1916-07-03 — 1994-01-15
Under ett drygt halvt sekel arbetade hon nära fredsfrågorna. Tidigt gick hon med i Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet (1934) och var sedan ständigt politiskt aktiv på olika nivåer och i olika forum (kommunal, riks- och internationell) såväl inom Stockholms Allmänna Kvinnoklubb som inom FN:s Generalförsamling.
Genom åren höll Inga Thorsson många tal och anföranden, ledde statliga/övriga utredningar, höll i ordförandeklubban i flera sammanhang och medverkade i diverse skrifter.
Skriften nedan, Svenska atomvapen – NEJ!, är utgiven av Svenska fredskommittén (1957). Delar av Inga Thorssons artikel ”Inga atomvapen för Sverige” publicerad i Morgon Tidningen 1957-03-12 återgavs i skriften. Vid den tidpunkten var Inga Thorsson riksdagsledamot och ordförande i Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund.
Och vi är många som säger, att vi icke vill köpa en förmodad trygghet till priset av eventuell svensk medverkan till världens förgiftande och förödelse. Vår rätt till detta blir icke större därför att stormakterna redan har tagit sig den rätten. Den generation som nu lever, är den första i mänsklighetens långa historia, som getts resurser att genom lek med naturlagarna begå gemensamt kollektivt självmord. När man anser sig ha rätt att på grund av trångsynt nationella och illusoriska trygghetskrav ta dessa resurser i bruk, bryter man i stort högmod med de djupast i naturen nedlagda livslagarna: vår samhörighet med allt levande, i det förgångna, i nuet och i framtiden. Sverige borde kunna ha en uppgift av helt annat slag att i sin lilla mån försöka fullgöra i det större världssammanhanget.
Därför är det som jag – och som jag tror många med mig – säger nej till svenska atomvapen.
De som talat mot svenska atomvapen har av motparten ofta beskyllts för grumligt känslotänkande och hårresande logik. Nu är nog känslotänkandet i argumenteringen inte något som enbart karakteriserar atomvapenmotståndarna. Men jag bestrider alls inte, att mina känslor är engagerade i denna sak; det vore närmast kusligt, om någon alldeles lidelsefritt kunde analysera skälen för och emot delaktighet i världens undergång. Överhuvudtaget är det nog klokt att inte vifta bort resonemangen från dem som i denna debatt söker använda både förnuft och hjärta, som vågar hävda att i högpolitiska och högmilitära avgöranden har inte bara ”realpolitiska” bedömanden utan också allmänmänsklig känsla sin betydelse. Kanske är den sunt allmänmänskliga reaktionen till slut åtskilligt mer realistisk än aldrig så realpolitiska resonemang. Skall världen räddas från förödelse, måste det nog ske genom krafter av det slaget i stället för ”statsmäns” och militär världsvisa avgöranden. De har just inte varit så framgångsrika hittills. Och nu kan det gälla vår världs vara eller icke vara.
Inga Thorsson var med sitt väldokumenterade engagemang en av de personer som slutligen förhindrade att Sverige anskaffade atomvapen.
Uppdaterat 2008-04-28:
Inga Thorssons personarkiv som omfattar drygt 400 volymer (ca. 35 hyllmeter) innehåller manuskript till tal och artiklar, korrespondens (1930-tal — 1994), handlingar från hennes olika verksamheter, samt samlingar (klipp, bilder, ljud- och videoupptagninger, böcker, tidskrifter).
Arkivet är tillgängligt för forskning.