Antonio Negri: Books for burning : between civil war and democracy in 1970s Italy. Ed. and transl. Timothy S. Murphy. Verso, 2005
Antonio Negri är kanske den mest kände italienske marxistiske teoretikern sedan Antonio Gramsci. Här har han samlat fem pamfletter från 1970-talet, som beskriver kampen mellan höger och vänster i Italien, Europa, och världen, och presenterar en marxistisk världsbild där begreppet “arbete” ges en helt ny och modernare innebörd.
Han var på 1970-talet verksam inom två vänstergrupper, Potere operaio (Arbetarmakt), och Autonomia organizata (Organiserad autonomi). Pamfletterna kom att användas mot Negri av den italienska regeringen, i kampen mot terrorismen och den italienska vänstern efter Röda brigadernas mord på president Aldo Moro.
Boken är försedd med ett nytt förord av författaren.
Gilbert Achcar: Eastern cauldron : Islam, Afghanistan, Palestine and Iraq in a marxist mirror. Transl. by Peter Drucker. Pluto press, 2004
Gilbert Achcar är född i Libanon men verksam i Paris där han undervisar i politik och internationella relationer vid Université de Paris. Han skriver i Le Monde diplomatique, och har gett ut boken “The Clash of Barbarisms : September 11 and the making of the New world disorder” (eng. övers.).
Han analyserar i den nya boken den ständiga konflikten mellan det politiska och religiösa islam, och imperialistiska krafter, från uppdelningen av staterna i mellanöstern efter första världskriget, Sovjetunionens invasion av Afghanistan 1980, till Gulfkriget 1990, terrorattackerna 11 september och USA:s påföljande invasioner av Afghanistan och Irak I detta sammanhang placerar han också intifadan och den så kallade Palestinafrågan. Noam Chomsky kallar hans analyser “uncompromising, deeply informed, and full of provocative insights”.
Philip Hanson: The rise and fall of the Soviet economy. Longman, 2003
Steven G. Marks: How Russia shaped the modern world : from art to anti-semitism, ballet and bolshevism. Princeton paperbacks, 2003
I floden av böcker om Sovjetunionen hämtar vi professor Philip Hansons (Univ. of Birmingham) bok om den sovjetiska ekonomins utveckling och sammanbrott. Han hävdar att den sovjetiska ekonomin stagnerade efter oljekrisen i början på 1970-talet (på samma sätt som den västeuropeiska, men utan västs möjlighet att “låna sig ur krisen”). Trots tekniska framsteg föll den sovjetiska ekonomin samman på grund av statlig toppstyrning, oförmåga till förändring från industri- till informationssamhälle, ineffektivt jordbruk och tjänstesektor, och (paradoxalt nog) en “liberalisering” av samhället efter Bresjnevs död, som också bidrog till att den sovjetiska, periodvis framgångsrika, “kommandoekonomin” föll samman.
Professor Steven G. Marks (Clemson University) pekar i sin bok på Sovjetunionens/Rysslands stora inflytande på övriga världen, inte bara inom områden som anarkism (Kropotkin) och kommunism, men också inom flera konstarter, som skönlitteratur, teater, film, balett, och modern bildkonst. Men han pekar också på antisemitismen i Ryssland och Sovjetunionen, som föregick, och delvis inspirerade, enligt författaren, nazisternas holocaust i Tyskland.
Fredric Jameson: Archaeologies of the future : the Desire called Utopia and other science fictions. Verso, 2005.
Fredric Jameson är en av de mest kända marxistiska teoretikerna idag. Främst har han blivit känd som en analytiker av sen modernitet, av det kapitalistiska industrisamhällets sönderfall, i böcker som Postmodernism, or the cultural logic of late capitalism, och A singular modernity. Han kombinerar idéhistoria med filosofi och sociologi i svepande översikter, i denna bok från de grekiska filosoferna till dagens författare av Science fiction. Han planerar nu sex böcker om The poetic of social forms, detta är den tredje i serien.
Här beskriver han de politiska utopierna, alltifrån Sir Thomas Mores berömda verk Utopia, skriven 1516, till författare av moderna science fiction-romaner som Ursula LeGuin, Philip K Dick och William Gibson. Äger det utopiska tänkandet, konstruerandet av idealstater, något berättigande idag? Kan vi lära något av science-fictionförfattarnas blick in i framtidens världar? Finns det fortfarande hopp om en bättre framtid, frågar sig Jameson?
Tilläggas kan att Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek äger ett antal sällsynta utgåvor av Thomas Mores Utopia, den äldsta tryckt i Basel 1563.
Walter Benjamin and history. Ed. by Andrew Benjamin. Continuum, 2005 Jeffrey Mehlman ; Walter Benjamin for children : an essay on his radio years. Univ. of Chicago press, 1993
Strax efter att Walter Benjamins doktorsavhandling om det tyska tragiska dramat blivit underkänd av universitetet i Frankfurt för att den var “obegriplig”, fick han 1929 tillfälle att föreläsa i radio – för barn! Trettio tjugominutersföredrag finns bevarade i manuskript, de täcker alla möjliga ämnen, jordbävningar, frimärkssamlande, lurendrejeri och smuggling, judisk religion, järnvägar och självmord. Jeffrey Mehlman, litteraturprofessor från Boston, finner i dessa filosoferande texter många av Benjamins favoritämnen inom filosofi och teologi, men framlagda på ett mycket speciellt sätt.
Den australiensiske professorn i estetik Andrew Benjamin har redigerat en serie böcker om Benjamin, varav en om konst, och en om romantikens estetik utkommit. I den föreliggande volymen har han samlat Benjaminexperter som skriver om historiefilosofen Benjamin, som här även avhandlar 1900-talets modernitet, arkitektur, fotografi – och vin- provning.
David Bordwell: The cinema of Eisenstein. Harvard university press, 1993
Jean Benedetti: Stanislavski, his life and art. Methuen, 1999
Få sovjetryska konstnärer har betytt så mycket för sina konstarter som filmaren Sergej Eisenstein, och teatermannen Konstantin Stanislavskij. Eisenstein (1898-1948) anses vara det filmiska montagets mästare, i politiska filmer som Pansarkryssaren Potemkin (1926) och Oktober – tio dagar som skakade världen (1927). Pansarkryssaren förbjöds i väst, och hade inte premiär i Sverige förrän 1952. Eisensteins sista stora film var det historiska dramat Ivan den förskräcklige (2 delar 1944-46).
Stanislavski (1863-1938) verkade länge som skådespelare i Ryssland, där han introducerade ett helt nytt, mer naturalistiskt sätt att spela, och han blev efter några år i USA chef för Konstnärliga teatern i Moskva under Sovjettiden. Hans epokgörande bok om skådespeleri, En skådespelares arbete med sig själv (1936) föregicks av den biografiska Mitt liv i konsten (1924, på svenska först 1951). Bägge böckerna beskriver inte minst de bägge konstnärernas problemfyllda förhållande till sovjetmyndigheterna, och personer som Lenin och Stalin.