Karl-Gunnar Norén: Under ISAKs paraply. Nielsen & Norén, 2006. 192 s. : ill. När Södra Afrikas frihet var vår. Red.: Mai Palmberg. Nielsen & Norén, 2006. 208 s. : ill.
1994 blev Sydafrika en demokrati med, åtminstone på papperet, jämlikhet mellan svarta och vita. Flera av de andra länderna i södra Afrika genomgick liknande befrielsekamper: Angola, Moçambique, och Guinea-Bissau 1975, Zimbabwe 1980, Namibia 1990. De s.k. Afrikagrupperna i Sverige verkade för södra Afrikas befrielse från kolonialt förtryck, den ovannämnda historiken behandlar åren 1964-1994. 1994 upplöstes också Isolera Sydafrika-kommittén (ISAK) som hade bildats 1979.
Böckerna ingår i en serie på fem böcker om folkrörelsernas solidaritetsarbete med södra Afrika. De övriga tre är ”Den stillsamma vreden” som behandlar grupper som ägnade sig åt insamling av kläder och mat, t.ex. Emmaus och Praktisk solidaritet. ”Uppdrag solidaritet” behandlar arbetarrörelsens solidaritetsarbete med södra Afrika, och ”Gör ni då ingen åtskillnad?” behandlar kyrkans och frikyrkornas solidaritetsarbete.
Maths Isacson: Industrisamhället Sverige : arbete, ideal och kulturarv. Studentlitteratur, 2007. 312 s.
Ekonomhistorikern Maths Isacson skriver om det Sverige som var, ”industrisamhället”, åren 1930-1980, med sina industrier, fabriker, gruvor och infrastruktur, som idag närmast betraktas som industrihistoria. Isacson skriver om ”kulturarvet”, inte bara i form av byggnader och landskap, utan som ideal och värderingar, och om dessa kommer att förändras i framtiden. Han behandlar även genusordningen, jordbrukets avfolkning, ”löpande bandet och drömmen om det oändliga samhället”, städare, gruvarbetare, kvinnliga fabriksarbetare, och bruksandan i Bergslagen.
Douglas Brommesson: Från Hanoi till Bryssel : moralsyn i deklarerad svensk utrikespolitik 1969-1996. Santérus, 2007. 230 s.
Douglas Brommessons avhandling i statskunskap behandlar svensk utrikespolitik under de expansiva åren 1969 till 1996, alltså från Vietnamdebatten till det svenska medlemskapet i EU. Han tar som utgångspunkt diskussioner om moral och etik hos fyra filosofer: Marx, Kant, Machiavelli och Hugo Grotius. Huvudlinjen går från en internationell solidaritet med tredje världens länder, ofta personifierad av Olof Palmes utrikespolitiska utspel, till en större och närmare samhörighet med ”Europa” och de europeiska länderna i Sveriges närhet, där politiker som Ingvar Carlsson, Mona Sahlin och Göran Persson spelade stor roll. Boken ingår i forskningsprojektet Sverige under kalla kriget (SUKK).
Åsa Linderborg: Mig äger ingen. Atlas, 2007. 293 s.
Åsa Linderborgs självbiografiska berättelse handlar i första hand om hennes far, som var verkstadsarbetare, härdare, i Västerås. Det är ett gripande porträtt av en man som periodvis var på kant med tillvaron, snäll i grunden, skygg, envis, och periodisk alkoholist. Hon tillbringade hela sin barndom tillsammans med pappan, i ett sorts ”kreativt kaos”, av Linderborg beskrivet som en mycket lycklig tid. Pappan var övertygad kommunist, respekterad och uppskattad på sin arbetsplats, men en obotlig slarver och bohem i hemmet. Boken har hyllats som en litterär framgång, och är ett exempel på att ”arbetarlitteratur” fortfarande skrivs i Sverige.
Jessica Lindvert : Ihålig arbetsmarknadspolitik? : organisering och legitimitet igår och idag. Boréa, 2006. 219 s.
Förf., statsvetare från Göteborg, är verksam som forskare vid Stockholms centrum för forskning om offentlig sektor (SCORE). Svensk välfärdspolitik kan delas in i tiden före, och efter, finanskrisen 1990. Hon menar att arbetsmarknadspolitiken i praktiken har havererat, mycket beroende på att den kommunala arbetsförmedlingen inte längre fungerar. Arbetsförmedlingens regler och förordningar har blivit en tvångströja, det är viktigare att göra saker rätt, än att göra rätt saker. Revision och granskning av verksamheten har ersatt den tidigare så flexibla modellen. Arbetsmarknadspolitiken under de sista socialdemokratiska regeringsåren präglades av ”ängslan” och ”passivitet”.
Medier & politik : om arbetarrörelsens mediestrategier under 1990-talet. Redaktörer: Mats Jönsson och Pelle Snickars. Statens ljud- och bildarkiv, 2007. 362 s. : ill.
Arbetarrörelsens förhållande till press, radio, film och TV har förändrats med tidsandan under hundra år. I början av 1900-talet rådde öppet krig mellan konservativa tidningar och vänsterpressen. Nästan alla förgrundsgestalter inom socialdemokratin var då verksamma som journalister och redaktörer, från August Palm, Axel Danielsson och Hjalmar Branting, till Per Albin Hansson och Gustav Möller. Med 1930-talets radio kom ett nytt sätt att förhålla sig till den politiska makten, där statsråden behandlades med vördnad och underdålighet. I en artikel i boken behandlar Gunnela Björk ”massmediernas Segovia” (uttrycket hämtat från en känd spansk fingerfärdig gitarrist): Olof Palme och hans förhållningssätt till televisionen. Bokens författare är kända massmedieforskare (Eva Blomberg, Lars Ilshammar) och verksamma inom film och media (Curt Strömblad). Här behandlas rörelsens förhållande till film och biografer, medierna under andra världskriget, televisionen, och 1990-talets multimedier och datorisering.
Boken är producerad tillsammans med Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, och är årsbok för Arbetarnas kulturhistoriska sällskap 2007. Filmexempel medföljer.
Anna-Lena Eriksson Gustavsson: ”Jag fixar det oftast” : hur industriarbetare hanterar läs- och skrivsvårigheter. Studentlitteratur, 2005. 216 s.
Enligt undersökningar i läsvanor och skrivkunnighet är särskilt män inom LO ”lågpresterande” vad gäller läsning av böcker. Till ovanan vid svårare skriven text kommer problem med att uttrycka sig i tal och skrift. Förf. är forskare i specialpedagogik vid Linköpings universitet, och har arbetat som speciallärare på olika stadier inom skola och lärarhögskola. Hon har genom intervjuer med industriarbetare försökt peka på den dåliga självkänslan som följer att ovannämnda handikapp. I dagens industriarbete ställs stora krav på färdigheter i läsning och skrivning. Ofta följer misslyckanden från skolan med som en ömmande tand långt senare i livet. Boken vänder sig bl.a. till lärare, yrkesvägledare, kuratorer, och till en intresserad allmänhet.
Tage Erlander: Dagböcker 1957. Redigerade av Sven Erlander och Leif Andersson. Gidlunds, 2007. 312 s. ill.
Utgivningen av Tage Erlanders dagböcker, där Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek är en av medverkarna, har hunnit till 1957. Erlander besökte detta år marskalk Tito i Jugoslavien, som han ger en färgstark beskrivning av, och tog emot Indiens premiärminister Nehru på besök på Harpsund. I Sovjetunionen började ”tövädersperioden” under Chrustjovs ledarskap, en sputnik med rymdhunden Laika slog världen med förundran, USA plågades av raskravaller, och Raoul Wallenberg avlider enligt ryska uppgifter, i Ljubljankafängelset i Moskva. Kärnvapensdiskussionerna nådde också Sverige och Tage Erlander, EEC fick sitt första övergripande dokument, Romfördraget, Suezkanalen öppnades, och bensin- och oljeransoneringen hävdes i Sverige.
Inrikespolitiskt dominerades året av ATP-omröstningen i riksdagen, där socialdemokraterna segrade med en knapp rösts övervikt. Följden blev en socialdemokratisk minoritetsregering, utan centerpartiet, samma år. Arbetsveckan förkortas till 45 timmar, barnbidraget höjs till 400 kronor per månad. Arlanda flygplats utanför Stockholm projekteras. Allt kommenteras, interfolierat med personliga och humoristiska anteckningar om väder och vind, barn och bröllop, teaterbesök och kungakonseljer, av statsminister Tage Erlander.
Tidsandans krumbukter. Red.: Gunilla Ambjörnsson. Nya Doxa, 2007. 263 s.
Med utgångspunkt i studentrevolten 1968 skriver författaren och regissören Gunilla Ambjörnsson om hur det var och hur det blev sedan. Hon intervjuar sina gamla vänner från 68-generationen: maken Ronny, kollegorna Carin Mannheimer, Lena Fridell, Agneta Pleijel, Lars Hamberger, Johan Lönnroth, Jan Stolpe, Lars-Olof Franzén och Marja Talgre, men också sina och andras barn: Anna Mannheimer, Emmeline Laszlo Ambjörnsson, Martin Stolpe mfl. Man diskuterar för- och nackdelar med den turbulenta tiden, och hur det är att vara barn till en ”68”. En bok om olika generationer, ”en punktbelysning av ett Sverige som gått från ett samhälleligt vi, till vandrande varumärken”.