Boktips mars 2013


Kaaber, Naila, Sudarshan, Ratna & Milward, Kirsty (red.), Organizing women workers in the informal sector : beyond the weapons of the weak? / London : ZED, 2013, 299 s.

Den informella sektorn är en skuggvärld vid sidan av de regler och lagar, föreskrivna rättigheter och skyldigheter, organisationer och avtal som reglerar och kännetecknar den mer synliga världen. Artiklarna i denna antologi behandlar förhållandena i denna sektor i Sydafrika, Indien, Brasilien och Thailand. Fokus vilar på kvinnor som arbetar som sopplockare, sexarbetare, lantbruksarbetare, hembiträden, industriarbetare. Arbetsvillkoren är hårda, de utsätts för orättvisor och förnedring, de lider av bristen på respekt och värdighet. Men bokens artiklar visar framförallt på dessa kvinnors organisationssträvanden, deras kamp för att organisera sig för att på så sätt kräva en plats och bli synliga och hörda. Artiklarna är skrivna av människor som tar aktiv del i denna organisering.

Chibber, Vivek, Postcolonial theory and the specter of capital / London : Verso, 2013, 306 s.

Chaturvedi, Vinayak (red.), Mapping subaltern studies and the postcolonial / London : Verso, 2013, 364 s.

Subaltern studies (med undertiteln Writings on South Asian History and Society) är titeln på en samling historiska essäer som började ges ut 1982 och som hitintills avsatt tio samlingsvolymer. En starkt drivande kraft bakom projektet har varit den indiske historikern Ranajit Guha. Subaltern betyder underordnad enligt ordboken och det är åt dessa underordnade projektet vill ge en röst. Eller mer specifikt: De koloniserades röst istället för de koloniserandes. Historien underifrån istället för ovanifrån.

Från att under början av 1980-talet främst varit inriktat på studier av kolonialismen i Indien, växte projektet ut till att bli ”a global academic institution” (Mapping …, s. vii) under 1990-talet och kom att sätta agendan för en stor del av de studier som brukar benämnas med begrepp såsom postkoloniala eller kulturella studier (cultural studies). Under samma tid började projektet växla spår: från att ha lutat åt marxismen (framförallt Gramsci) under de inledande åren, började andra influenser göra sig gällande, bland annat Foucault, och en mer generell kritik av den diskurs som Upplysningen ansågs stå för rörande utveckling och förnuft vann större utrymme, något som även kom att ställa marxismen, i sin egenskap av att vara ett barn av Upplysningen, i skuggan. Vivek Chibbers bok utgör en kritik av detta projekt. Med utgångspunkt i projektets egna skrifter vaskar han fram det han ser som projektets hörnstenar (han använder sig därvidlag av begreppen väst och öst och jag förmodar att de är tydliga nog): Projektet kritiserar tanken att den västerländska, kapitalistiska utvecklingen skulle utgöra ett mönster att applicera på verkligheten i öst. Bourgeoisin har varit alldeles för svag för att genomdriva en sådan utveckling och det har heller inte, i motsats till i Europa, skett någon borgerlig revolution. Därigenom har inte kapitalismen fått fullt, och omstörtande, genomslag i öst och liberalismen har förblivit svag. Det kan heller inte anses riktigt att tala om att kapitalismen skulle ha en inneboende, dynamisk tendens att sprida sig till alla delar av världen. Eftersom skillnaderna är så stora mellan utvecklingen i väst och öst, kan de teoretiska verktygen inte vara de samma – marxismen blir således föga användbar för en förståelse av den indiska verkligheten då den baseras på europeiska förhållanden (och den kan dessutom sägas utgöra ett uttryck för eurocentrism och alltså, i förlängningen, en del av imperialismen).

Olikheter mellan väst och öst fanns även på det psykologiska planet – medan arbetare i väst handlade utifrån rationella och materiella intressen, i grund och botten utifrån en kultur definierad av en hegemonisk borgarklass, handlade arbetarna i öst, där någon borgerlig kultur inte genomströmmade hela samhället, utifrån andra värderingar (samfällighet, religion, heder). Detta gällde i än högre utsträckning för bönderna i öst.

Chibbers kritik greppar samtliga dessa hörn- eller byggstenar. Framställningen av det borgerligt kapitalistiska väst är alltför abstrakt – det går inte att se någon enhetlig utveckling, borgerligheten lyckades aldrig, som projektet hävdar, vinna total dominans och hegemoni; inte heller finns det någon klar koppling mellan borgerlighet – kapitalism – liberala reformer; inte heller går det att säga att borgerligheten skulle ha verkat för att överbrygga samhälleliga motsättningar, något som, enligt projektet, utgör en grund för dess hegemoni; det går heller inte att rakt av definiera de europeiska revolutionerna (England, Frankrike) som borgerliga.

En sådan abstraktion kan inte appliceras någonstans, därför går det heller inte att använda sig av den som jämförelseobjekt, som ett uttryck för någon ”sann kapitalism”, och utifrån detta gå vidare till att säga att det finns en mängd olika och divergerande utvecklingsvägar att följa, vilket förringar, eller helt tar bort, kapitalismens inneboende universaliseringslogik -för att tala med Chibber utgörs denna av att kapitalismen ”universalizes market dependance” (s. 100) och inte av den abstrakta ”sanna kapitalism” som projektet utgår från (se ovan). Chibber menar att projektets teoribildning är svag och skakig och att dess starka betoning av skillnaderna rörande utvecklingen i öst och väst är kraftigt överdrivna och bidrar till att fragmentisera verkligheten istället för att se sammanhang och helhet, samt att dess starka tendens att framhäva det lokala och partikulära i öst tillför ett drag av exotism och nyväckt orientalism.

Gunnel Testad, ”Solidariteten, det vackra i denna strid… ” : Spelet om Norbergsstrejken 1891-92 : en studie i arbetarkultur / Stockholm : Stockholms universitet, 2012 (diss.)

I februari 1891 utbröt en strejk i Kallmora järnmalmsgruva på grund av krav på lönesänkningar från arbetsgivaren. Konflikten eskalerade och ledde till en strejk som innefattade hela Norbergs bergslag och kom att pågå i sju månader, från november 1891 till juli 1892. Spelet om Norbergsstrejken började ta form 1975 och sattes upp under sommaren 1977. Det kom att inspirera till många liknande teaterprojekt runtom i Sverige. Den nödvändiga utgångspunkten var, som Testad framhåller, övertygelsen om att arbetarklassens erfarenheter krävde ett annat kulturellt och visuellt förhållnings- och förfaringssätt än det dominerande för att komma till fullt uttryck. Arbetarspelet kom att utgöra en del i en motoffentlighet.  Avhandlingen ger en helhetsbild vad gäller behandlar spelets framväxt, uppförande och hur det togs emot. Såväl framväxten som uppsättningen av spelet skildras ingående; manusförfattaren Sture Karlsson och regissören Arne Andersson ges fylliga presentationer samtidigt som avhandlingen framhåller den demokratiska processen bakom såväl manus- som regiarbete. Ett av de mest fascinerande avsnitten är en djupborrande analys av spelets manus. Medan jag läste kom jag att tänka på att jag och ett par kamrater var på väg upp till Norberg för att se spelet, men att vi av olika anledningar aldrig kom dit. Det fann jag väldigt tråkigt då och än tråkigare nu. Men nästa gång, kanske någon helt annanstans …

Heinrich, Michael (översättning: Ramsay, Anders och Sundberg, Henrik), Introduktion till de tre volymerna av Marx Kapitalet / Hägersten : Tankekraft, 2013, 312 s.

Kritik der politischen Ökonomie – Eine Einführung har sedan den publicerades år 2004 hunnit utkomma i nio upplagor och når i och med denna översättning även en svenskspråkig läsekrets. Utan att väja för komplexiteten i Marx’ kritik av kapitalismens strukturer bjuder Heinrich här på en osedvanligt pedagogisk och lättillgänglig tolkning av det klassiska trebandsverket. Som ett komplement till framställningen av Kapitalets tankegods och de sammanhang ur vilka det utvecklades görs återkommande kopplingar till samtida spörsmål. Dymedelst visar författaren på ett förtjänstfullt sätt varför Kapitalet är något långt mycket mer än blott en 1800-talsangelägenhet. Boken rekommenderas varmt, inte minst som ingång till vidare studier.

Berardi, Franco “Bifo” (översättning: Åsard, Maria), Den arbetande själen / Hägersten : Tankekraft, 2012, 297 s.

Vid de fordistiska industriernas löpande band utfördes ett monotont arbete där ”själsliga” egenskaper som kreativitet knappast gavs något utrymme. Människor stämplade in och ut och var under den tid som förflöt däremellan framförallt kroppar, inhyrda i en storskalig produktionsprocess. Känslan av att under dylika omständigheter vara reducerad till något mindre än en hel människa – en kropp utan själ – kunde vara nedbrytande, men även fungera som en katalysator för kollektiv kampvilja. Men vad hände sedan? Vår tid kännetecknas, åtminstone i de rikare delarna av världen, av ett arbete som blivit alltmer abstrakt och kognitivt. Sysslor som tidigare fordrade kroppsarbete utförs nu av maskiner och i stället är det ofta själva ”själen” som står till den flexibla arbetsmarknadens förfogande. Den arbetande själen är en reflektion kring den särpräglade form av alienation som den italienske teoretikern och aktivisten Franco ”Bifo” Berardi menar har uppstått i vårt så kallade informationssamhälle. Den nya ekonomins löneslavar är ständigt uppkopplade mot intrikata nätverk, men delvis frånkopplade från något verkligt sammanhang. Denna ytliga, upptrissade och fragmentariska tillvaros beskaffenhet underminerar mänskliga gemenskapsbyggen och därigenom möjligheten till reell autonomi gentemot kapitalet. Den arbetande själen kan med fördel läsas tillsammans med de tre andra Berardi-signerade böcker som ingår i bibliotekets nyförvärv, närmare bestämt The uprising : on poetry and finance, Skizo-mails och After the future.