Något om imperialism och arbetarrörelse


När Andra internationalen håller sin kongress i Amsterdam 1904 står för första gången en representant för en koloniserad nation i talarstolen.

Talarens namn är Dabadhai Naoroji (1825-1917), en av grundarna av Indiska Nationalkongressen (1885). Han har inbjudits till kongressen av Henry Mayers Hyndman (1842-1921), ledare för det marxistinfluerade Social Democratic Federation. Denne har även författat en rapport om läget i Indien till kongressen, en rapport som i kraftfulla ordalag fördömer det brittiska kolonialväldets utsugning av Indien. Samma fördömande ekar i Naorojis korta anförande, ett tal som avslutas med en vädjan om bistånd och hälsas med stormande bifall av kongressens ledamöter.

Dock är inte bifallet alldeles oproblematiskt till sitt innehåll. Tydligt är dels att många av delegaterna inte upplever frågan om Indien som värst näraliggande och dels att frågan om imperialismen är på väg att bli en allt hetare potatis för internationalens medlemspartier.

Många av de nationer i vilka dessa partier verkar har lagt under sig andra nationer som kolonier och frågan om hur detta faktum skall bedömas och hanteras växer sig allt större och kommer i slutänden att starkt bidraga till arbetarrörelsens splittring. Inte minst inom det starka socialdemokratiska partiet i Tyskland (SPD) växer en vacklan i frågan fram.

Inom det s k revisionistiska lägret, centrerat runt Eduard Bernstein och tidskriften Sozialistische Monatshefte, blir en ”positiv” imperialistisk politik en viktig del av den ”positiva” politik man förespråkar i stort. Den egna nationen ses som den mest civilisatoriskt fullödiga och i evolutionismens namn förvandlas imperialismen till ett civilisatoriskt projekt.

Till detta kommer att innehavet av kolonier ses som ett medel att skapa bättre sociala förhållanden i Europa. Samma tankar går igen i exempelvis det engelska Fabian Society’s retorik.

Exempel på böcker

Eduard Bernstein: Socialismens förutsättningar och socialdemokratins uppgifter / Eduard Bernstein. – Stockholm : Björck & Börjesson, 1907. – 284 s.

Men om det icke är förkastligt att njuta af de tropiska plantagernas produkter, kan det icke heller vara förkastligt att själf gripa sig an med sådan odling. Det afgörande är här icke om, utan huru. Det är hvarken nödvändigt att europeers besättande af tropiska länder skall medföra faror och fördärf för de infödda, ej heller har så alltid varit fallet. Dessutom kan man blott med vissa förbehåll tillerkänna vildarne rätt till den af dem innehafda jorden. Den högre kulturen har här i sista hand också den högre rätten. Icke jordens eröfring, utan dess odling ger den historiska rätten till densammas tillgodogörande.

(S. 223f)

Charles Andler: Le socialisme impérialiste dans l’Allemagne contemporaine : dossier d’une polémique avec Jean Jaurés (1912-1913). – Paris, 1918. – 259 s.

L’Êtat, même socialiste, aura besoin de terres nouvelles pour assurer son ravitaillement en denrées coloniales, et peutêtre pour nourrir le troupeau de dix millions de bœeufs et de trente millions de moutons qu’il faut à l’Allemagne à brève èchèance. Ainsi donc, ne votons plus contre le budget des colonies. Demandons plutôt à l’Êtat de créer lui-même des stations d’agriculture tropicale de grand style. Donnez-nous des colonies! (Hier mit den Kolonien! Mehr Kolonien!) Et les revues révisionnistes de remarquer que MM. Dernburg et de Lindequist, ministres impériaux des colonies, avaient toujours eu beaucoup de sympathies dans les classes ouvrières.

(S. 96)

Vladimir Lenin: Imperialismen : kapitalismens sista etapp. – Stockholm : Fram, 1928

Så som jag visat i boken, har kapitalismen producerat en grupp personer (mindre än en tiondel av jordens befolkning, och vid den mest ”liberala” och överdrivna beräkning, mindre än en femtedel), särskilt i de rika och mäktiga nationerna, vilka plundrar hela världen genom ”kupongklippning”. Enligt förkrigspriser och borgerlig statistik från förkrigstiden inbragte kapitalexporten en årlig inkomst av mellan åtta och tio miljarder francs. Nu är denna summa naturligtvis mycket större.

Det är lätt att fatta, att med en sådan jättelik extra profit (ty den tillkommer som ett tillägg till den profit, som kapitalisterna drager ut av arbetarna i ”sitt eget land”), det är möjligt att muta arbetarna och de övriga lagren av ”arbetararistokratin”. Så mutas de också av kapitalisterna i de mera utvecklade länderna på tusen olika vis, direkt och indirekt, öppet och hemligt.

(S. 16)

Congrès Socialiste International, Amsterdam 14-20 Aout 1904

”Redner ist hierher gekommen, um die Sympathie und Unterstützung des internationalen Proletariats für die unterdrückten Indier aufzurufen. Es kann für die Befreiung der indischen Rasse nicht weniger tun als für die Sklavenbefreiung. Indien hat eine tausendjährige Kultur, um so härter empfindet es die Schmach und das Leid seiner Sklaverei. Wenn die Sache der Menschheit und des Fortschritts am Herzen liegt, muss die Sache Indiens zu der seinen machen!” (Stürmlicher, langanhaltender Beifall.)

(S. 512)

H. M. Hyndman: Report to the International Socialist Congress, held at Amsterdam, August 14th-20th, 1904.

By our shameful rule in that magnificent territory, we are not only starving millions of the most industrious and long-suffering people in the world to death; but, in this case also, by the thirty millions sterling which our dominant classes yearly take from India without commercial return to fill their own pockets, the inhabitants of these islands are permitting wealth to be piled up against them, which, if left in India, would, even under the conditions of today, provide them with prosperous customers. British ruin of India is at any rate the greatest crime which has ever blackened the annals of the human race. It is high time that the responsibility for the horrors of the deliberately-manufactured famines should be brought home to the apathetic and ignorant voters who allow this systematic bleeding to death to go on.

(S. 4)

Rosa Luxemburg: The accumulation of capital. – New York : Monthly Review Press, 1968. – 475 s.

Each new colonial expansion is accompained, as a matter of course, by a relentless battle of capital against the social and economic ties of the natives, who are also forcibly robbed of their means of production and labour power. ( … ) Force is the only solution open to capital; the accumulation of capital, seen as an historical process, employs force as a permanent weapon, not only at its genesis, but further on down to the present day. From the point of view of the primitive societies involved, it is a matter of life or death; for them there can be no other attitude than life or death; for them there can be no other attitude than opposition and fight to the finish – complete exhaustion and extinction. Hence permanent occupation of the colonies by the military, native risings and punitive expeditions are the order of the day for any colonial regime.

(S. 370f)

Roger Fletcher: Revisionism and empire : socialist imperialism in Germany 1897-1914 / Roger Fletcher. – London : Allen & Unwin, 1984. – 223 s.

In so far as it existed as a politically significant ideology or an organised and coherent movement in prewar Germany, revisionism owed its force and its direction not to Eduard Bernstein but to the quiet, backstairs labours of its forgotten impressario, Joseph Bloch, and to the generosity of its principal benefactor, Leo Arons. From 1907 to 1914 the ideological position uniformly favoured and consistently promoted by Bloch through his organ, the Sozialistische Monatshefte, aimed at integrating the German working class into the existing social order with the aid of a Sammlung or common front founded on an illiberal and anti-Marxist nationalism whose point was to be directed not against Social Democracy but rather outwards, towards the pursuit of a German superpower position of truly global and epoch-making dimensions.

(S. 183)

Horst Krüger: Indian nationalists and the world proletariat : the national liberation struggle in India and the international labour movement before 1914 / Horst Kruger ; translated from the original German by Renate Sarma.. – New Delhi : Northern Book Centre, c2002.. – xvii, 596 p. ; 22 cm.

Like bourgeois and imperialist supporters of colonialism Bernstein believed that without colonial economy there would be much more severe social destitution in Europe and the chances of overcoming it would be much less. Bernstein came to the conclusion that Social Democrats need not oppose ”promising” colonial propositions for the sake of any economic considerations. This ideas was taken up and elaborated upon by the Revisionists Schippel, Calwer, Hildebrandt and Quessel who spoke of direct ”evidence that the colonies are useful for the proletariat”. From here it was merely a step to the conviction, voiced by Bernstein, that the advantages of colonial politics made up for everything, even for the outrages commited by colonialism. It does not come as a surprise to hear the Revisionists’ claim that even the forced labour of Africans had ”an ethical element of considerable value”.

(S. 287)

Mike Davis: Svält och kolonialism : hur tredje världen underutvecklades / Mike Davis ; översättning: Hans O Sjöström. – Stockholm : Leopard, 2004. – 501 s. : ill. ; 24 cm.

Som andra historiker nyligen har påpekat avspeglades inte de vertikala klasskillnaderna inom världens största samhällen i form av dramatiska inkomstskillnader mellan dessa samhällen vid tiden för Bastiljens stormning. Skillnaderna i levnadsstandard mellan till exempel en fransk sansculotte och en bonde på Deccanplatån var relativt obetydliga jämfört med det avstånd som skilde dem från sina härskarklasser. I slutet av drottning Viktorias regeringstid var ojämlikheten mellan nationer lika djupgående som ojämlikheten mellan klasser. Mänskligheten hade oåterkalleligen delats upp. Och de ”trälar uti alla stater som hungern bojor lagt uppå” som Internationalen manar att resa sig var i lika hög grad moderna uppfinningar från den sena viktorianska världen som elektriskt ljus, kulsprutor och ”vetenskaplig” rasism.

(S. 27)

Söktips i Kata