Clara Zetkin in ihrer Zeit : neue Fakten, Erkentnisse, Wertungen. Ulla Plener (hrsg.) Dietz. 246 s.
Clara Zetkin, 1857-1933, var tysk politiker och feminist, den mest kända vid sidan av Rosa Luxemburg. Sedan 1878 var hon engagerad i den socialdemokratiska rörelsen och tvingades under 1880-talet att leva i exil. Från 1890 arbetade hon i Tyskland med att organisera den socialdemokratiska kvinnorörelsen och blev dess främsta agitator. Hon var 1891-1917 redaktör för den kvinnliga tidskriften Die Gleichheit, och hon ledde det 1907 bildade kvinnosekretariatet för SPD. Vid partisprängningen 1918 gick hon med kommunisterna och invaldes senare i ledningen för Komintern och besökte Moskva. Zetkin var 1920-33 kommunistisk ledamot av den tyska riksdagen, där hon som ålderspresident 1932 manade till motstånd mot nazismen. Hennes Ausgewählte Reden und Schriften utgavs postumt i tre band 1957-60.
I den nya antologin presenterar en rad främst tyska forskare nya sidor av Zetkins viktiga arbete, hennes pedagogiska verksamhet, arbetet inom kvinnorörelsen på 1880-90-talet, den internationella kvinnokonferensen i Bern 1915, där hennes kritik av världskrigets mördande uttrycktes, hennes förhållande till den kommunistiska Spartakusgruppen, som även Rosa Luxemburg tillhörde, hennes intryck av den ryska revolutionen, verksamheten inom den kommunistiska hjälporganisationen Rote Hilfe, hennes kulturarbete, verksamheten i Komintern, hennes förhållande till och kritik av staliniseringen av det tyska kommunistpartiet KPD, och hennes avståndstagande mot nazismen strax före hennes död 1933.
Terence Kissack: Free comrades : anarchism and homosexuality in the United States, 1895-1917. AK press. 237 s.
David Goodway: Anarchist seeds beneath the snow : left-libertarian thought and British writers from William Morris to Colin Ward. Liverpool university press. 401 s.
Historikern Terence Kissack, som kämpat för homosexuellas rättigheter i Kalifornien, skriver i boken om de anarkistiska agitatorerna Emma Goldman och Alexander Berkman, som tidigt propagerade för de homosexuellas rättigheter i USA, särskilt uppmärksammat i Berkmans fängelsedagbok ”Prison memoirs of an Anarchist”. De hade att kämpa mot inte minst äldre amerikanska anarkister som Johann Most. Kissack behandlar vidare författare som Oscar Wilde i Storbritannien och poeten Walt Whitman i USA, samt de viktiga tidskrifterna Liberty och dess redaktör Benjamin Tucker, och ”The Free comrade” med redaktören Leonard Abbott, och han följer kopplingen homosexualitet-anarkism fram till 1917 med namn som Ben Reitman, John William Lloyd och Elsa Gidlow, personer som ofta kombinerade författarskap med homosexualitet och anarkosyndikalistiska idéer.
Historikern David Goodway, university of Leeds, lyfter i sin bok fram den frihetliga socialismen och anarkismen bland författare i Storbritannien, från William Morris och Oscar Wilde på 1800-talet, till John Cowper Powys, George Orwell, Herbert Read och Colin Ward på 1900-talet.
Det lyser en framtid : Svenska metallindustriarbetareförbundet 1957-1981. Text av Lars Berggren, Lars Ekdahl, Carina Gråbacke, Maths Isacson, Rolf Jansson, Jan Jörnmark, Bill Sund och Christer Törnqvist. IF Metall. 1037 s.
Detta är den femte delen i Metalls historik, som började skrivas redan 1938, när historikern John Lindgren publicerade den första delen, som sträckte sig från 1888-1905. Här samsas inte mindre än åtta historieforskare för att på över tusen sidor skildra storhetstiden i förbundets historia, när man under en period var det största fackförbundet inom LO, med ca 260.000 medlemmar 1957. Endast 20.000 av dessa var kvinnor, och det fanns 363 avdelningar över hela landet. När den 25:e ordinarie kongressen invigdes detta år talade statsminister Tage Erlander och LO:s ordförande Arne Geijer, och till och med storfinansens obestridde ledare Marcus Wallenberg besökte förbundets korridorer för att betyga sin respekt. Titeln syftar på en dikt av metallarbetaren Stig Sjödin, och skrevs till kongressen 1961. Den förmedlar en bild av de förhoppningar som knöts till den tunga industrin i Sverige, där facket Metall var en betydelsefull och mäktig del. Det var en tid när 97 procent av alla metallarbetare var medlemmar i facket. Historiken slutar 1981, då det socialdemokratiska maktmonopolet i politiken brutits, och energikrisen decenniet tidigare slagit hårt mot den tunga metallindustrin. Nu blir det internationella arbetet viktigare, vilket skildras i boken, liksom jämställdhets-, miljö- och utbildningsfrågor. Det var en ny tid som randades, kanske inte lika ”lysande” som de gångna rekordåren, men knappast mindre intressant. Boken är rikt illustrerad. Ett lämpligt komplement till historiken är ordförande Bert Lundins biografi, kallad ”Mitt liv i Metall”, som utkom 2006. Bert Lundin var ordförande 1971-1980.
Eva F. Dahlgren: Fallet Sigrid Gillner. Frank. 396 s.
Journalisten Eva F. Dahlgren har tidigare skrivit en bok om sin farfar, rasbiologen Ossian Dahlgren. I den nya boken behandlar hon istället författaren och politikern Sigrid Gillner, som även hon studerade i Uppsala på 1910-talet. Sigrid Gillner var en av socialdemokratins första kvinnliga riksdagsledamöter, medlem av Socialistinternationalens kvinnoexekutiva grupp, men hon började tvivla allt mer på den ”moderna kvinnan” som hon framstod i Alva Myrdals skrifter och i tidskriften Morgonbris, och 1935 skrev hon den uppmärksammade stridsskriften ”Kvinnorna vantrivas”, där hon tar avstånd från socialdemokratins kvinnosyn. Hon attraherades av nazismens konservativa kvinnoideal och politiska upprorsparoller, och blev medlem av vänskapsföreningen Sverige-Tyskland. Hennes man rektor Sven Ringenson kvarstod däremot som partitrogen socialdemokrat. Efter kriget föll hon i glömska som skribent, och blev en ”persona non grata”, trots att hon blev medlem i SAP igen 1951. Hur kunde hon, som ansåg sig en gång vara stridbar feminist, så attraheras av nazismens paroller undrar författaren, som studerat en stor brevsamling som Sigrid Gillner, som avled 1975, lämnat efter sig?
Thomas Johansson: Managementsyndromet : så skapas den moderne chefen. Atlas. 184 s.
Vad har en bok i modernt ledarskap att göra i vårt biblioteks hyllor? Professorn i socialpsykologi Thomas Johansson analyserar de ideal som driver dagens chefer, utgående från det stora intresse för taoism och new age-religion som förhärskade på 1980-talet, när i den politiska progg-erans bakvatten en flod av individualistisk managementlitteratur sköljde över bokhandelsdiskarna. Enligt taoismen ska människan som individ (inte som kollektiv) förverkliga sig själv på andligt sätt, det vill säga lära sig mer om sig själv, sina begränsningar och sina resurser, för att bli stark och fri. Här finns (intressant nog) beröringspunkter med klassisk folkbildning från 1910-talet och framåt, t.ex. i Oscar Olssons bildningssyn. Den moderne ledaren ska vara ”ledare”, både formligen och andligen, en förebild för de anställda, och prioritera självförverkligande, det vill säga att bli ”lycklig”. Vägen till lyckan för chefen går via coacher, mentorer, föreläsare, tidningar, och böcker, en hel audiovisuell industri som vuxit upp i managementfilosofins kölvatten.
Låter det flummigt? Läs själv och se.
Antonio Negri: Porslinsfabriken. Tankekraft. 177 s.
Det finns ju ett uttryck att man ibland beter sig som en ”elefant i en porslinsbutik”. Den italienske filosofen och samhällsvetaren Antonio Negri, en av vår tids mest inflytelserika (vi har flera böcker av Negri), höll 2004-2005 en serie föreläsningar vid statusskolan Collège international de philosophie i Paris. Här handlar det också om att krossa porslin, när det postmoderna samhället gör upp med all gammal modernistisk rekvisita. Negri talar om ”socialismens död”, det vill säga den traditionella vänsterns idéer och begrepp som har blivit ”akterseglade av historien”. Det handlar om begrepp som stat, nation, folk, rättigheter, suveränitet, gränser, alla stadda under förändring. Negri förordar en helt nytt politiskt lexikon, ”fritt från modernitetens nedärvda tankefigurer” som ständig tillväxt, privat och offentligt, organisationsstrukturer, arbete och fritid.