Another production is possible : beyond the capitalist canon (Reinventing social emancipation : toward new manifestos; 2) Edited by Boaventura de Sousa Santos Verso, 2006. 488 s.
En ”alternativ ekonomisk världsordning” har vuxit fram inom tredje världen, där många arbetarorganisationer själva tagit makten över produktionsmedlen. World social forum har blivit mötesplatsen för dessa organisationer, t.ex. de jordlösa i Brasilien. Författaren är en känd debattör inom området alternativ produktion, professor i sociologi i Coimbra, Portugal. I detta omfångsrika (planerade) fembandsverk behandlar den första delen demokratins förnyelse och betydelse för den alternativa rörelsen. I denna andra del behandlas de ekonomiska frågorna.
De olika författarna i antologin behandlar förutom Brasilien också kooperativa rörelser i Colombia, Mozambique och Indien; landfrågan (äganderätten, privat, kommunal, kooperativ) i Sydafrika och Brasilien; fackföreningsrörelsens ställning i tredje världen, och alternativa produktionsformer av fiske i Indien.
Anneli Jordahl: Var kommer du ifrån? : intervjuer, reportage och essäer. Mormor, 2006. 224 s.
Anneli Jordahl är journalist och debattör och har skrivit den uppmärksammade boken Klass – är du fin nog? och har publicerat en bok om arbetarförfattaren Elsie Johansson. Hennes krönikor hittar man i DN, Arena och Ordfront Magasin. Hon bor i Bagarmossen, en förort i Stockholm, som ofta förekommer i hennes krönikor.
I den nyutkomna boken har hon samlat artiklar och krönikor, många om författare, som Marit Paulsen, Anne-Marie Berglund, Ulf Lundell, Stig Larsson, Per Gunnar Evander, Bo Widerberg (som debuterade som författare) och Vilgot Sjöman. Men också om klassklättring, personalentreprenad och bärplockning.
Daniel Oesch: Reviewing the class map : stratifications and institutions in Britain, Germany, Sweden and Switzerland
Schweizaren Daniel Oesch, knuten som forskare till universitetet i Genève och den schweiziska fackföreningsrörelsen, undersöker hur arbetarklassens utseende har förändrats på 1980- och 1990-talet. Med en mängd data från fyra länder, Storbritannien, Tyskland, Schweiz och Sverige visar han på hur ”klasskartan” förändrats under de senaste åren. Han undersöker den nya flexibla arbetsmarknaden, ålder, kön, etnisk tillhörighet, sociala förmåner, medlemskap i facket och partitillhörighet. Han ger visst stöd för den skandinaviska modellen, där social och ekonomisk trygghet spelar en stor roll, och där kvinnor har ett större inflytande på arbetsmarknaden än i de andra tre länderna. Samtidigt ökar klyftan lönemässigt mellan rika och fattiga, också inom ”LO-kollektivet” i alla fyra länder. Effekterna av en globaliserad ekonomi blir allt mer påtagliga. Hans siffror kan tjäna som underlag för fackföreningarnas analys av 2000-talets post-industriella samhälle.
Pietro Bassi: Modern times, ancient hours : working lives in the Twenty-first century. Verso, 2003. 275 s.
Förf. undervisar i sociologi och immigration vid universitetet i Venedig. Han har tidigare skrivit om bl.a. arbetslöshet och rasism, och han tar främst upp förhållanden i Tyskland, Frankrike och Italien. Här behandlar han en annan väsentlig faktor i 2000-talets arbetsmarknad, arbetstidens ökade flexibilitet. Han menar att trots att 35 timmars arbetsvecka införts i Frankrike och på allvar diskuteras i Italien och Tyskland, så ser verkligheten annorlunda ut.
Majoriteten av arbetskraften i de undersökta länderna är inte fackligt ansluten, och arbetar snarare 45-50 timmar i veckan. Han kallar det en ”amerikansk sjukdom”, där arbetsdagen blir längre och lönekuvertet mindre. Han menar att vi historiskt aldrig har arbetat mer, längre och framförallt mer intensivt än vi gör idag, vantrivseln och arbetstempot i västvärlden har stigit i takt med att anställningsförhållandena försämrats.
Maciej Zaremba: Den polske rörmokaren, och andra berättelser från Sverige Norstedts 2006. 189 s.
Ett annat inslag i den globaliserade arbetsmarknaden är den ökande konkurrensen från låglöneländer i Sveriges närhet som Polen, Estland, Lettland och Litauen. Journalisten Maciej Zaremba myntade uttrycket ”den polske rörmokaren”, och pläderar för att hantverkare, läkare, tandläkare och vårdpersonal från det gamla östblocket snarare ska ses som en tillgång än ett hot. Han menar att den svenska fackföreningsrörelsen motarbetar arbetsinvandring från de nya EU-länderna, att man brister i solidaritet, att man beter sig ”rasistiskt”. Fackföreningsrörelsens avoga inställning till invandrande, inte minst välutbildad arbetskraft är kontraproduktiv, de som blir lidande är de i Sverige som vill ha tjänster utförda, men som hindras av facklig protektionism och en föråldrad arbetslagstiftning, hävdar författaren.
Shamal Kaveh: Det villkorade tillståndet : Centralförbundet för socialt arbete och liberal politisk rationalitet, 1901-1921 Acta universitatis Upsaliensis, Studies in History of ideas, 34, 2006. 276 s.
I denna avh. behandlas den viktiga socialpolitiska föreningen Centralförbundet för socialt arbete, ett tidigt exempel på ”socialt ingenjörskap”, med sin ledargestalt G.H. von Koch, och den viktiga publikationen Social tidskrift. Förf. ser föreningens arbete som ett utslag av ”liberal politisk rationalitet”, uttytt som att de liberala strömningarna, till vilka statsminister Karl Staaf hörde, tog initiativet i en rad sociala frågor i början av 1900-talet, när den konservativa högerregeringen stod handfallen.
De liberala initiativen kan ses som en viktig föregångare inom välfärdspolitiken, som skulle övertas av socialdemokraterna på 1930-talet, och där hotet från kommunister och ungsocialister om att störta det kapitalistiska samhället var en drivande orsak till det samarbete mellan liberaler och socialdemokrater som utvecklades under tiden före och efter första världskriget.
Carl Johan Åberg: Berättelser från 1900-talet. Atlantis, 2006. 331 s.
Carl Johan Åberg studerade ekonomi på Handelshögskolan och ger i minnesboken en bred bild av Alf Johansson, professor i nationalekonomi och kollega med Gunnar Myrdal i den s.k. ”Stockholmsskolan”. Åberg anställdes på Finansdepartementet under Gunnar Sträng, och han kom sedan att följa med Krister Wickman till UD, där Wickman 1971-73 var utrikesminister och Åberg statssekreterare. Här ger förf. ett litet äreminne över Wickman, som han kallar en av de få ”intellektuella” i den svenska regeringen. Hans tid på UD präglades av stora svårigheter att samarbeta med den s.k. ”68-generationen”. Wickman omplacerades till att bli riksbankschef, och Åberg blev chefredaktör på Aftonbladet, och sedan chef på AP-fonden. Hans bok innehåller ett par ganska kritiska porträtt av statsminister Olof Palme.