allt fler arbetare började organisera sig fackligt. Uppeldande agitatorer blev ett folknöje i samband med de stora demonstrationerna, som beskrivs i denna bok. Udden var riktad mot militarismen, imperialismen, överklassen, kyrkan och kungahuset. Mot internationalismen inom den andra internationalen, där kommunister stred mot socialdemokrater, stod den av stat och kyrka stadfästa nationalismen, som obönhörligt drev land efter land in i det förödande världskriget.

Per Anders Wiktorsson: Den utvidgade människan : om Eyvind Johnsons Krilontrilogi. Symposion. 400 s.

Titeln anspelar på en mening i början av romantrilogin, där fastighetsmäklaren Johannes Krilon (namnet sägs vara en sammansättning av Kristus och Platon) beskrivs utan och innan i en tolv sidor lång inledning. Han promenerar på Mälarens is en kall decemberdag och författaren reflekterar: ”Så är det med människorna: att en del utvidgar sig likt sprängande is när de fryser, och detta måste i högsta grad förvåna.”

Eyvind Johnsons stora trilogi som utkom under andra världskriget har av tidigare forskning avfärdats som beredskapslitteratur, med tidsmarkörer som gör den oläslig idag. Här tas den upp till ny debatt, och blir en självklar beledsagare till den snåriga romantrilogin, som beskriver en liten grupps (Grupp Krilon) envisa motstånd, när fastighetsmarknaden i Stockholm långsamt övertas av två skrupelfria entreprenörer, T.Jekau och G.Staph.

Det är också en roman som närgånget kommenterar den svenska politiken under andra världskriget, antisemitismen, militarismen, kungahusfjäsket osv. I centrum står humanisten, den knubbige Johannes Krilon, till fysionomin inte olik en trygg bredaxlad och eftertänksam Per Albin Hansson.

Mattias Gardell beskriver den europeiska islamofobin, som får allt starkare fäste i land efter land, historiskt från medeltiden och framåt. Han tillbakavisar påståenden att muslimer i gemen skulle vara våldsbenägna, kvinnoförtryckare, terrorister och antisemiter, åsikter som han menar utgår från ett rasistiskt skillnadstänkande.

Tina Thunander: Resa i sharialand. Leopard. 255 s.

Journalisten Tina Thunander har skrivit en reportagebok från det mest konservativa arablandet, som hon karakteriserar som ett land där segregationen mellan kvinnor och män är total. Samtidigt finns ett inhemskt missnöje med den konservativa oljerika kungafamiljen, och en rad kryphål i sharialagen för den som har pengar. Andra länder på arabiska halvön börjar långsamt införa västerländska reformer, och även de styrande i Saudiarabien börjar förstå att kvinnornas ställning i samhället kommer att bli viktig i framtiden. Inte minst när oljan börjar sina.

Ship to Gaza. Leopard. Red. Mikael Löfgren. 208 s.

Ger bakgrunden, beskriver resan som gav genljud i världen i maj 2010, och eftermälet, sedan den israeliska flottan bordat skeppen och dödat nio av de s.k. aktivisterna. Och hur en global folkrörelse håller på att växa fram. Några av resenärerna, som Henning Mankell, Dror Feiler, Ulf Carmesund och Victoria Strand bidrar med egna texter.

Barbara Ehrenreich: Gilla läget! : hur allt gick åt helvete med positivt tänkande. Leopard. 232 s.

Barbara Ehrenreich har wallraffat som servitris och hamburgerstekare i boken Barskrapad (2002), och sedan som medelålders sekreterare i Körd (2006). I den nya boken går hon till storms mot s.k. “positivt tänkande” som en sorts humbug, ett lyckopiller.
När hon själv fick bröstcancer slogs hon av denna hurtbulleideologi, som styr USA inifrån och ut. Enligt denna, från början religiösa rörelse i USA kallad Christian science, är kroppsligt sjuka människor (och fattiga) oälskade av Gud, och har man dessutom en negativ och kritisk attityd till tingens ordning så är man riktigt illa ute, menar hon.

Torgny Karnstedt: Tro, hopp och jävelskap. Karnstedt. 298 s.

Första romanen på författarens nya förlag är en fortsättning på den uppmärksammade Låtsaskungen, som handlade om pojkar på en internatskola för s.k. ”värstingar”.

Kajsa Ekis Ekman: Varat och varan. Leopard. 222 s.

Om ”den lyckliga horan”, och myten om den kvinnliga sexarbetaren som frejdigt arbetar till ett bättre välstånd, och organiserar sig i fackföreningar. Samt om hur kvinnor från Ukraina och Indien tjänar pengar på västerländska omedvetna kvinnor som surrogatmödrar, enligt förespråkarna ett nytt ”fräscht sett att se på graviditet”.

Gunilla Ander: Bomull : en solkig historia. Ordfront. 227 s.

Om våra t-tröjor och länderna som producerar bomullen: barnarbetare i diktaturstaten Uzbekistan med världens mest förgiftade sjö, Aralsjön; och om hur västafrikanska länder kämpar mot USA:s ständiga dumpningar av bomullspriset. Samt om den nya bomullsjätten: Kina.

Globaliseringens kulturer. Nya Doxa. Red. Catharina Eriksson. 295 s.

Om postkolonialism, rasism, forna kolonier och kolonialstater, och skapandet av nya identiteter i det mångkulturella samhället. Texter av bl.a. Frantz Fanon, Salman Rushdie, Edward Said och Homi Bhabha.

Patrik Asplund: Med hatet som drivkraft. Hjalmarson & Högberg. 193 s.

Om en f.d. nazist, punkare, skinhead och huligan: hans egen berättelse för återupprättelse.

Författaren var en gång handsekreterare åt Gunnar Nilsson, LO:s ordförande 1973-1983, och har sedan varit bl.a. press- och kulturråd, en tid knuten till Utrikesdepartementet. Denna första större biografi om Gunnar Nilsson börjar följaktligen med uppväxtåren som statarbarn i Småland, och tiden som ung glasbruksarbetare i Ruda och spegelslipare i Fröseke.

Den fackliga karriären började i Träindustriarbetareförbundet i Småland, där han snabbt blev ombudsman med bostad i Stockholm. 1966 valdes han till Andre förbundsordförande. Tidigt fick han vikariera för förbundsordförande Yngve Persson, och 1971 efterträdde han denne på den högsta posten. Två år senare blev han LO:s ordförande, ett överraskande val som föregåtts av mycket spekulation i press och på förbundet. Valet framstod som en kompromiss mellan stridiga viljor, och han fick till en början stå i skuggan av den mäktige Arne Geijer.

Nilsson kallas av författaren för en diplomatisk begåvning och ”totalt i avsaknad av maktbegär”. Hans tid som ordförande, mitt under vänstervågens höjdpunkt, krävde också ett stort mått av diplomati och följsamhet, som Nilsson klarade med bravur.

Gertrud Sigurdsen talade vid begravningen 1997 om Nilsson som ”blyg, lågmäld, mjuk” och samtidigt omtänksam och vänsäll. Både statsminister Thorbjörn Fälldin och SAF-chefen Curt Nicolin uttalade sig uppskattande om den samarbetsvillige LO-ordföranden. Inte minst omnämns hans intresse för skönlitteratur och stora kunskaper på många områden.

Och vänsterinner? Jo Nilsson var även, bland mycket annat, en gång omtyckt fotbollsspelare i småländska Ruda IF.

David De Vries: Diamonds and war : state, capital and labor in British-ruled Palestine. Berghahn. 351 s. : ill.

Författaren, historieprofessor i Tel Aviv, har tidigare skrivit en bok om det ”röda Haifa” på 1920-talet. Här beskriver han den diamantindustri som växte upp i brittiska Palestina under andra världskriget, och sätter in denna i sitt historiska sammanhang. Slipade diamanter hade före kriget främst producerats i Antwerpen, men efter den tyska ockupationen kom den brittiska diamantindustrin istället att bygga upp en ny verksamhet i Palestina (Israel). Det blev en sorts triangelhandel mellan Sydafrika (företaget De Beers) där gruvbrytningen skedde, brittiska Palestina där judiska arbetare slipade diamanterna, och London, där dessa såldes.

Det är också en triangel, menar författaren, mellan den brittiska staten, den kapitalistiska diamantindustrin, och arbetarrörelsen i Israel, och han beskriver hur lönekonflikter och strejker löstes genom invecklade förhandlingar. Under kriget spelade diamanterna också en storpolitisk roll, då Storbritannien sålde dessa mot finansiell och humanitär hjälp från USA.

Images of Gramsci : connections and contentions in political theory and international relations. Ed. by Andreas Bieler and Adam David Morton. Routledge/Ripe. 186 s.

Den italienske filosofen och tänkare Antonio Gramsci (1891-1937) är en av 1900-talets mest inflytelserika marxistiska filosofer. I denna antologi, även utgiven som ett nr av tidskriften Critical review of international, social and political philosophy, skärskådar Gramsci teorier om politik och ekonomi, historiefilosofi, globalisering, etnisk tillhörighet och regionens betydelse i Europas geografi.

Rita Rhodes: The international co-operative alliance during war and peace, 1900-1950. ICA (International co-operative alliance). 423 s. : ill.

Vårt bibliotek innehåller sedan några år också en stor del av tidigare Kooperativa förbundets bibliotek. Rita Rhodes är fil.doktor och brittisk kooperatör, med många höga poster inom dess internationella sektion. Hon har också varit aktiv i kooperationens framgångsrika arbete i tredje världen.

Boken utkom till hundraårsjubileet av brittisk kooperation, 1995. Den skildrar en hundraårig historia med sitt centrum i Storbritannien. Att den kooperativa rörelsen fortfarande är aktiv menar hon beror på att den inte är toppstyrd utan gräsrotsdemokratisk. Ideologin går fortfarande, hundra år senare, tillbaka på de s.k. Rochdalepionjärerna, bl.a. Robert Owens demokratiska socialism, men också på franska filosofer som Fourier och Louis Blanc. Den internationella kooperationen fick också stor spridning i USA.

Zeki Yalcin: Facklig gränspolitik : Landsorganisationens invandrings- och invandrarpolitik, 1946-2009. Örebro (university) studies in history ; 10. 452 s.

Författaren, historiker vid Örebro universitet, skildrar och analyserar LO:s syn på invandring och invandrare under efterkrigstiden till dags dato. Han beskriver tre nivåer (”gränser”): en analys på den nationella nivån, en på arbetsmarknadsnivå, och en på facklig. Han utgår från en maktordning, som utgår från Gramscis hegemonibegrepp.

Lena Kallenberg: Södermorsor : dagboksroman. Leopard. 288 s.

Lena Kallenberg är en väl etablerad författare med rötter i arbetarklass. Hon har skrivit ett fyrtiotal böcker för ungdom och vuxna, bl.a. Apelsinflickan, Stockholmskärlek, arbetsplatsskildringen Coola krogen, och den senaste romanen Elena och Europa. I den nya boken återvänder till sitt Södermalm på Stockholm, tiden är 1970-tal. Det är en hyllning till kvinnorna och de ensamma mödrarna på Söder, under en tid av progg och ständig materiell tillväxt, dock ej för bokens Södermorsor.

Howard Zinn: Man kan inte vara neutral på ett tåg i rörelse. Övers.: Caj Lundgren. Karneval. 247 s.

Den amerikanske historieprofessorn som dog i våras var en legendar inom amerikansk arbetarklassforskning. I sin sista bok berättar han i memoarform om vad som betytt något för honom, inte minst de radikala Kennedyåren på 1960- och 1970-talet. Bokens titel anspelar på ett råd Zinn brukade ge sina studenter: den som inte engagerar sig ger sitt stöd åt den färdriktning samhället har.

Vibeke Olsson: Bricken på Svartvik : roman. Libris. 341 s.

Författaren debuterade som 17-åring 1975. Den senaste romanen Sågverksungen inledde en svit böcker om sågverksflickan Bricken som utspelas i Sundsvall vid tiden för den stora strejken 1879. För Sågverksungen fick hon det s.k. Wallinpriset 2010.

Tage Erlanders uppskattade och uppmärksammade dagböcker, utgivna av sonen Sven Erlander med hjälp av Leif Andersson, har hunnit till året 1960. Det var ett år präglat av tövädret mellan USA och Sovjetunionen, kärnvapenkapprustning, avkolonialiseringen i Afrika, jordbävningen i Agadir, Sharpevillemassakern i Sydafrika.

Socialdemokraterna når stora framgångar i andrakammarvalet i september, Erlanders främsta politiska motståndare var Bertil Ohlin, folkpartiet, och den förre allierade, centerpartisten Gunnar Hedlund. Han omväljs med acklamation vid partikongressen, och i det nya partiprogrammet tonas socialiseringsfrågorna ner, och efter krav från kvinnoförbundet avskrivs tanken på svenska kärnvapen.

De internationella kontakterna är fler än någonsin, med resor till Indien/Pakistan/Iran, Italien och Tunisien, odlande av nordiska kontakter och mottagande av utländska delegationer.

Sällan kommer man en känd politiker så nära som i Erlanders dagböcker. Hans arkiv förvaras hos oss på Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek (ARAB).

Henrik Berggren: Underbara dagar framför oss : en biografi över Olof Palme. Norstedts. 713 s. : ill.

Bland den allt rikare Palmelitteraturen hamnar nu även historikern och DN-journalisten Henrik Berggrens tjocka biografi som följer Olof Palme från vaggan till graven, med en stor bilaga illustrationer. Berggren framhäver liksom andra författare motsägelserna hos Palme: hans aristokratiska bakgrund, motsättningarna: mellan individ och kollektiv, mellan hans beundran för USA och kritiken av Vietnamkriget, antikommunismen och den ambivalenta inställningen till Castros Cuba, som avspeglade Palmes goda rykte bland länderna i tredje världen. Berggren sätter in Palme i det ”korta 1900-talet”, från första världskrigets slut 1918, till kommunismens sammanbrott 1989. ”Han var mer delaktig i dess avgörande konflikter, än någon annan svensk av sin generation.” 

Kunskap för egenmakt : minoritetskvinnor och folkbildningen (NAMIS-serien / Forum för nationella minoriteter i Sverige, 2010:4, utgivna av Uppsala universitet, Hugo Valentin-centrum). 223 s.

 ARAB samlar bland mycket annat också litteratur i kvinnofrågor och feminism, som kan avläsas i vårt senaste projekt, WOW (Worlds of women). I denna rapport från Hugo Valentin-centrum (tidigare Centrum för multietnisk forskning vid Uppsala universitet) presenterar några forskare: Satu Gröndahl, Leena Huss och Karin Kvist Geverts, behovet av riktade utbildningsinsatser för kvinnor som tillhör nationella minoriteter i Sverige.

Här presenteras de nationella minoriteternas nuvarande situation: judar, samer, romer, sverigefinnar och tornedalingar, samt utbildningsmöjligheterna för kvinnor som tillhör etniska minoriteter: läromedel, tillämpade program för datorer, hinder och möjligheter till samarbete mellan institutioner. De nämnda minoritetsgrupperna har enligt riksdagsbeslut förklarats ha rätt till särskilda insatser på det språkliga området. (Centrum för multietnisk forskning har också publicerat en översikt av forskning om romer i Sverige, av Laura Palosuo, som inköpts till ARAB.)

Bjarne Stenquist: Den vita segerns svarta skugga. Atlantis. 252 s.

Den svenske journalisten har bevakat finländsk politik sedan 1970-talet. I boken tar han upp den känsliga frågan om det finska inbördeskriget 1918. Han jämför det med det spanska inbördeskriget, och resultatet är förskräckande för Finland: 5000 vita dog i striderna, ca 30.000 ”röda” varav 5.000 i strid, 10.000 arkebuserades efter kriget, och 15.000 avled i fångläger. Syftet var att ”dra upp socialismen i Finland med rötterna”, så som skedde i Spanien och Tyskland, och som skett t.ex. i Chile eller Indonesien på senare år.

Det tog lång tid innan frågan kunde debatteras öppet i Finland, Väinö Linnas torpartrilogi som utkom med start 1959  inledde en smärtsam debatt om det stora antalet döda på den röda sidan. Professor Heiki Ylinkangas avslöjande skildring av inbördeskriget i boken Vägen till Tammerfors (1994) spädde på bränslet i debatten, och Ylikangas utsattes för en hätsk och negativ presskampanj i Finland. När Bjarne Stenquist 2008 i Helsingin Sanomat publicerade sina 18 teser om mörkläggningen av den vita sidans grymheter under inbördeskriget ökade debatten i Finland till närmast stormstyrka. 2006 redovisade dock den finska staten en genomlyst undersökning av de många röda som dött: var, när och hur. Många som velat sörja sina döda anhöriga hade tidigare inte haft möjlighet. De ovannämnda siffrorna bekräftades.

Jean-Paul Sartre: Typhus. Transl. by Chris Turner. Seagull books. 200 s.

Denna bok är något så ovanligt som ett filmmanuskript av Sartre, som han skrev 1943-44 för det franska filmbolaget Pathé. Handlingen utspelas i Malaysia under den brittiska kolonialmakten, där en tyfusepidemi utbryter. Huvudpersoner är en nattklubbssångerska på dekis, Nellie, och den f.d. läkaren Georges. Handlingen har klara drag gemensamma med Albert Camus’ roman Pesten (1947) och med Sartres helvetesdrama Lyckta dörrar..

Filmen spelades aldrig in, och Sartre förlorade därmed intresset, för annat arbete. Men i Yves Allégrets film Les Orgueilleux (”De stolta”) finns stora likheter med Sartres manus. Filmmanuset presenteras här av hans adoptivdotter Arlette Elkaïm-Sartre.

Marie-Pierre Ulloa: Francis Jeanson : a dissident intellectual from the French resistance to the Algerian war. Translated by Jane Marie Todd. Stanford university press. 359 s.

Francis Jeanson (1922-2009) var en filosof och motståndsman, en gång Sartres älsklingslärjunge, aktiv inom motståndsrörelsen i Frankrike under andra världskriget, och aktiv i motståndet mot Frankrikes krig i Algeriet 1954-1962. Boken behandlar Jeansons tid som motståndsman under åren 1939-1962. Liksom Sartre tog han som intellektuell öppet strid mot kolonialism och imperialism, och han startade ett vittförgrenat nätverk bland motståndarna till kriget i Algeriet, som var betydelsefullt för krigets utgång.

The Bataille reader. Edited by Fred Botting and Scott Wilson. Blackwell. 353 s.

En annan fransk filosof som vi nyförvärvat är den märklige bibliotekarien, pornografen och essäisten Georges Bataille (1897-1962). Mest känd med romanen Ögats historia (1941), hävdade han bl.a. att människans stora problem inte var bristen på stimuli, utan överflödet. Han kände personligen de kända surrealistiska konstnärerna i Frankrike och Spanien och har producerat sig inom en rad olika genrer, bl.a. som kontroversiell konstkritiker.

Se även: Visions of excess, selected writings, och Georges Bataille, an intellectual biography.

Boris Souvarine 1895-1995. Les cahiers d’histoires sociale, 1996:4. 190 s.

Som exempel på vårt franska förvärv kan också nämnas detta tidskriftsnummer om den stridbare franske trotskisten Boris Souvarine (född som Boris Liepchitz i Kiev 1895). Souvarine var en av Trotskijs anhängare och flydde i exil till Paris när Stalin tog makten i Sovjetunionen 1929. Han blev en av de tongivande i det franska kommunistpartiet, men uteslöts sedan han publicerat en kritisk bok om Stalin 1935, och han ledde därefter flera trotskistiska tidskrifter från sin exil i Paris. Han avled, 99 år gammal 1994.

Howard Zinn: Man kan inte vara neutral på ett tåg i rörelse. Karneval. 247 s.

Den amerikanske historieprofessorn som avled tidigare i år (se notis på vår hemsida) skrev åren före sin död en kortare självbiografi. Här argumenterar han för att man inte kan vara ”neutral” på ett tåg i rörelse. Han förklarade för sina studenter att den som inte engagerar sig ger sitt stöd åt den färdriktning samhället har. Själv var han ett exempel på en politiskt engagerad forskare, och han sa att även stora sociala rörelser i historien började med några få individers till synes meningslösa aktioner.

Jeff Conant: A poetics of resistance : the revolutionary public relations of the Zapatista insurgency. AK Press. 384 s. : ill.

Som ett exempel på Zinns tes kan nämnas denna nya bok om den Zapatistiska motståndsrörelsen bland Chiapas indianer i Mexiko, som i tio år kämpat mot korrumperade politiker, militärer och knarklangare i regionen. Conant hyllar och tillägnar Howard Zinn sin bok: ”who taught so many of us that history is made down below”.  

Var hittar jag själva texterna? Morgonbris 1904-1924 finns tillgänglig online via KvinnSam, Göteborgs universitetsbibliotek. Vi har den i tryckt form direkt tillgänglig i referensbiblioteket, samt på mikrofilm (1904-1928).

Detaljer om Morgonbris under 1910-talet (frekvens, redaktörer etc.) hittar du via Libris.

Hoppa i förteckningen: 1910, 1911, 1912, 1913, 1914, 1915, 1916, 1917, 1918, 1919, 1920

1910

Nummer 1

• “Pierpont Morgans dotter går in i strykerskornas fackförening och stöder deras strejk” (säger “Jag stryker ju min tvätt själv”). USA
• “Ryska arbetarförhållanden”. Ryssland
• “Chicagos skolinspektris” (”en kvinna superintendent, högsta chef, för Chicagos skolväsende”). USA

Nummer 2

• “Sömmerskestrejken i Newyork”. USA

Nummer 3

• “Kvinnans frigörelse” (behandlar Grete Meisel-Hess’ bok “Die Sexuelle Krise”, hennes författarskap och feministiska arbete i Tyskland.)
• “Kyssande suffragetter” (Ett nytt “kvinnligt knep” i Newyork). USA

Nummer 4

• “Ur en agitators lif” (om den danske agitatorn P. Sabroe) Danmark
• “Är moralen densamma för män och kvinnor?” (Om den sexuella “moralen i Frankrike.)

Nummer 5

• 1910:5: “Det norske arbeiderpartis kvindeforbunds 8:e aarsmöte”. Norge
• 1910:5: “Den engelska lagen om ‘utsvettning’ i verksamhet”. Storbritannien

Nummer 6

• “Från Tysklands socialdemokratiska kvinnorörelse” (”För Morgonbris” av Clara Zetkin).  S. 5-6, forts 1910:8, 2-3, 1910:9, 3-4. Tyskland
• “Mrs Annie Besant” (brittisk författare och feminist presenteras). Följetong i kommande nummer. Storbritannien

Nummer 7

• “Socialdemokratisk kvinnorörelse i utlandet”
  “Runt om i länderna visa arbetets kvinnor tecken till ökat intresse för de sociala angelägenheterna. Den kapitalistiska samhällsutvecklingen med sin exploatering även av den kvinnliga arbetskraften tvingar dem därtill. Efter vårt tyska systerorgan ‘Die Gleichheit’ återge vi de senaste nyheterna från arbetarkvinnornas emancipationskamp”.
• Nyheter från Österrike, där kvinnorna inte få delta i politiska föreningar, vilket förorsakat demonstrationer och uttalanden; Holland, där Der Verband der Socialdemokratische Frauenklubs höll sin andra årskonferens. Man beklagade att socialdemokratiska partiet där inte stött kvinnofrågan, moderskapsförsäkring har diskuterats.
• Storbritannien. Labour party women’s committees 15:e årsberättelse. Inga framgångar. Agitation har ordnats, demonstrationer.

Nummer 8

• Presentation av Ada Negri, känd italiensk författare och feminist. Italien
• “Internationella kvinnokonferensen” i Köpenhamn, Danmark, anmäls. Deltagare, motioner från Sthlms allmänna kvinnoklubb. Rösträttsförslag. Uttalande mot protitution.
• “Från andra länder”: Italien (moderskapsförsäkring, kvinnlig kommunal rösträtt i Rom). Italien

Nummer 9

• Nyheter från Danmark. Henriette Crone, typograf i Khamns stadsfullmäktige, Andra internationella socialistiska kvinnokonferensens möte i Köpenhamn (”Från vår International”) refereras. Forts. i 1910:10

Nummer 11

• “Kvinnorna inom den fackliga internationalen”, ref. “den 6 int. berättelsen över fackföreningsrörelsen”, antalet fackligt org. kvinnor, alltifrån 201.000 i Storbritannien, till 50 i Spanien. Sammanlagt över 500.000 kvinnor.
• “Några drag ur de amerikanska kvinnornas ställning” av Olivia M. Johnsson, forts. 1910:12, 1911:1. USA

1911

Nummer 1

• “De kvinnliga organisationerna i Tyskland” Tyskland

Nummer 4

• “Köpenhamnsresolutionen i rösträttsfrågan” (allmän rösträtt) Danmark
• “Tjänarinnornas organisation i Kristiania” Norge
• “Från Köpenhamn” (det danska hjälpkassesystemet) Danmark

Nummer 6

• (Red. Anna Lindhagen) “Den 6 världskongressen för kvinnans politiska rösträtt” anmäls (i Stockholm)
• Olive Schreiners bok “Woman and labour” anmäls. Forts 1911:7 Storbritannien, följetong i följande nr.

Nummer 7

• “Intryck från Världskongressen för kvinnans rösträtt I Stockholm” presentation av delegaterna (Anna Lindhagen)

Nummer  9

• “Några drag ur det industriella Englands skaplynne” (Gustaf F. Steffen) om fabriksflickor i Storbritannien m. m.

Nummer 10

• “Minnen från Finland” (av en medlem i Sthlms tjänarinneförening) om finska tjänarinnerörelsen. Finland

Nummer 11

• “De tyska socialdemokratiska kvinnornas 6 kongress”. Tyskland
• “Frida Stéenhoff” känd feministisk författarinna som deltog i Dresden, “Internationella kongressen för moderskydd och sexualreformer”, “den ogifta moderns och hennes barns sociala ställning”. Stéenhoff talade över detta ämne. Även invald i styrelsen.

1912

Nummer 1

• “Tyendeloven i Danmark” mellan “herrskap” och “tjänstefolk” i Danmark, om minderårigas lönearbete. Danmark
• “Från Förenta staternas arbetarevärld” “National women’s trade union league” Springfield, Ill. Svenskan Maria Andersson talade, skräddararbetarnas strejk, olycksfallsförsäkringar. 20.000 organiserade kvinnor, 10 kvinnliga delegater deltog. USA

Nummer 2

• “Från Tyskland” Semester för arbetare, i Tyskland, England, textilarbetare.
• “Rösträtt för kvinnor under 1912 även i England?” Förslag från Labour’s kongress.
• Moderskapsförsäkring diskuteras i Sverige, en tysk bok anmäls Henriette Fürths “Die Mutterschaftsversicherung”

Nummer 5

• Anmälan av kvinnoromanen “Die Intellektuellen” om kvinnoöden i Berlin och Wien, av Grete Meisel-Hess. Tyskland, Österrike

Nummer 6

• “Till den 12 maj” av Clara Zetkin, ur tidningen “Rösträtt för kvinnor” (Stuttgart) med anledning av andra socialdemokratiska kvinnodagen.
• Dikt “Prolog vid den int. socialdemokratiska kvinnodagen” av Julia Ström, ofta skribent i Morgonbris.

Nummer 7

• “Anna Mironovna, en rysk partikamrat, talade i fredags kväll i Folkets hus b-sal i Sthlm på tyska över ämnet “Den ryska reaktionen och socialdemokratin”. Och om judar och antisemitism i Ryssland.
• “Socialisternas partikongress i Förenta staterna” Indianapolis. Kvinnornas agitationskommitté. (Anna Söderberg, korr.)
• (Nattarbetslagen debatteras, förbud för kvinnor, jfr youknowwho)
• (Svenska kvinnliga gymnaster vid OS i Sthlm 1912)

Nummer 10

• “Talare vid kvinnornas möte den 3 sept vid Skandinaviska arbetarkongressen” Henriette Crone, Dk, Martha Tynæs, Norge, Camilla Nielsen, Dk. Referat från kongressen.

Nummer 11

• “Utdrag ur viktigare resolutioner, fattade vid den internationella arbetarskyddslagstiftningskongressen i Zürich” Bland annat om förbud mot nattarbete för kvinnor, kortare arbetstid lördag-söndag, barnarbete, minimilön, hemarbete.
• “Omdömen ang (dito) avgivna av en deltagande kvinna” danska fabriksinspektören Julie Arenholt (Kerstin Hesselgren anställd 1913 som första kvinnliga yrkesinspektör).

1913

Nummer 3

• “Engelska arbetarkvinnornas kongress” 8 årsmöte i London anmäls. Storbritannien
• Kvinnorösträtten i Finland infördes 1907 (ur tidskriften “Nutid”)
• “Till den 2 mars, Den int. socialistiska kvinnodagen” Adelheid Popp (Österrike). Uppmärksammar Clara Zetkins rösträttstidning “Frauenwahlrecht”
• “Sömmerske- och skräddarstrejken i Newyork”. Många tyska socialister och anarkister deltog bl.a. Emma Goldman (Anna Söderberg). USA

Nummer 4

• “I juni detta år avhålles åter Internationell kvinnorösträttskongress i Budapest”. “Något om kvinnorörelsen i Ungarn” Forts. i 1913:5. Ungern.
• “Den internationella socialistiska kvinnodagen 2 mars” agitationsfest i Stockholm.
• “Tjänarnas och lantarbetarnas fackliga organisationer i Tyskland”. Forts. i 1913:5. Tyskland

Nummer 5

• “Några ord om den röstberättigade finska kvinnan”. Finland

Nummer 7

• “De norska kvinnornas rösträttsseger”. “Strecket” (inkomst på 300-400 nkr för att få rösta) tas bort. Fick rösträtt 1907 med begränsningar. Norge
• “Från storstrejken i Belgien”. Belgien

Nummer 8

• “Helsingfors tjänarinneförenings 15-åriga verksamhet”. Finland
• “Resebrev från Norge” (av Kata Dalström). Norge

Nummer 9

• “August Bebel och kvinnorna”. Tyskland
• “De finska valen”. Kvinnornas röstande. Finland

Nummer 10

• “Resebrev och intryck från England och ett rösträttshem”. Storbritannien
• “Danska kvinnliga herrskräddarnas fackförenings 30-årsverksamhet och jubileumsfest”. Danmark

Nummer 11

• “Från Sundets danska sida”. Om barnkolonier. Danmark

1914

Nummer 1

• “Sömmerskornas levnadsförhållanden i Köpenhamn” om facklig agitation. Danmark
• “Finlands socialdemokratiska kvinnoförbunds kongress”. Finland

Nummer 3

• “Förslag till resolution vid int. kvinnodagen 8 mars” om rösträtten.

Nummer 4

• “Int. kvinnodagen i Sverge”. “Kvinnodagen i utlandet”. Präktiga demonstrationer i Tyskland, Österrike, Schweiz och Holland. Bild på Rosa Luxemburg.

Nummer 6

• “Den int. fredsdemonstrationen av kvinnliga partikamrater i Berlin“.

Nummer 7

• “Den danska kvinnorörelsen” “Från ett besök vid 2 nordiska kvinnosaksmötet i Köpenhamn 10-11 juni”. Danmark

Nummer 8

• “De finska kvinnliga lantdagsrepresentanternas arbete”. Finland
• “The Labour Woman” tidning anmäls. Storbritannien

Nummer 9

• “En massdemonstration av kvinnor mot kriget” i New York 2.500. USA

Nummer 10

• “Ett märkligt brev från partikamrater i England”. “Storbritanniens arbetarkvinnors fredsbudskap”

Nummer 12

• “Från det krigförande Tyskland” i “Die Gleichheit”. Tyskland

1915

Nummer 1

• “Den socialistiska kvinnointernationalen och kriget”. Gr i Stuttgart 1907. Bild på Alexandra Kollontaj.
• “Från kvinnliga tyska partikamrater” (upprop av Klara Zetkin). Tyskland

Nummer 2

• “Till Belgiens kvinnor” (Anton Remelin). Belgien
• “Frid på jorden, människorna en god vilja. En julhälsning från engelska kvinnor, tillhörande olika partier, till tyska och österrikiska”.
• “Ett uttalande om kriget och för Belgiens folk” (Soc-dem kvinnokongressen i Sthlm). Belgien

Nummer 3

• “En hälsning från Finlands socialdemokratiska kvinnor”, till partisystrar i utlandet. Finland
• “Utdrag ur en artikel i Die Gleichheit” Tyskland. “En hälsning från svenska socialistiska kvinnor, till kvinnor i de krigförande länderna”.
• “Kvinnomöten i Schweiz“.

Nummer 4

• “Kvinnornas internationella dag” i “fredens tecken”.
• “Från Norge” Norska socialdemokratiska kvinnors 7 mars-möte. Norge
• “Stora framsteg i barnavårdslagstiftningen i Norge“. Arvsrätt för utom äktenskapet födda barn.
• Annonser på tvätt, kläder, sanitetsartiklar, symaskiner, recept, tips för kök och städning av hemmet.

Nummer 5

• “Den socialistiska kvinnodagen i Schweiz” (ur Die Gleichheit) och i Förenta staterna.
• “De engelska kvinnnornas mobilisering för industrien” (ur The Labour Woman)
• “Två tyska kvinnor om kriget” (brev)

Nummer 6

• “Statlig moderskapsförsäkring” (Alexandra Kollontay, ur Die Neue Zeit). Forts 1915:7.
• “Internationella kvinnokongressen i Haag” uttalande mot kriget.
• “Sammanträffande med partikamrater i Holland” (Anna Lindhagen).
• Manifest från Den socialistiska kvinnokongressen i Bern.
• “Danska kvinnors dag”. Ny grundlag, med allmän rösträtt. Danmark

Nummer  8

• “Ett besök av en tysk kvinnlig partikamrat” (Anna L). Tyskland
• “Den 27 juni” Kvinnornas fredssöndag. 91.356 delt i Sverige.

Nummer 9

• “Det lidande Belgiens förespråkerska” (Lalla Vandervelde). Belgien

Nummer 10

• “Londonbrev: Suffragetternas verksamhet under kriget. Kvinnorna tränga i nya yrken och ersätta männen, som gått till fronten”. Storbritannien
• “Clara Zetkin i fängelse”. Tyskland
• “Nutiden och framtidens problem” (ur The Labour Woman). Om problemet med för få män, efter kriget (för fortplantningen).
• “Kvinnornas international” (ur The Labour Woman). Kvinnornas internationella råd i London.
• “Protester mot förbudet för nattarbete av 327 kvinnliga (norska) Norge typografer”. Hämmar konkurrensen. Förbudet var infört bl. a. av “sedliga skäl”!
• “Framtidens kvinna”. Danske folketingsmannen A.C. Meyer går i svaromål mot konservativa politiker som fruktar att den “moderna kvinnan” är en fara för hus och hem. Danmark
• Från England. “Kvinnor gå ut i förvärvslivet medan männen krigar”. “Lika villkor och lika lön”.

Nummer 11

• “De tyska kvinnornas arbete och löneförhållanden under kriget” ur Die Gleichheit. Tyskland. Forts. 1916:1.
• “Ur internationella fackföreningskorrespondensen” USA “Norge-brev” Norge
• “Den moderlösa flickan” dikt från Serbien
• “Polen” ur den katolska tidskriften America.
• “Från Frankrike i krig”.
• “Sönder-Jylland” Danmark
• “Finland“.
• “Den belgiska flaggan”, dikt. Belgien
• “Ett besök i Polen före kriget”.

1916

Nummer 1

• “De tre Haagkonferenserna under världskriget”.

Nummer 2

• “Kvinnorna och ammunitionsarbetet”. (The Labour Woman Storbritannien)
• “Rösträttsreformen i Preussen” Tyskland (”Tyska socialistiska kvinnors protest mot kriget”).

Nummer 3

• “En ny arbetarkvinnotidning i England” The Labour Woman (?)

Nummer 4

• “Rosa Luxemburg fri”. Tyskland

Nummer 6

• “En skandinavisk fredskongress i Stockholm 10-12 juni”
• “Om kamratskap och kvinnlighet” kåserar en norsk kvinnlig studentkorist. Norge

Nummer 7

• “Ett samlande fredsprogram antaget vid allmänna skandinaviska fredskongressen i Stockholm juni 1916″.
• “Kvinnornas international” en hälsning på kvinnornas dag i Holland av Clara Zetkin. Holland

Nummer 8

• “Fallet miss Cavell”. En engelsk sjuksköterska, avrättad i Belgien för att hon omhändertagit desertörer av olika nationaliteter, både belgiska och tyska.

Nummer 9

• “Missbruk av barnarbete i Tyskland“
• “Moderskapet och kriget” ur The Labour Woman Storbritannien om ett förslag att kvinnorna skulle gå ut i “moderskapsstrejk”.
• “Asquith och kvinnorösträtten i England”. Storbritannien Den engelske premiärministern har gett sitt stöd till saken.

Nummer 10

• “Första gången danska kvinnor gå till val” Danmark

Nummer 12

• “Brev från Tyskland” (Clara Zetkin). Tyskland
• “Brev från England“.
• “Internationalens återuppbyggande” (bild på Alexandra Kollontaj).
• “Freden och kvinnorna” (ur Das Ziel).

1917

Nummer 1A

• “En nyårshälsning från franska socialistiska kvinnor” (Alice Jouenne) Redaktion: Anna Lindhagen, Julia Ström-Olsson (Därefter bara JSO)

Nummer 2A

• “Till kvinnornas världsfredsarbete”, “ansluten eder genom att giva en fredskrona och edert namn” i stöd för kvinnokongressens freds- och rösträttsarbete.
• “Kvinnorna vilja internationell samling om kravet: lika lön för lika arbete” initiativ från Frankrike.
• “Ny landvinning för Tysklands kvinnorörelse” gällande befattning inom kommunal förvaltning (Berlin).

Nummer 4A

• “Stora andars tankar om militarismen” (Alphonse Karr). Tyskland

Nummer 5

• “Ryska revolutionsmödrar” (Flor Viola) med anledning av kvinnlig rösträtt i Ryssland. (Sofia Perovskaja alias “mormor”) och Vera Figner. Ryssland
• “Kvinnorösträtten i England” beslut taget i underhuset.
• “Inför den ryska revolutionen” (tsaren abdikerade i mars) (Anna Lindhagen).
• “Genom krig mot det bestående samhället fram till kvinnornas likaberättigande med männen!” (Alexandra Kollontay).
• “De som resa hem till Ryssland” (politiska flyktingar som återvänder).
• “Huset Romanovs blodiga saga”.
• “Internationella kvinnodagen i Sverige och Danmark“.
• “Resolution antagen i Holland på 3 socialistiska int. kvinnodagen under kriget”.

Nummer 6A

• “Brev från Finland” (om politisk utveckling efter revolutionen i Ryssland. Stor optimism).

Nummer 7

• “Kvinnoarbetet i Tyskland under kriget” (dålig lön, usla förhållanden).
• “Den svarta kvinnan från Böckingen” (bondekriget 1600-talet. “från en sydtysk partivän”)
• “Armeniernas lidandeshistoria” (om folkmordet). Armenien

Nummer 8

• “Clara Zetkin lämnar Die Gleichheit efter 27 års redaktörskap”. Tyskland

Nummer 9

• “Från England“. “De kvinnliga fackföreningarna i England”.
• “Den int. socialistiska konferensen” (Anna Lindhagen).
• Clara Zetkin förbereder en socialistisk kvinnokonferens.
• Nya europeiska länder presenteras.

Nummer 10

• “En internationell kvinnokonferens har hållits i Stockholm i samband med 3 Zimmerwaldkonferensen”.
• “Den ryska soldathustrun i nuet” (Flor Viola). Ryssland

Nummer 11

• “Partivän Minna Sillanpää” finsk riksdagskvinna på besök i Stockholm Finland
• “Elanto, kooperativ andelsförening i Finland“

1918

Nummer 1

• “Englands kvinnor ha erhållit sin rösträtt” (över 30 år!). England
• “Änkepensionering i Amerika”. USA

Nummer 2

• “Kvinnorna och rösträtten i staten New York”. USA

Nummer 6

• “Danska kvinnorna i val” Danmark
• “Hur Amerikas arbetare i beklädnadsindustrin förbättrat sin ställning. Bäst organiserade äro kvinnorna”. USA (Anna Söderberg).
• Marx 100-årsjubileum.

Nummer 8

• “Det ungerska rösträttsförslaget åt överklassens kvinnor avslaget”. Ungern

Nummer 9

• “En fredsaktion av de schweiziska kvinnorna” förbereder fredsupprop. Schweiz
• “Det lyckliga Danmark” framsteg för kvinnosaken (Anna Lindhagen).

Nummer 10

• “En lucka i barnalagarna” Jämför Sverige och Danmark (Anna Wicksell). Underhåll till utom äktenskap födda barn, som fadern ska betala.
• “Engelska bilder” (August Brunius, SvD) om kvinnor som arbetar i ammunitionsfabriker. Storbritannien
• “Ryska kvinnor i dikt och verklighet”. Forts. 1919:2. Ryssland
• “Hell dig o Moder” (Indiens nationalsång) uppmärksammar kvinnan i brittiska Indien.

Nummer 11

• Fred i kriget. “Hur Amerikas arbetare inom beklädnadsindustrin förbättrat sin ställning” (Anna Söderberg) strejken 1910 bland kappskräddarna. USA
• “En svensk fredsvädjan till Amerikas kvinnor” (om fred i kriget). USA

Nummer 12

• “Kvinnorna och antislaverirörelsen i Amerika” (Ann Margret Holmgren)
• “En vädjan till Englands kvinnor” om att ge krigshjälp till Tyskland, från socialdemokratiska kvinnor. Samt hälsingar till tyska och österrikiska kvinnor.

1919

Nummer 1

• “Ett julbrev från Frankrike” (Alice Jouenne).
• President Wilsons fredsprogram.
• “Minna Sillanpää invald i Helsingfors stadsfullmäktige”. Finland
• Ellen Key “En försvarsrörelse” (1918:12) för “gatubarnen” i storstäderna.

Nummer 2

• “Till int. socialistiska konferensen” i Schweiz. Socialdemokratiska kvinnors krav: 8-timmars dag, barnarbete, nej till “skyddslagstiftning” för kvinnor.

Nummer 3

• (Valnummer) Alla kvinnor (23 år) har rösträtt enl riksdagsbeslut 17/12 1918. Stor aktivitet för att välja kvinnor till valsedlarna.
• “Brev från Köpenhamn” Där är det bättre på alla vis. Signe Vessman, sömmerske- och modisternas fackliga förening. (Nu slå de igenom på BRED FRONT!)

Nummer 5

• “En belgisk märkeskvinna” (Juliette Carton de Viart) (Marika Stjernstedt) startade barnkolonier under kriget.

Nummer 6

• “Svenska kvinnors rösträttsseger! Vi stå vid målet!” “En amerikansk skolkvinna” (Ella Flagg Young) USA

Nummer 7

• “Några kamrater” (engelska kvinnliga suffragetter). Storbritannien
• “Den finska kvinnan” (Ola Vinberg).
• “Tyska deportationer av franska kvinnor” (under kriget).

Nummer 8

• “Den int. kvinnokongressen i Zürich” Nr 2, världsomspännande. (Anna Lena Elgström).
• Ny redaktör (igen): Ruth Gustafson.
• “Det nyvaknade Indien”. Indien

Nummer 9

• “Om resolutionerna vid kvinnokongressen i Zürich“
• Genmäle av Anna Lindhagen, att man ej nämnde “skuldfrågan” efter kriget. Berörda militärer skulle ha ställts till ansvar.
• “En ny barnarbetslag i Amerika” (6-19). USA
• Clara Zetkin ger ut Die Kommunistin och föreslår ny internationell kvinnokongress. Tyskland

Nummer 10

• “De danska hembiträdenas organisation”. Danmark
• “Arbetarnas bildningsarbete i USA“. Scandinavian Socialist Federation of America ber ABF om råd.
• Internationell kvinnokongress i Washington. Bl.a. National Women’s trade union league of America, med 600.000 medlemmar. Socialdemokratiska kvinnoklubben har ej råd åka, men sänder hälsning.

Nummer 11

• “Kvinnokongressen bärande idé”, genmäle av Gurli Hertzman-Ericson, genmäle av Anna Lindhagen.

Nummer 12

• Ellen Key 70 år!
• “Den dömda stadens döende barn” Om svält och fattigdom i Wien efter kriget. Österrike

1920

Nummer 1

• “Obligatorisk sjuk- och moderskapsförsäkring”
• “Finlands socialdemokratiska kvinnoförbund”. Medlemsantalet har efter inbördeskriget minskat med hälften, från 6.343 1917, till 3.500. Finland
• “En seger för kvinnorna i England” Många valdes in i det första (se ovan) allmänna valen. Storbritannien

Nummer 2

• “Internationella arbeterskekonferensen i Washington” (Alma Sundquist) bl.a. om 8 tim. arbetsdag (USA, Tjeckien, Sverige) bild på delegaterna bl.a. Raymond Robins och Mary Anderson, USA, Betzy Kjelsberg, Norge, Kerstin Hesselgren, Alma Sundquist, Sverige. Forts. 1920:3.

Nummer 4

• “Utsträckt rösträtt åt Englands kvinnor”. Rösträttsåldern sänks till 21 år.

“Den internationella kvinnorösträttsalliansens styrelse uppmanar härmed de till alliansen 26 nationella föreningarna att sända delegerade till den 8 int- kongressen som samlas i Genève 2-8 maj 1920. Särskilt inbjudna delegerade väntas från Birma, Indien, Japan, Kina, och holländska Ostindien, Enskilda personer, vilken ras eller trosbekännelse de än tillhöra, som tro på kvinnans-medborgarens rätt att med röstsedeln skydda sina intressen i samhället, inbjudas att vara närvarande. De senaste sju åren ha vi upplevat segrar för kvinnorösträtten i ej mindre än 16 länder. I Belgien, Böhmen, Brittiska Öst-Afrika, Danmark, Holland, Island, Jamaica, Kanada, Polen, Rhodesia, Ryssland, Stor-Britannien och Irland, Sverige, Tyskland, Ungern, Österrike, ha kvinnorna fått rösträtt helt eller delvis och i Amerikas Förenta stater ha Arizona, Arkansas, Michigan, Nevada, Newyork, Oklahoma, Syd-Dakota, och Texas lagts till de stater som givit kvinnorna full rösträtt, den ha nu ratificerats av 22 av de erforderliga 36 staterna. Denna rättvisans triumf är säkerligen ett av världskrigets mest påtagliga och bestående resultat.”

Nummer 5

• “Obligatorisk fortsättningsskola i England”. Storbritannien
• “Indiens budskap till Japan” (R Tagore). Indien, Japan
• “Krigets elände”. Om fattigdom och misär i Tyskland och Österrike.
• “Engelska sjukan” utbredd.

Nummer 6

• “Kvinnokongressen i Genève”. Ett tjugotal svenska kvinnor anmälda.
• “De färgade trupperna i Ruhrdistriktet”. Sveriges socdemokratiska kvinnoförbunds styrelse protesterar mot att Frankrike använder färgade soldater i ockupationen av Ruhrområdet i Tyskland. “Då det för en befolkning av vit ras måste kännas särskilt kränkande att hava sitt land besatt av trupp av färgad ras, vilket ytterligare måste förstärka den förödmjukande känslan av en ockupation, då det vidare vore att förutse att en motbjudande rasblandning kunde uppkomma genbom färgade truppers förläggande i de ockuperade trakterna, och då det dessutom för dessa kan vara en synnerligen ovälkommen tvångsåtgärd att användas i Europa, så uttala vi ett beklagande av att färgade trupper blivit förlagda till Ruhrdistriktet…” Befarar att de tyska kvinnorna i Ruhr ska utnyttjas, på samma sätt som tyska soldater utnyttjade franska kvinnor under kriget. Frankrike, Tyskland
• “Engelska partikamrater: Ethel Snowden, Margaret Bondfield, Marion Philip.” Storbritannien
• Bostadsproblemet i England”. Storbritannien

Nummer 7

• “Kvinnokongressen i Genève avslutad”.
• “Om Sarojini Naidu”. Kvinnosaksföreträdare från Indien.

Nummer 8

• “Kathryn Seller. Amerikas första kvinnliga domare”. USA
• “Krigsbarn i svenska hem”. På hemställan av Internationella fackliga centralen i Amsterdam har LO företagit en insamling för de nödlidande i Österrike.

Nummer 9

• “Tyska kvinnorna i det offentliga livet”. Kvinnor väljs in i riksdagen och i andra offentliga sammanhang i stora tal. Tyskland
• “Kvinnornas organisation inom England arbetareparti” Kvinnliga anställda inom Labour party, anställda som organisatörer och agitatorer. Intervju med Marion Philip, av Anna Lindhagen. Storbritannien
• “Indien och Sverige” (Ada Rosengren). Indien
• “Resenka” (dikt) gränsstation mellan Lettland och Ryssland. Flyktingar.
• “En kvinnornas världskongress”. Int. kvinnokongress i Kristiania i september. Sju svenska ombud (ej socialistisk). Forts. 1920:10.

Nummer 11

• “Kvinnorna och valen i Tysk-Österrike”. Förvånansvärt många kvinnor ha röstat med de konservativa (60 % av dessas röster). Religionen beskylls vara en orsak. Österrike

Nummer 12

• “Engelskt lagförslag om kvinno- och barnarbete”. Storbritannien
• “Död av hunger och köld”. Om världskriget av Marika Stjernstedt.
• “Kvinnorna mot kriget”. Syndikalistiska kvinnoföreningen vid Confédération du Travail (fackförbund). Frankrike

Maria Hamberg har själv arbetat som fabriksarbetare i Södertälje, och i hennes fjärde skönlitterära bok beskriver hon arbete på bilfabriksgolvet, där “fragment vävs av drömmar till stora och mycket levande berättelser”. Hon porträtterar människor vid det löpande bandet med drömmar, med fel hudfärg, med hemligheter och brister som de inte vill avslöja. “Om hur en knegare inte slutar att vara människa trots att hon endast betraktas som en kugge i maskineriet.”

1968 : memories and legacies of a global revolt. Edited by Philipp Gassert and Martin Klimke. (Bulletin of the German historical institute, Washington, 2009:6.) 266 s. : ill.

Essäer av journalister och forskare om hur det famösa året 1968 upplevdes i 32 olika länder, bl.a. Sydamerika, USA, Canada, Australien, Kina, Israel, Palestina, Sydafrika, Öst- och Västeuropa. Om Sverige skriver Svante Weyler: What happended to 1968? I ett efterord funderar redaktörerna på de olika berättelserna: kanske fanns det flera 1968? Olika i olika länder?

Sveriges statsministrar under 100 år. Bonniers. 22 delar à 120 s.

I korta populärt skrivna essäer skildras svensk politiska historia genom dess statsministrar. Med början hos liberalen Karl Staaf, Brantings vän från den radikala studentföreningen Verdandi i Uppsala, och fram till dagens statsminister Fredrik Reinfeldt. Författarna är en blandning av historiker, statsvetare, politiska journalister och skribenter. För att läsa om de socialdemokratiska statsministrarna, se följande länkar:

• Hjalmar Branting,
• Rickard Sandler,
• Per Albin Hansson,
• Tage Erlander,
• Olof Palme,
• Ingvar Carlsson,
• Göran Persson.

Frédéric Krier: Sozialismus für Kleinbürger : Pierre Joseph Proudhon - Wegbereiter des Dritten Reiches. Böhlau. 450 s.

Den franske utopisten Proudhon (1809-1865) ville skapa en socialism på individualismens grund, för den franske småborgaren och för medelklassen. Proudhon var också en uttalad antisemit och nationalist, och redaktör för tidningen Le Peuple. Den tyske kulturhistorikern Frédéric Krier drar trådar från Proudhons småborgerliga socialism och till den tyska nationalsocialismen på 1900-talet, och diskuterar inflytande från så skilda personer som Eugen Dühring, Richard Wagner, Silvio Gesell, John Maynard Keynes, och Ludwig Feuerbach.

Suniti Kumar Ghosh: Naxalbari : before and after, reminiscences and appraisal. New Delhi : New age publishers. 350 s.

Den östindiska naxalitgerillan har i över fyrtio år bekämpat indisk armé och polis, och den industri som är på väg att skövla skogarna i östra Indien. Gerillan stöder sig på den lokala befolkningen i Naxalbari, och anses vara inspirerade av maoismen. Författaren är en känd indisk kommunist, född 1918, och presenterar här rörelsens egen version av de fyrtio årens kamp.

Håkan Thörn: Solidaritetens betydelse : kampen mot apartheid i Sydafrika och framväxten av det globala civilsamhället. Atlas. 376 s. : ill.

Sociologiprofessorn Håkan Thörn har själv varit aktiv inom anti-apartheidrörelsen i Sverige och internationellt. Rörelsen växte till från starten 1958 till att bli en av de största sociala rörelserna under efterkrigstiden. Den spelade också, menar Thörn, en viktig roll i uppkomsten av dagens globala civilsamhälle. Begreppet solidaritet, så viktigt för 1968- generationen, speglas också i bilder och dokument från tiden.