Liten DDR-utställning


Utställning om DDR, i forskarexpeditionen på Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek från den 16 november 2009.

Östtyskland, eller Tyska demokratiska republiken, existerade som självständig stat mellan åren 1949-1990. Utställningen försöker i all sin enkelhet ge en ingång till dessa fyrtioen år. Samt visa på en del av allt det material som finns här på Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek som har anknytning till denna stat som inte längre finns.

Inte minst vårt bibliotek förfogar över en stor mängd litteratur tryckt och utgiven i Östtyskland, litteratur som i de allra flesta fall kommit till vår institution som gåva från just detta land. En del av denna litteratur kommer till synes i denna utställning.

Till detta kommer även en stor mängd skrifter av kommenterande forskningskaraktär, framförallt inriktat på litteratur som behandlar vardagsliv och kulturella och ideologiska yttringar. Exempel på sådan litteratur visas i utställningen.

Citat

I utställningen förekommer en del citat. En del av dessa redovisas nedan:

”Das Politbüro hat der Regierung der DDR den Vorschlag unterbreitet, einen Gesetzesentwurf über Reisen von DDR-Bürgern ins Ausland vorzubereiten. Wir gehen davon aus, dass dieser Entwurf nach öffentlicher Aussprache in der Volkskammer behandelt und beschlossen werden sollte. In Zusammenhang damit könnten ebenfalls die zeitweilig getroffenen einschränkenden Massnahmen zum Reiseverkehr in sozialistische Bruderländer aufgehoben beziehungsweise modifiziert werden.”

Egon Krenz, Rede auf der 9. Tagung des ZK der SED 18. Oktober 1989. (27)

”Mina utgivare rotar i gamla texter
Ofta ryser jag när jag läser dem Detta
skrev jag i BESITTNING AV SANNINGEN
sextio år före min troliga död
På TV-skärmen ser jag mina landsmän
rösta med händer och fötter emot den sanning
som för fyrtio år sedan var min ägodel
Vilken grav skyddar mig mot min ungdom”

Heiner Müller (Gränsfall – texter från DDR ; Res Publica;15)

”Jag förvånades alltid över hur lätt det är att avskaffa verkligheten. Om planen inte uppfylldes ändrade man planen, om valen inte utföll till belåtenhet ändrade man valsedlarna; om man i rannsakningshäktet eller inom kriminalvården kom någon för nära inpå livet lät man honom skriva under på att allt det där aldrig hade inträffat. Hemlighållande är ett viktigt medel när man avskaffar verkligheten, fakta om miljön är en statshemlighet, militärtjänst och kriminalvård är statshemligheter, och det fanns en tid när allt på fabrikerna var hemligt. Kartorna är det fortfarande: Förlagen har fått föreskrifter om att förvränga orienteringskartorna för att fienden, som med sina satelliter kan mäta varje punkt på jordklotet på millimetern, inte ska kunna urskilja att vi har avskaffat verkligheten. Ja, t o m en del förordningar från vår regering är hemliga.”

Uwe Grüning (Gränsfall – texter från DDR ; Res Publica;15)

”Efter upproret den 17 juni
lät Författarförbundets sekreterare
på Stalinallee utdela flygblad
på vilka stod att läsa att vårt folk
förverkat regeringens förtroende
och endast genom dubbelt arbete
kunde återvinna det. Vore det då
inte enklare att regeringen
upplöste folket och
valde sig ett nytt?”

Bertolt Brecht: ”Lösningen” (Jag behöver ingen gravsten, Symposion 1998)

”- Tragiskt är när någon hamnar i skiten utan att han kan hjälpa det, förklarade Urack och tillade: Ändå är han själv skuld till det.
– Det är en motsägelse, sa Collin, antingen är man skyldig eller inte. Något mittemellan finns inte.
– Stämmer – när du betraktar saken sedan allt är över. Men vi måste handla tidigare, vi måste också oskadliggöra de potentiellt skyldiga.
– Och hur känner du igen dem?
– Det är just det som är problemet, sa Urack. Faber gjorde inget illa, bröt inte mot någon av de lagar som gäller för oss. Såtillvida går han fri från skuld. Hans skuld är att han var där och att han var sådan som han var. Att han liksom var tillskuren för den rock som vi satte på honom.”

Stefan Heym: Collin (Prisma, 1980, s. 193)

”I det andra, socialistiska, Tyskland finns det många som jag skulle kunna tala till. Från scenen har jag, genom samarbetet med vännerna i Rostock, lyckats skaffa mig gehör där. Men den stora publiken som jag skulle kunna vända mig till med romanen förblir otillgänglig, därför att kulturfunktionärerna förbjuder boken såsom ’icke överensstämmande med den i DDR giltiga historieskrivningen'”.

Peter Weiss: Notisböcker 1975-80 [19/5 1978] (Arbetarkultur, 1984, s. 232)

”Tschekist zu sein – das ist kein üblicher Beruf, sondern das ist selbstloser Dienst für die Partei und den sozialistischen Staat, für die Verwirklichung der revolutionären und humanistischen Ziele der Arbeiterklasse.” (451)

Erich Mielke: [Tal 4/3 1986]

”Kransartärerna, tänkte Dreesen. En liten impuls någonstans, en nerv som leker tokig kan utlösa krampen som leder till infarkt. Vem har sagt det: de sjuka männens revolution. Men det är icke-revolutionen som gör oss sjuka – bara en gång en riktig stormning av ett vinterpalats och jag skulle bli bra. Det är icke-revolutionen, den förvaltade revolutionen, och i det här landet med det här förflutna, varigenom kroppskemin ändras så att det dödliga kolesterolet sätter sig i ådrorna. (192)

Stefan Heym: Fem dagar i juni (Litteraturfrämjandet, 1988)

I en rättsfilosofisk föreläsning plockade jag fram Engels’ tes: staten dör bort, och Lenins kommentar: vi måste bringa det därhän att en kokerska kan regera staten. Paus. Välinstuderad paus. ’Nåväl, mina damer och herrar, i Tyska Demokratiska Republiken har vi ju redan kommit dithän!’ Att beskriva Ulbricht som en kokerska! Med ett Lenin-citat! Man kunde ingenting göra. Och publiken instämde, instämde glatt.”

Ernst Bloch
(Peter Zudeick: Djävulens bakdel : Ernst Blochs liv och verk, Daidalos 1992, s. 222)

Litteratur som ingår i utställningen

Länkarna leder till bibliotekskatalogen Kata. Medan utställningen pågår kan du inte låna materialet, men därefter går det bra.