”Klämma till med en revolution”


I protokollet från ett medlemsmöte i Katarina social-demokratiska ungdomsklubb tisdagen den 18 februari 1919 diskuterades de då aktuella kommunalvalen på följande sätt:

§ 8 Som föredragshållaren Nils Lindberg var förhindrad att hålla något föredrag höll fru Gerda Lindroth ett kort anförande med uppmaning till klubbens kvinnliga medlemmar att mer sätta sig in i de frågor som har att göra med Stadsfullmäktigevalen. Talaren uppläste därefter ett cirk[ulär] från Sthlms Vänstersocialistiska Kvinnoklubb. Kvinnoklubben hade i samråd med Sthlms Vänsterkommun beslutat anordna 2 skilda föreläsningsserier i kommunala och politiska frågor just med anledning av Stadsfullmäktige valen. Den ena serien skulle omfatta 4 föredrag av red. Carlesson över kvinnornas ställning till Vänsterpartiets kommunala och politiska program. Den tager sin början måndagen den 24 febr. och pågår de nästföljande måndagarna. Den andra serien anordnas av A.B.F.F. och omfattar kommunalkunskap. Den kommer att pågå en eller två kvällar i veckan med början i nästa vecka.

§ 9 Kamrat Aug. Carlsson höll ett kort anförande över Stadsfullmäktigevalen med uppmaning till klubbisterna att besöka valmötena och agitera för detsamma så att Vänsterpartiet får in så många som möjligt i Stadsfullmäktige.

§ 10 Kamrat Hugo Johnsson ansåg att det inte längre vore någon idé med att hålla på och agitera för att få in kandidater i Stadsfullmäktige, utan i stället klämma till med en revolution. Klubben beslöt att icke uppta frågan till diskussion utan bordlägga den till nästa möte.

Vid nästkommande möte, tisdagen den 25 februari 1919, har Johnsson haft en vecka på sig att fundera på saken, som nu åter togs upp:

§ 5 Klubben beslöt att uppta Kamrat Hugo Johnssons inlägg från föregående möte till behandling. Han höll ett inledningsanförande vari han påpekade att han inte direkt ville att vi skulle ställa till med en revolution utan han menade att [av] de pengar som lades ner på Stadsfullmäktigevalen kunde en del användas till att skola oss sål så att när revolutionen utbrutit vi med all kraft kan ta hand om det nya samhället. Efter inledningsanförandet utspann sig en mycket livlig diskussion vari många av klubbens [medlemmar] deltog. Diskussionen fick i sig själv avgöra frågan.

Hos Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek finns över 300 arkiv av kategorin socialdemokratisk ungdomsverksamhet på lokal nivå. Till skillnad från de stora partiernas och fackens riksorganisationer är dock sådana föreningsarkiv i regel rätt små – även från ganska stora föreningar kan det röra sig om något tiotal volymer som främst innehåller protokoll, verksamhetsberättelser, korrespondens och räkenskaper.

Men dessa arkiv är ändå intressanta eftersom det är i sådana klubbar och föreningar som organisationernas medlemmar är direkt anslutna och det är där som det politiska vardagsarbetet utförs och de många diskussionerna rörande konkreta politiska frågor förs.

Av de protokoll som citeras här framgår att även om Katarinaklubben gick under benämningen socialdemokratisk ungdomsklubb så tillhörde den inte det dåvarande socialdemokratiska ungdomsförbundet, som bildats 1917 och numera går under benämningen SSU, utan var en del av Sveriges socialdemokratiska vänsterparti som Socialdemokratiska ungdomsförbundet varit med om att skapa något år tidigare.

Det socialdemokratiska ungdomsförbund som bildats 1903 i opposition till ett tidigare ungdomsförbund, de så kallade Unghinkarna, som rört sig i anarkistisk riktning, kom i sin tur att med tiden inta en alltmer kritisk hållning till moderpartiet. Konflikten rörde olika uppfattning i ett flertal politiska frågor, där ungdomsförbundet intog en enligt egen mening mer renlärigt socialistisk och mindre kompromissvillig hållning. Ungdomsförbundet framförde också kritik mot att de europeiska socialdemokratiska partierna i många fall satte nationella intressen före klassintressen i samband med utbrottet av det första världskriget.

I agitationen spelade den 1908 startade tidningen Stormklockan, med Zäta Höglund som redaktör, en central roll. Den definitiva brytningen kom 1917 då ungdomsförbundet i stället medverkade till bildandet av Sveriges socialdemokratiska vänsterparti. Ungdomsförbundet fortlevde under sin gamla benämning för att år 1921 konstituera sig som Sveriges kommunistiska ungdomsförbund. Som ett resultat av splittringen 1917 tog socialdemokratiska partilojala ungdomsklubbar initiativ till en konstituerande kongress för en ny organisation och redan i oktober 1917 bildades Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund.

Även om det socialdemokratiska vänsterpartiet motsatte sig samverkan med liberalerna och förespråkade utomparlamentariska aktioner – närmast generalstrejk – och även om delar av detta parti så småningom utvecklades till Sveriges kommunistiska parti visar protokollen från Katarina att man inte förkastade parlamentarismen till förmån för rent revolutionära metoder. Den diskussion som fördes i klubben på vintern 1919 och som enligt protokollet fick avgöra frågan har som bekant sedan dess återkommit i olika former under hela 1900-talet.