Photo: Pressfoto H. Svensson. Source: ARAB, Morgonbris, 1810:39256.

Catalogue of women’s archives with an international profile at the Labour Movement Archives and Library, including a short presentation of the archives’ contents.

The catalogue was created using inventories drawn up by Margareta Ståhl with supplementary and editorial work by archivists Martin Grass and Ulf Jönson.

Download the catalogue

• Women’s archives with an international profile at the Labour Movement Archives and Library (Pdf, 217 KB)

This is the final version, a product of the project, which is no further updated. It is suitable for printing, browsing and reading. For more details and possible future updates within the catalogued materials you need to search the archives database.

Overview

Following archives and collections were included in the catalogue at the end of the project.

Using the catalogue

Note the following about the different fields and sections when using the catalogue:

Archive/collection

The Labour Movement Archives and Library holds more than 5,000 archives and collections, varying in size from a few centimetres to several hundred metres of shelf space. From these holdings, we have selected archives classified as ‘female’ (individuals or organizations) and containing documentation of any kind of international contacts. For practical reasons, no ‘male’ archives or similar have been included, although there are a number of these at the Labour Movement Archives and Library which contain international material with a link to women and women’s issues.

Reference no.

The Labour Movement Archives and Library’s unique collection code for the archive or collection.

Size

This field refers to the collection as a whole. In several cases-but not always-the size of the international documents is specified under Content.

Period

This field indicates the period for the collection as a whole. Information on the life of the archive creator and dates of the international material are specified under Content.

Content

This section provides a short biographical description of the archive creator as well as records of the material in the archive which is of an international nature. Wherever practicable, we have sought to specify the size of the international material in terms of both volume and time period. It is assumed users will be aware that association archives normally contain minutes, cashbooks, letters and the like, and that the primary language is Swedish.

På SVT Play kan du även se ett inslag om Arbetarkonst på Cassels i Grängesberg.

Den röda fanan — en introduktion

Arbetarrörelsens främsta symbol är den röda fanan. Fanan ägs av en förening och förmedlar ett budskap. När den svenska fackföreningsrörelsen började anta socialismen som sin ideologi på 1880-talet skapade fackföreningarna ett nytt bildspråk som förenade den internationella socialismens röda färg och politiska symboler med det lokala arbetet.

De politiska bildsymbolerna är socialismens internationella frihetsgudinna iförd en frihetsmössa, framför en soluppgång som visar att den nya dagen gryr. Hon står på internationalismens jordglob ovanför broderskapets handslag. De fackliga bilderna visar den egna erfarenheten i arbetslivet. Hantverksföreningarna kunde ha en arbetssymbol i form av ett verktyg eller en arbetsprodukt, grovarbetarnas fanor visade det kollektiva arbetet och alla visade vikten av gemensam kamp för bättre arbetsvillkor och demokratiska rättigheter. På fanan målades också politiska deviser och föreningens stiftelsedatum, ej att förväxla med fanans tillkomsttid. Det kunde ta många år att samla in medel för att ha råd att skaffa en fana.

Fanans motiv bestämdes av föreningen som sedan lät en fankonstnär måla fanduken. Fankonstnär blev ett yrke mot slutet av 1800-talet då efterfrågan på både arbetarrörelsefanor och andra folkrörelsefanor var stor. De kunde vara dekorationsmålare eller fotografer i botten.

Materialet i fanorna var till en början siden men det sköra materialet ersattes ibland av ylle som var mer hållbart i demonstrationernas hårda vindar. Målningen var i allmänhet oljefärg på en grund av äggvita men flera fanmålare konstruerade egna färgsammansättningar. Några fanor broderades av en brodös. Toppemblemet i form av en arbetssymbol för föreningen tillverkades ibland av en medlem, åtminstone så länge toppemblemen snidades i trä. Gjutna toppemblem förekom också.

De vanligaste deviserna under fackföreningsrörelsens pionjärtid var:

• Enighet ger styrka
• Frihet Jämlikhet Broderskap
• Organisation är makt

Nedan följer en beskrivning på ett urval av de fanor som förvaras i magasinet hos Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek i Grängesberg. Den som vill veta mer om fackföreningarnas fanor kan titta i boken Vår enighets fana.

Stockholms Båt- och Pannplåtslagarefackförenings fana

ARAB nr 701.

Stockholms Båt- och Pannplåtslagarefackförening bildades 1896. En av de första frågorna föreningen diskuterade var att skaffa fana. Den skulle bekostas med insamlade medel från medlemmarna. De största summorna kom från Bergsund och Finnboda.

Den 17 april 1897 invigdes den röda sidenfanan i Enighet & Wänskaps lokal på Regeringsgatan i Stockholm. Fanan, som är målad på rött siden av stockholmsmästaren Frans Wilhelm Franzén, kostade 209 kronor och 50 öre. Motivet är ett framrusande tåg över en stockholmsbro och ett fartyg som seglar under den moderna brokonstruktionen. Ångan från fartyget och lokomotivet symboliserar framåtskridandet mot soluppgången och framtiden. Till fanan finns två toppemblem, det ena i form av en rödmålad ångpanna i miniatyr.
Devisen säger: Solidariteten är vår makt!

• Läs mer i Vår enighets fana, s. 26-28, och i artikeln “Den röda fanan” här på webbplatsen.
• Annat material från Stockholms Båt- och Pannplåtslagarefackförening återfinns hos oss i Svenska metallindustriarbetareförbundet avd. 35:s arkiv.

Fabriksträarbetarefackföreningen i Södertälje

ARAB nr 383.

Södertälje Träarbetarefackförening bildades 1896 men ändrade namn efter ett par år till Södertälje Fabriksträarbetarefackförening. Det var viktigt att det nya namnet målades på den röda fanan som föreningen invigde år 1900. Motivet visar fabriken i vinterskrud med bolmande rök som symboliserar framtidstron för den industri som så småningom kom att heta Scania. Passare och vinkelhake var träarbetarens verktyg.

Fanan är målad av Ida Mellgren i Trollhättan. Hon var fotograf och fankonstnär och levde mellan 1853 och 1918. Efter första världskrigets utbrott målade hon inga fanor eftersom hon då inte kunde importera siden från Frankrike. Men materialet i just den här fanduken är ylle och storleken på fanan är 220 x 175 cm.

• Annat material från Södertälje Fabriksträarbetarefackförening återfinns hos oss i Svenska träindustriarbetareförbundet avd. 51:s arkiv.

Stockholms grundläggeriarbetarefackförening

ARAB nr 52.

Stockholms grundläggeriarbetarefackförening bildades 1888 och ombildades tio år senare. Den här fanan av en okänd konstnär invigdes 1899 men kan vara ommålad och äldre. Grundläggeriarbetarna hade en annan fana tidigare, kanske är det samma fanduk men med ett nytt motiv. Målningen visar det kollektiva arbetet som symboliskt bygger grunden till det nya samhället. Deviserna talar sitt tydliga språk: Ned med förtrycket! Upp med människovärdet!

Grovarbetare som grundläggare och hamnarbetare hade ofta kollektiva arbetsbilder på sina äldsta fanor. Materialet är ylle och storleken 255 x 145 cm.

• Läs mer i Vår enighets fana, s 127.
• Stockholms grundläggeriarbetarefackförenings arkiv har arkivnr 281 och utgör 18 volymer.

Kaveltorps gruvarbetarestandar

ARAB  nr 624 och 935.

Kaveltorps gruvarbetarefackförening i Bergslagen bildades 1906. Föreningens första standar invigdes 1908. Motivet är en frihetsgudinna målad av Viktor Lindblad i Örebro. På standaret syns gruvarbetarnas emblem: en gruvring med en nedåtgående pil runt en slägga korsad med ett tjärbloss och en fackla. På baksidan står devisen För frihet och bröd. Storleken är 105 x 215 cm och materialet troligen halvsiden med inslag av bomull.

1930 skaffade föreningen, som då hette Svenska Gruvindustriarbetareförbundets avdelning 84, ett nytt standar. Även det målades på Lindblads ateljé i Örebro men av en okänd konstnär eftersom Viktor Lindblad själv dog 1920. Hans ateljé hade övertagits av hustrun Ida och hade flera anställda konstnärer. Motivet är en gruvkorg i ett gruvlandskap. Skissen till standaret hade utförts av en medlem i förbundet, kassören Hjalmar Blomberg från Kopparberg. Standaret kostade 450 kronor. Deviserna på 1930 års standar lyder: Enighet ger styrka, och, Frihet Jämlikhet Broderskap. Storleken är 135 x 240 cm.

Till invigningen den 4 januari 1930 skrevs en sång som också trycktes i förbundstidningen Gruvindustriarbetaren och vars sista vers lyder:

Höj, gruvfolk, höj er fana högt i striden!
Slå vakt om den, och följ den vart den går!
I gruvans mörker under arbetstiden,
den minna skall om folkets röda vår.
Dess friska färg skall komma er att ana
en segerns dag, fast striden rasar än.
Stå och sjung, ni gruvans sega män
en högstämd hymn till folkets röda fana!

• Läs mer i IF Metalls fanbok Vår röda fana!, s. 28 och 150-151.

Kvinnornas Fackförbund

ARAB nr 628.

Kvinnornas Fackförbund bildades 1902 och upphörde 1908. Anledningen var att sömmerskorna inte beviljades inträde i Skrädderiarbetareförbundet. Även andra grupper än sömmerskor gick med i förbundet. 1904 skaffade kvinnorna sin fana som är broderad på ylle av fankonstnären Selma Sandberg. Storleken är 220 x 140 cm.

• Läs mer i Vår enighets fana, s. 344.

Stockholms Maskinarbetare

ARAB nr 633.

De yrkesstolta maskinarbetarna var så tidiga med att bilda en förening och skaffa sig ett samlingstecken att fackföreningsrörelsen och den röda färgen ännu inte hade hunnit slå igenom. Stockholms Maskinarbetareförening bildades 1875 och var då en yrkesförening av bildningskaraktär. Året därefter ändrades namnet till Stockholms Maskinarbetareförening. Det är det årtal som står på maskinarbetarnas vita standar som invigdes 1878.

På den vita sidenduken syns arbetets symboler med en röd propeller i en grå mutter och föreningens initialer i form av verktyg och maskindelar, allt inom en blågrå kätting.
Standaret användes i liberala processioner men när den första förstamajdemonstrationen genomfördes 1890 deltog maskinarbetarna med sitt vita standar. Materialet är siden och storleken 120 x 170 cm.

Stadens renhållningsarbetares förenings fana

ARAB nr 450.

Stadens renhållningsarbetares Förening i Stockholm bildades i 1899 och skaffade sin fana efter ett par års verksamhet. Emblemet visar en gatsopare med sin kvast i broderi och applikationsteknik inom den sköld som senare kom att bli Kommunalarbetareförbundets emblem. Sannolikt är fanan gjord av Selma Sandberg. Devisen Frihet Jämlikhet Broderskap är broderad på ylleduken som mäter 230 x 130 cm.

• Läs mer i Vår enighets fana, s. 210.
  

Svenska Sjömansunionens standar

ARAB nr 206.

Svenska Sjömansunionens praktfulla vita sidenstandar med röda bårder är tillverkat av Axel W Bergqwist 1916. Motivet med ett skepp för fulla segel är infällt i en ek- och lagerkrans ovanför broderskapets handslag och upplysningens facklor. En kätting med ett ankare ser ut att ramla ut ur duken.

Bergqwist hade sin fanateljé i Göteborg och var utbildad dekorationsmålare, socialdemokrat och fackföreningsmedlem. Han målade fackföreningsfanor och andra folkrörelsefanor i sin speciella teknik, axwebertekniken, med en färg som sögs upp av duken. Hans fanor är ofta enkelsidiga och målade på tunt fint ylle. Han är en av de få fankonstnärer som signerade sina fanor. Standarets storlek är 153 x 247 cm.

• Läs mer i Vår enighets fana, 309.
  

Spårvägsmannaförbundets avdelning tre i Stockholm.

ARAB nr 77.

Den 24 april 1908 invigde Södra Spårvägspersonalens Fackförening i Stockholm sitt standar. Med sin ursprungliga text fick standaret bara vara i bruk något enda år. 1909 kom storstrejken och den fackligt aktiva personalen utestängdes. Men spårvägsmännen var så stolta över sitt vackra fackföreningsstandar att de ville fortsätta att använda det i demonstrationer och på fester. Därför lät de måla dit ett F D - före detta - framför namnet och så behöll de standaret. När avdelningen lades ned 1911 övergick standaret till den nybildade spårvägsmännens kamratförening.

Standaret som mäter 150 x 300 cm är målat på Flaggfabriken Svea i Stockholm. Materialet är siden.

• Läs mer i Vår enighets fana, 29.
  

Stockholms Tapetserarefackförenings fana

ARAB nr 321.

Stockholms Tapetserarefackförenings fana invigdes 1931. Den är utförd i textil intarsiateknik och broderi av textilkonstnärinnan Elsa Gullberg. Till skillnad från de flesta andra fanor är duken enkel och tapetserarnas emblem infällt i duken. Materialet är sidenrips och storleken 175 x 137 cm.

Fanan visades på utställningen Framtidens Folkets Hus på Nationalmuseum 1941 tillsammans med tre andra fanor som Elsa Gullberg hade tillverkat för att “förädla” smaken som det hette då. De gamla fanorna med sina traditionella politiska arbetarrörelsemotiv i form av frihetsgudinnor och soluppgångar ansågs föråldrade och smaklösa. Men Elsa Gullbergs fanor tog lång tid att tillverka och blev därför också mycket dyra och någon massproduktion blev det inte tal om. Idag känner vi till 6 fanor från Elsa Gullbergs firma i Stockholm.

Fler fanor som plockades fram för tv-inslaget

Svenska Kommunalarbetareförbundets avdelning 111, Munsö

Fana. ARAB nr 226.

Porslinsarbetarnas fackförening i Göteborg

Fana. ARAB nr 191.

Svenska Skorstensfejeriarbetareförbundets avdelning 1, Stockholm

Fana. ARAB nr 41.

Svenska Sockerbageriarbetareförbundets avdelning i Stockholm

Standar. ARAB nr 504.

Statsbanornas Maskinarbetareförening

Fana. ARAB nr 16.

Stockholms Expressarbetarefackförenings

Fana. ARAB nr 13.

Stockholms Scagliolarbetarfackförening

Standar. ARAB nr 61.

Grängesbergs Gruvarbetares Fackförening

Standar. ARAB nr 887.

Svenska Gruvarbetareförbundets avdelning 29, Stora Strand

Fana. ARAB nr 823.

Svenska Järnvägsmannaförbundets avdelning 113, Ludvika

Standar. ARAB nr 740.

Om bilderna nedan: Gatuvybilder från Google Maps. Du kan “röra dig” på den beskrivna platsen som den ser ut idag. Navigera med muspekaren, förstora till helskärm. Du måste ha Flash installerat. Gatuvybilderna blir tyvärr inte alltid så bra när du skriver ut sidan.

Historisk bakgrund

Vid mitten av 1800-talet var Norra Bantorget en dyig sumpmark som kallades Barnhusdyn eller Barnhusängen. Under 1860-talet började järnvägen att byggas i Stockholmsområdet och 1866 uppfördes ett trähus som tjänstgjorde som slutstation för Norra stambanans södra punkt. 1871 var sambindningsbanan klar och tågen fortsatte förbi Norra Bantorget som ändå fick sitt namn efter tågtrafiken 1876. Vid torgets södra del låg då också den stora gasklocka som tagits i bruk året innan (1875) och som fortfarande ger namn åt kvarteret Klockan.

Vid torgets norra del låg Stockholms läns cellfängelse och vid dess östra sida Barnhuset. Länsfängelset flyttade 1897 och revs påföljande år. Av Barnhuset återstod vid slutet av århundradet det som kallades spinnhusbebyggelsens slumkvarter vilka revs 1898.

Folkets Hus

1898 köptes tomten på Barnhusgatan av Stockholms Folketshusförening och grundgrävningen påbörjades omgående. Trots att byggnadsritningarna flera gånger underkändes av myndigheterna och fick ändras stod huset klart för invigning den 22 dec 1901. Invigningstalare var Hjalmar Branting som talade om att solidariteten hade rest huset och solidariteten skulle det tjäna.

Röda Bantorget - Arbetarrörelsens torg

Så snart Folkets Hus i Stockholm hade invigts 1901 kom den öppna platsen i närheten av Folkets hus - Norra Bantorget - att utgöra en samlingsplats för arbetarrörelsen. Här samlades folkmassorna när de angripits av polisens sablar vid de stora rösträttsdemonstrationerna 1902. Påföljande år samlades arbetarna på Norra Bantorget inför första maj-demonstrationen för att tåga ut till Gärdet. Under storkonflikten 1909 hängdes stora väggtidningar “Svaret” ut på Folkets hus fasad. Då hade LO, Landsorganisationen köpt sitt första hus vid Norra Bantorget i hörnet av Upplandsgatan, Barnhusgatan 16 (1908) där Tidens förlag höll till från starten 1912.

1914 utgick det stora arbetartåget med 50.000 människor från Norra Bantorget till kanslihuset vid Mynttorget som ett svar på bondetåget och i protest mot den militära upprustningen och kungens inblandning i politiken vilket ledde till borggårdskrisen och den liberala Staaffregeringens avgång.

1917 tog sig arbetarmassorna från riksdagshuset mot Folkets hus efter beskedet att Brantings interpelation om allmän rösträtt hade avslagits av regeringen.

Den 19 maj 1931 hölls ett stormöte på Norra Bantorget till minne av Ådalsoffren vilket ledde till kravaller mellan polis och kommunister.

Platsen kom i folkmun att kallas “Röda Bantorget”. Norra Bantorget fungerade som ett symboliskt rum där arbetarrörelsen tog plats på den offentliga arenan. Här var det tänkt att arbetarrörelsens fredsmonument skulle resas, en hög kolonn med Pegasus på en hög sockel omgiven av plattor med namn på arbetarrörelsens internationella förkämpar utförd av Ragnar Gellerstedt. Den kom dock aldrig att uppföras här.

Vid Norra Bantorgets norra del köpte så småningom (1924) typograferna det hus som under åren 1907-1910 inrymde August Strindbergs Intima Teater.

1910 revs gasklockan och en - som man trodde - tillfällig samlingslokal i jätteformat anlades på resterna av dess sockel. “Auditorium” var Stockholms största möteslokal med utrymme för 2 500 personer. Här hölls stora solidaritetsmöten för Spanien under spanska inbördeskrigets tid och här höll arbetarekommunen sina möten före representantskapets tid. Huset kom senare att kallas “Vinterpalatset” VP och blev mest känt som danslokal.

1926 köpte LO det så kallade Carlbergska huset eller Nobelhuset vid Norra Bantorget på Barnhusgatan 18, det som idag allmänt kallas LO-borgen. Huset är ritat av Ferdinand Boberg. Runt Norra Bantorget skaffade en rad fackliga organisationer egna hus. Arbetarrörelsens tidningar hade lokaler runt torget: Aftontidningen på Barnhusgatan 20, den till Morgon-Tidningen omdöpta Social-Demokraten på Torsgatan 2 och Afton-Tidningen.

Brantingmonumentet

Under 1930-talet fick Carl Eldh i uppdrag att skapa ett monument över Hjalmar Branting på Norra Bantorget men andra världskriget kom emellan och monumentet kom inte att uppföras förrän 1952.

Monumentet är tänkt som en första maj-demonstration runt sekelskiftet och en symbolisk skildring av arbetarrörelsens historia i Sverige. Hövdingen själv framträder i karaktäristisk agitatorpose med knuten näve i halvrelief i övernaturligt format framför demonstranterna. Längst till höger på monumentet syns August Palm - den man som först formulerade socialdemokratin i Sverige, vilket skedde i Malmö 1881 - fundersamt klia sig i skägget. Till vänster om honom står Axel Danielsson som grundade tidningen Arbetet i Malmö. Till vänster om Branting syns demonstranter och den legendariske fanbäraren smeden Bruzell. Den andre fanbäraren till höger om Branting är skärsliparen Johan Christiansson Ahlin som höjer den socialdemokratiska röda fanan som invigdes 1886 i det som senare kom att bli Folkets Hus på Liljeholmen. Och över hela demonstrationen vajar de “röda” fanorna, arbetarrörelsens främsta symbol. Formspråket avslöjar att monumentet är utformat på 30-talet.

Ytterligare några arbetarrörelsemonument har uppförts på torget: Anna Sterky av Christina Rundqvist-Andersson (1988) vill påminna oss om kvinnorna i arbetarrörelsen, August Palm framför LO-huset av Ture Johansson (1978) erinrar om arbetarrörelsens pionjärtid.

Norra Latin

Idag är Norra Latins skolgård och Norra Bantorget målet för den socialdemokratiska Första maj-demonstrationen. Också för andra demonstrationer och massmöten utgör Norra Bantorget en allmän samlingsplats, till exempel under våren 2003 samlades tiotusentals människor i demonstration mot USA:s krig mot Irak. Norra Bantorget — arbetarrörelsens torg under 100 år — har övergått från att vara enbart arbetarrörelsens samlingsplats till att bli en samlingsplats för alla.

Nya Folkets Hus

1960 invigdes det Nya Folkets Hus i Stockholm som ritats av Sven Markelius med en utformning som utgjorde en del av en tänkt helhet med Norra Latins skolgård som mötesplats. Under 1980-talet inköptes skolan av arbetarrörelsen.

Olof Palmes minne

Efter mordet på Olof Palme 1986 döptes Tunnelgatan om till Olof Palmes gata och en allé planerades längs gatan ned mot den öppna platsen vid Norra Bantorget där ett minnesmonument i form av en roterande jordglob utförd av skulptören Olle Adrin skulle resas mitt emot LO-borgen. I stället kom Nils Dahlbergs minnesmärke över Olof Palme Mitt hjärta i världen att utföras, en symbol för öppenhet, internationalism, fred och frihet och placeringen ändrades till en relativt undanskymd plats på torget.

Se även

• Mer om vårt kvarter och fastigheterna där vi huserar.
• Stockholmskällan: Folkets hus, LO-borgen, Norra Bantorget, virtuella stadsvandringar.
• Wikipedia: Folkets hus, LO-borgen, Norra Bantorget, Norra Latin, Vinterpalatset.

Litteraturtips

Alldeles i början av sin bok Socialisten : självbiografisk berättelse (1958 års utgåva, 1976 års utgåva) beskriver Ivar Lo-Johansson ett besök på Lantarbetarförbundet vid Norra Bantorget. Avsnittet inleds så här:

Stadsdelen själv, de klassiska fackförbundskvarteren kring Norra Bantorget, smakade socialism. Dess väggar, murbruk och oljefärg var patinerade av samhällsdebatter och utopier, av kampsångernas troskyldiga klanger, av arbetslöshetsblickar som aldrig nått högre än till de första våningarnas gehimser, av fruktan för hunger, och av hat. Portgångarna var skavda av arbetare som gått in genom dem för att betala sina fackföreningskontingenter eller stämpla sina arbetslöshetskort.

• Bok: I arbetarrörelsens spår : liten vägledning till historiska platser i Stockholm (1993)
• Bok: Vägvisare i arbetarrörelsens Stockholm 1900-1920 (1980)
• Direktsökning: “Norra bantorget” i vår bibliotekskatalog Kata

Våra fanor förvaras i ett magasin i Grängesberg. De målade fanorna förvaras liggande utlagda på bord så att målningen inte ska brytas och färgen flagna. Broderade fanor rullar vi runt en syrafri pappstafett.

Syrafritt papper skyddar både målningar och broderier. Tillbehören stång och toppemblem tar vi bort från duken och förvarar separat så att det mekaniska slitaget minimeras.

Unika nummer

Vi ger varje fana ett unikt nummer. Detta nummer skriver vi på ett bomullsband som vi försiktigt syr fast i fanans ena hörn. På fanstång, toppemblem och andra tillbehör binder vi fast en papperslapp med samma nummer. Lösa delar som sorgflor och tofsar förvarar vi arkivkartonger.

Fanbord av lövträ

Fanborden - där vi förvarar våra målade fanor - är byggda i lövträ eftersom barrträ avger mer farliga gaser än lövträ. Vi har inte låtit måla borden eftersom målarfärg också avger gaser som är skadliga för fanorna. Bordsskivorna skyddas med ett lager bomullstyg för att skydda fandukarna mot mekaniskt slitage.

Bomullstyg ovanpå fanorna skyddar också mot damm och mot luftföroreningar. Borden har vi låtit bygga i olika höjd så att de kan stå tre stycken ovanpå varandra. Vi har också försett dem med stora hjul så att de lätt går att dra ut och rulla in på plats igen. Hyllorna som de broderade fanorna förvaras i är gjorda av plåt.

Förvaringsmiljön kritisk

Gamla fanor är känsliga för ljus så vi försöker förvara dem mörkt. Temperatursvängningar är inte bra för känsliga tyger och målningar. Vi försöker därför hålla en så jämn temperatur som möjligt och bäst är om temperaturen är låg, helst inte högre än 15-18 grader.

Projektet är huvudsakligen finansierat av Riksbankens Jubileumsfond och Statens Kulturråd. Syftet är att inventera, fotografera och registrera konst från en specifik arbetarrörelsemiljö i ett digitalt register och att tillgängliggöra det för forskningsändamål.

Ett forskningsprojekt

Under folketshus- och parkrörelsens framväxt i landet under mer än hundra år har hus och parker utsmyckats med konst. När Folkets Hus säljs eller folkparker läggs ned splittras konstsamlingarna och kunskapen om konsten glöms bort.

Avsikten med projektet är att söka rätt på den konst som skaffats av Folkets Hus och Parker, att dokumentera och tillgängliggöra den i en bilddatabas. Det sker genom sökning i de miljöer där konsten finns eller en gång har funnits och genom studier av historiker, jubileumsskrifter, fotografier och andra arkivhandlingar. Därefter fotograferar vi konstverken eller skannar in befintliga bilder och registrerar vad vi vet om konstverket.

Materialet

Det äldsta konstverket vi känner till är en tavla i Kristianstad Folkets Hus från 1890-talet. Motivet är en frihetsgudinna. Varken målningen eller huset finns kvar så vi har skannat in ett vykort från tidigt 1900-tal och kompletterat med uppgifter från folketshusföreningens arkiv. I Stockholms Folkets Hus finns målningar från förra sekelskiftet av konstnärer som Carl Larsson, Eugène Jansson och Nils Kreuger. Mängden av byster på arbetarrörelsens ledare är stort. Vi har identifierat några av skulptörerna som Carl Eldh, Adolf Jonsson, Emil Näsvall och Giacomo Moretti. Under 1940-talet tillkom skulpturer med helt andra motiv. Samma tid var också väggmålningarnas storhetstid med Torsten Billmans Samhällsutveckling i Gävle Folkets Hus som ett exempel, Nils Wedels stora väggmålning i Linköpings f d Folkets Hus ett annat.

Bland kända konstnärer märks Albin Amelin, bland de relativt okända har vi funnit en hel rad med verk av Hans Tombrock. Från 1970-talet och framåt har vi många exempel på centralt finansierad folkparkskonst med exklusiva ridåer, skulpturer och stora miljögestaltningar.

Problem

Många Folkets Hus och Parker har övergått i annan ägo än arbetarrörelsens och är inte längre medlemmar i rörelsen. En svårighet är att veta vad som har funnits och var det kan finnas bilder på och uppgifter om försvunnen konst. Många bilder är hårt angripna av tidens tand och mycket tid går åt för att göra dem synliga i registret.

Tidsödande är också att söka uppgifter om när konstverken köpts in, donerats eller deponerats. Av befintliga konstverk kan det vara svårt att avgöra om det rör sig om original eller olika former av kopior. Många konstverk har också försvunnit helt då hus och parker har rivits och inga bilder av dem har bevarats.

Medarbetare

• Marie Ericsson - som är anställd av Folkets Hus och Parker - fotograferar, skannar, bildbehandlar och lägger in bilderna i den databas som hon också har utformat.
• Margareta Ståhl på Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek letar fram bilder och uppgifter och är projektledare.
• Medarbetare är också alla de människor runt om i landet som besvarat våra utskick med böner om hjälp med att fotografera sina konstverk och att söka fram uppgifter om dem.

Målsättningen

Tanken med projektet är att bygga upp en databas för forskning så att vi en dag ska kunna få svar på om det finns en specifik folketshus- och parkkonst och hur den i så fall ser ut.

Under 1800-talets sista år hyrdes ett område i Sickla vid Danvikstull av medlemmarna i arbetarrörelsens organisationer för agitation, möten och fester. Det kom så småningom att kallas Sickla Folkpark. Spånga Folkets Park invigdes 1907 följd av Norrtälje Folkets Park 1910, Vallentuna 1912, Enskede och Saltsjöbaden 1914. Stockholms Folkpark, i Ingentingskogen i Solna, fanns åren 1911-1927 och ägdes gemensamt av Stockholms arbetarekommun och arbetarrörelsen i Solna. Södra Folkparken - eller Västberga Folkpark som den också kallades - köptes av arbetarrörelsen 1915 men brann ned och totalförstördes 1927.

De närmaste åren byggdes folkparker i Vendelsö, Märsta, Nykvarn och Södertälje. Under 1920-talet tillkom folkparker i Neglinge, Bergshamra och Hallstavik. På Långholmen fanns en gång både Folkets Hus och Folkets Park likaväl som i Gröndal. Sammanlagt är ett drygt 20-tal folkparker kända i länet. Idag finns parkerna i Nykvarn, Ölsta och Össeby-Garn kvar av de gamla parkerna medan Järva Folkets Park i Eggeby Gård i Spånga är en modern folkpark som började sin verksamhet 1975.

Flera av folkparkerna har arkivhandlingar bevarade på Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek (ARAB). Mer om Folkets Hus och Folkets Parker i Stockholm finns att läsa i Till förmån för Folkets Hus. Folkets hus och Folkets parker i Stockholms län, utgiven av Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek i samarbete med Länsstyrelsen i Stockholms län. Skriften går att låna eller köpa på ARAB. Folkparksaffischer kan man se i vårt affischregister och fotografier finns i våra bildsamlingar (tillgängliga lokalt i vår forskarexpedition).

För den som vill vidga sina vyer med folkparkskultur i hela landet finns inte bara en lång rad historiker och minnesskrifter utan också de senaste årens böcker om Folkets Park såsom:

• Margareta Ståhls bildrika 100-årsexposé Möten och människor i Folkets Hus och Folkets Park (2005),
• tidskriften Arbetarhistoria nr 116 (2005:4) med temat “Folkets hus och folkets parker”,
• Staffan Bengtssons och Göran Villis Hela svenska folkets park - en K-märkt turné (2005),
• den prisbelönta Det var dans i Folkets Park, utgiven av folkrörelsernas arkiv i Örebro (2004),
• Gunder Anderssons Folkets Park en hundraårig historia (1991), och
• Ann Mari Engels avhandling Teater i Folkets Park 1905-1980 (1982).

Och så förstås hela den centrala folkparksorganisationens FPC stora arkiv med flera hundra volymer från starten i Eskilstuna 1905 och fram till nutid.

Redan 1864 hade Typografiska Föreningen i Stockholm invigt sitt standar men det var vitt. Den röda färgen var den internationella socialismens symboliska färg och det var när fackföreningsrörelsen valde en socialistisk ideologi som man valde den röda färgen på sina fanor och standar.

Den första röda fanformade fackföreningsfanan invigdes i Malmö 1885 av de grovarbetare som då var organiserade i Arbetsmannafackföreningen i Malmö. Fanan förvaras på Industrifacket (IF Metall sedan 1 jan 2006) i Stockholm. I maj 1886 invigdes de socialdemokratiska föreningarnas röda fanor både i Göteborg och i Stockholm. I Helsingborg invigde skoarbetarna sin röda fana samma vår. Under 1880-talet sista år invigdes en rad röda fackföreningsfanor. Vid den första 1:sta majdemonstrationen 1890 fanns omkring 70 röda fanor i demonstrationerna runt om i landet. Vid en inventering av fackliga fanor drygt hundra år senare kunde vi dokumentera 6.000 fackföreningsfanor.

Arbetarrörelsens politiska bildspråk hämtade förebilder från den franska revolutionen med motiv som frihetsgudinnor och frygiska mössor. Det var också under den franska revolutionen som den röda fanan övergick från att vara de militära myndigheternas symbol till att bli en symbol för folklig makt. Därifrån kom också pionjärtidens vanligaste devis: Frihet Jämlikhet Broderskap. Den organiserade arbetarrörelsens symboler har sitt ursprung i Tyskland och nådde Sverige via Danmark Arbetarrörelsens fackliga bilder hämtades främst från det egna arbetet med dess verktyg och arbetsprodukter. Skoarbetarna valde en sko eller en stövel, pälsarbetarna en isbjörn eller en räv, charkuteriarbetarna kunde ha ett oxhuvud. Gemensamt för de flesta var handslaget för broderskap, jordgloben för internationell solidaritet och soluppgången som symbol för den nya dagen. Inom varje förbund fanns också ett gemensamt emblem som ofta användes som toppemblem på fanorna, t ex hade Lantarbetareförbundet en stiliserad plog som emblem under en period.

Fanmålare kom att bli ett yrke när efterfrågan på handmålade fanor var stor. I Stockholm var Franz Wilhelm Franzén den mest anlitade under pionjärtiden. Att han målade Stockholms båt- och pannplåtslageriarbetarefackförenings fana 1897 är känt tack vare hans signatur på skissen i fackföreningens arkiv och bevarade handlingar från faninvigningsfesten. Fanorna är nästan aldrig signerade eller daterade. De invigdes ofta till föreningens årsdag med en ståtlig faninvigningsfest innan fanan togs ut i demonstrationer och på arbetarrörelsefester.

Vi har ett fanmagasin i Grängesberg där 1.000 fanor förvaras. Uppgifter om fanorna kan finnas i historiker och jubileumsskrifter eller i föreningarnas arkivhandlingar. För den som vill läsa mer om fanor finns t ex boken Vår enighets fana - ett sekel fackliga fanor att läsa eller köpa hos oss.