ABF och skogsarbetarna


En av ABF stora förtjänster på bildningsområdet är förbundets riktade insatser på de mer perifera grupperna i samhället.

Dokumenten på arkivet vittnar om ett ett uppoffrande arbete för att försöka nå ett brett samhällslager. Här märks bland annat de handikappade med olika problem till exempel de syn- och hörselskadade. Vidare har gjorts och görs fortfarande insatser för att stödja de frihetsberövade i samhället genom till exempel frigivningskurser. Sist men definitivt inte minst kan nämnas den stora invandrargruppen där förbundet anordnade bland annat Svenska för invandrare (SFI). Den svenska riksdagen beslöt 1965 om SFI som försöksverksamhet. En verksamhet som skulle mattas av först 1986 då kommunerna övertog huvudmannaskapet.

Men om vi gör en liten bildningshistorisk återblick till 1940-talets slut, vilka grupper kan då identifieras som särskilt insatsbehövande och och som har ett uppdämt kunskapsbehov? En grupp som ABF tydligt intresserar sig för är skogsarbetarna.

Skogsarbetarnas bildningssträvande hade över tid begränsats sig till mestadels centrala kurser t.ex LO – skolan i Brunnsvik. Det skulle dröja tills i slutet på 1940 – talet innan det blev någon studiearbete i organiserad form.I ett cirkulär från Svenska Skogs- och Flottningsarbetareförbundet (SSAF) 1947 (Cirkulär nr 15, 24/11 1947, SSAF, F03A:009 ) informerar förbundet till sina avdelningar om att man tillsammans med ABF ämnar starta en försöksverksamhet med studie- och diskussionsträffar under vintern. Verksamheten, som skulle ledas av en reseinstruktör (Fritz Hammar) förlades till skogarna kring Dorotea, Vilhelmina och Åsele. I antologin Minnen från ABF (s. 229 ff) berättar instruktör Hammar om sina upplevelser bland annat om ett uppsökeri på skidor, en sjumilafärd som slutade på kvällen i en säng hos främmande människor som förbarmade sig över den uttröttade instruktören!

Vad blev resultatet av försöksverksamheten i Västerbotten? Trots vissa negativa faktorer bland annat den trångboddhet som skogshärbärgena uppvisade där skogsarbetarna skulle samsas om de utrymmen som fanns, arbetare i samma rum där man skulle äta, sova m.m. och där man dessutom skulle fösöka anordna studier. Ett fysiskt krävande arbete, bristen på rutinerade cirkelledare m.m. Trots vissa svårigheter lyckades Hammar över förväntan.

Det fanns ett tydligt uppdämt studiebehov, en kunskapstörst som studieredogörelserna tydligt vittnar om. Studiesäsongen 1949 – 1950 anordnades 50 studiecirklar med 375 deltagare som slutförde sina studier. Vad studerade man? Deklarationskurser var ovanstående studieår den mest populära cirkeln medans studieåret 1951 – 1952 blev litteraturstudier de cirklar som väckte det största intresset. Engelska samlade även många deltagare.

Förutom studiecirkelverksamheten anordnades Arbetarskyddsturné i samråd med arbetsgivarna, föredrag anordnades och boklådor rekvirerades från sockenbiblioteket. Instruktörerna vittnar om den uppskattning som skogsarbetarna visade inför den litteratur som utplacerades i kojorna. Fritz Hammar skriver: ”Det har hänt många gånger när jag kommit till en koja på kvällen, att samtliga legat i sina sängar, fördjupade i böckernas värld.” (SSAF, F03A: 009, rapport 1951 – 1952)

Populärast är de svenska arbetarförfattarna; Harry och Moa Martinsson, Hedenvind, Viksten, Parling med flera. Ett intresse fanns även för de utländska klassikerna t.ex Dumas, Dickens samt de ryska författarna. Förutom skönlitteratur lånade skogsarbetarna facklitteratur, givetvis jakt och fiske men även psykologi och lyrik efterfrågades.

Tyvärr finns ingen utlåningsstatistik tillgänglig men Hammar har redovisat antalet boklådor:

  • 1949 – 1950: 43 boklådor
  • 1950 – 1951: 70 boklådor
  • 1951 – 1952: 103 boklådor

(Källa: SSAF, F03A:009 , rapport 1951 – 1952)

Reseinstruktörerna anordnade även föreläsar- och filmaftnar som skulle bli ytterst populära. Förutom i skogsbyarna visades film i kojorna som möjliggjordes genom inköp av ett elverk. Filmerna som visades var dels av undervisningskaraktär t.ex. ABF – filmen Spänn bågen så blir den din och dels filmer som syftade att väcka diskussion, t.ex. Amerikas försvar.

Finansieringen av denna studieverksamhet var av varierande karaktär; oftast delades kostnaderna av ABF-avdelningen och Skogs och Flott men andra finansieringar som t.ex.statsanslag förekom. En liten kuriositet i sammanhanget kan nämnas, i ABF – arkivet finns ett gåvobrev från Brevskolan som firade sitt 25-årsjubileum genom att den 18/8 1944 överlämna 5000 kr till ABF:s stödfond för ödemarksbefolkningens studiearbete… Stödfonden hade startat 1937 och den ekonomiska grundplåten var kvarlåtenskapen från Gruvavdelnings medlemmars sjuk- och begravningskassan vid den nedlagda Sveagruvan på Spetsbergen.
Fonden överlevde ett tiotal år och ett av de sista bidragen medverkade till att Felix Larsson kunde anställas som reseinstruktör 1948 i Norrbottens skogstrakter.

1951 stramades verksamheten upp genom att Stiftelsen Centralfonden för anställda inom skogsbruket och skogsindustrin bildades och verksamheten finansierades till en del av arbetsgivarna.