Boktips i februari 2008


Catherine Merridale: Ivan’s war : life and death in the Red Army, 1939-1945. Metropolitan books. 462 s. : ill.

Professor Catherine Merridale har tidigare skrivit en uppmärksammad bok, “Night of stone” om begravningsseder i Ryssland och Sovjetunionen, där hon bygger på etnologiskt och biografiskt material. Också i denna bok, där hon följer några av de 30 miljoner soldaterna i Röda armén, från krigets inledning till de stora slagen vid Stalingrad och Kursk, där kriget vände, och till förföljandet av fienden ut från Vitryssland och Ukraina, och invasionen av Berlin. Hon visar på övergrepp som begicks mot den tyska civilbefolkningen, men också att många av soldaterna belönades av Stalin med deportering till Sibirien. Boken är illustrerad.


Toby Shelley: Exploited : migrant labour in the New global economy. Zed books. 183 s.

En av de stora effekterna av den globala ekonomin är den stora immigrationen av arbetskraft från fattiga till rikare länder. Författaren, journalist på Financial Times, pekar på ett antal missförhållanden: de låga lönerna, rättslösheten, rädslan för att bli gripen och utvisad. Han argumenterar för att västvärlden måste acceptera och öppna gränserna för att ge de fattiga länderna möjlighet att exportera sin arbetskraft. Dessa arbetare måste avkriminaliseras, och fackföreningarna måste engagera sig för att göra de nya arbetarna till sina medlemmar.


Francis Wheen: Marx’s Das Kapital : a biography. Atlantic books. 130 s. (Books that shook the world)

För de som, mot förmodan, bara hört talas om Das Kapital men inte orkat läsa böckerna, finns nu en “lightversion”, av Marxkännaren Francis Wheen, som också skrivit en mycket läsvärd biografi över Marx själv. Här beskriver han främst verkets tillkomst och innehåll, men också hur det påverkat forskare ända sedan dess födelse. I serien “Books that shook the world” kommer även att ingå Bibeln, Koranen, Platons Republiken, Darwins On the origins of species, Adam Smiths Wealth of nations, Homeros Iliaden och Odyséen, Thomas Paines The rights of Man och Clausewitz On war.


Stuart Christie: Granny made me an anarchist : General Franco, the Angry brigade and me. AK Press. 428 s.

Detta är den fantastiska historien om den skotske anarkisten Stuart Christie, som greps i Spanien 1964, endast 18 år, där han tillsammans med spanska anarkister planerat att döda diktatorn Franco. Han var en hårsmån från att dömas till döden i garrotteringsstolen, undkom med en livstidsdom, men släpptes efter tre år, sedan internationella påtryckningar från bl.a. Bertrand Russell och Jean-Paul Sartre påverkat Spaniens allierade USA. Fem år senare stod han åtalad igen, nu i England, tillsammans med den anarkistiska gerillagruppen The Angry Brigade. Han verkade senare inom anarkistiska Black Cross, och dess tidning Black Flag. Hela livet var hans största stöd i den antikapitalistiska kampen hans mor, och mormor.


Wolfgang Leonhard: Meine Geschichte der DDR. Rowohlt. 266 s.
Till Kössler: Abschied von der Revolution : Kommunisten und Gesellschaft in Wetsdeutschland 1945-1968. Droste. 499 s.

Litteraturen om det delade Tyskland, 1945-1989 är gigantisk, och Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek har en stor mängd i sina samlingar. Den tyske författaren och historikern Wolfgang Leonhard flydde med sina kommunistiska föräldrar från Wien till Moskva när nazisterna tog makten i Österrike. Han återvände till Östtyskland och avancerade snabbt inom partihierarkin. Han arbetade som politiker nära Walter Ulbricht, Egon Krenz, Erich Honecker, och Stasi- chefen Markus Wolf. 1949 bröt han med stalinismen i DDR och flydde till Jugoslavien och vidare till USA, där han blev professor i kommunismens historia vid Yale university. 1955 gav han ut den uppmärksammade boken “Die Revolution entlässt ihre Kinder” (sv. titel “Revolutionens barn”), om sin tid i DDR. I den nya boken kan han även analysera Östtysklands sammanbrott, och vad som hände sedan.
Bonn-historikern Till Kössler, idag verksam vid Ludwig-Maximillians-Universität, München, beskriver i sin bok det tyska (senare västtyska) kommunistpartiet, från starten 1914, med huvudvikten på tiden efter 1945, och till det förbjöds 1956. Partiet fortsatte sedan att verka illegalt till 1968, då det splittrades i en rad småpartier, varav de flesta idag avsomnat.


Lars Ahlin: Som guld i glöd : historien om en gubbes hjärtdöd. Efterord av Gunnar D. Hansson. Lars Ahlin-sällskapet. 97 s.

Detta är en tidigare aldrig publicerad berättelse av Ahlin, skriven 1937, då han var 22 år, och just hade blivit refuserad av Bonniers för manuskriptet Den lille Prometheus. Berättelsen skulle senare skattas högt av Ahlin, den förebådar hans senare författarskap där religiösa och etiska livsfrågor spelar stor roll. I berättelsen gör en gubbe, Kalle Sjökvist, som förlorade sin ena arm som 25-åring när han arbetade som stenhuggare i Bohuslän, på sin dödsbädd upp räkenskapen med sin Gud och den orättvisa värld denne representerar. Ahlin skulle använda stoffet i slutkapitlet till sin roman Om.


Peter Kenez: Hungary from the Nazis to the Soviets : the establishment of the communist regime in Hungary 1944-1948. Cambridge university press. 312 s. : ill.

Budapest 1945 var en sönderbombad stad. De fascistoida regimerna under amiral Horthy och pilkorsledaren Ferenc Szálasi hade störtats av en sovjetisk invasion som även nådde Wien. I konferensen på Jalta samma år drogs intressesfärerna upp, Österrike gick till väst, Ungern till öst. I valen 1945 fick kommunisterna dock bara 17 procent av rösterna. Valet ignorerades och en hård stalinisering genomfördes under kommunistledarna Mátyás Rákosi och László Rajk. Efter en maktkamp och skådeprocess avrättades Rajk 1949. En jordreform genomfördes och den katolska kyrkan sattes under “förmyndare”. Författaren är ungerskfödd professor verksam i Kalifornien och han använder nytt arkivmaterial som blivit tillgängligt efter 1990.


Klaus Stern, Jörg Herrmann: Andreas Baader : das Leben eines Staatsfeindes. Deutscher Taschenbuch Verlag. 357 s. : ill.
Jutta Ditfurth: Ulrike Meinhof : die Biographie. Ullstein. 478 s.

I Tyskland är litteraturen omfattande om terrorgruppen Rote Armee Fraktion. Förra året kom t.ex. Ulrike Meinhofs dotter, journalisten Bettina Röhls uppmärksammade bok So mass Kommunismus spass. Journalisten och politikern Jutta Ditfurth har i sex år samlat material som hon presenterar i en omfattande biografi om Ulrike Meinhof, den begåvade journalisten som genom kontakterna med den karismatiske rebellen Andreas Baader och dennes sambo Gudrun Ensslin 1970 övertalades att delta i fritagningen av Baader, som sedan 1968 under perioder varit fängslad för politiska terrordåd. Gruppen greps 1972. Efter fyra år i fängelset i Stammheim begick Meinhof självmord 1976. I september 1977 kidnappade andra medlemmar av RAF arbetsgivarföreningens ordförande Hanns-Martin Schleyer, och i oktober kapade en grupp palestinier ett tyskt flygplan som flögs till Mogadishu i Somalia. Den 18 oktober, sedan flygplanskapningen misslyckats och den västtyska staten vägrat förhandla om utbyte av gisslan, hittas Andreas Baader, Gudrun Ensslin och Jan-Carl Raspe döda i sina celler. En fjärde fånge, Irmgard Möller, överlevde, enligt utredningen, ett självmordsförsök. Samma dag avrättas Hanns-Martin Schleyer av sina kidnappare. I Stefan Austs bok om Baader-Meinhof-gruppen (1985) utvecklas de många oklarheterna som fortfarande finns kring de fyras död i Stammheim-fängelset.

Ditfurth beskriver Ulrike Meinhof politiska arbete under 1960-talet, då hon var uppmärksammad för sitt engagemang mot atomvapen, för jämställdhet, och för en humanare behandling av arbetsimmigranter. Hon var även redaktör för den kända vänstertidskriften Konkret. Stern och Herrmann beskriver inte minst de mediala myter som byggdes upp kring Baader och Meinhof i den tyska pressen, där de beskrevs i termer som det livsfarliga och spännande kärleksparet Bonnie & Clyde.

1998 upplöstes “officiellt” RAF. Då hade man genomfört ett dussin uppmärksammade mord på offentliga personer i Tyskland, främst politiker och personer inom näringslivet.