Åren kring 1910 debuterade flera av de första svenska arbetarförfattarna. Har du till exempel läst Sveriges första arbetarförfattare, Alfred Kämpe som debuterade 1907? Eller Martin Koch, som skrivit om kärlek, lungsot och religiösa grubblerier?
Alfred Kämpe: Trälar: några betraktelser från en herregård, Fram (1907), 96 s
Alfred Kämpe föddes 1877 som Alfred Pettersson i en statarfamilj vid godset Fyllingarum i Ringarum i Östergötland, där han sedan från 13 års ålder arbetade som dagsverkare. 1897 tog han anställning vid en guldlistfabrik i Norrköping och kunde samtidigt studera vid IOGT:s aftonskola. Två år senare inledde han en bana som journalist och tog då namnet Kämpe. Han debuterade som författare 1907 med novellsamlingen Trälar, en kärvt realistisk skildring av det statarliv han själv upplevt. Alfred Kämpe blev med detta verk den första svenska arbetarförfattaren och en pionjär för svensk arbetardiktning. Två år senare berättar han vidare om liknande motiv i samlingen Torpare.
Trälar skildrar i tretton noveller det fiktiva godset Lagerkulla, där fattigdom, våld och förtryck präglar livet. Vi möter en rad personer och öden: änkegrevinnan som får se den hatade gammalgrevens likvagn misshandlas efter hans död, den begåvade men klene gossen Valle som av sin snåle far tvingas arbeta sig till döds, torparen vars tillvaro hotar slås i spillror när hans gris blir sjuk, lyckomannen som efter sin framgång föraktar sitt ursprung, den upproriske Nils-August som förgäves manar sina kamrater till motstånd, Stark-Jonsson som till sist ger igen efter år av våld och förödmjukelser och förs bort av länsman. Stämningen är ofta hotfull, och man anar att arbetsfolket förr eller senare inte kommer att finna sig i sina villkor.
Texten finns även tillgänglig på litteraturbanken.se.
Martin Koch: Ellen: en liten historia, Gidlund tillsammans med Martin Koch-sällskapet (1986), 81 s
1911 utkom Martin Kochs förstlingsverk, kortromanen Ellen: en liten historia. Boken är självbiografisk och handlar om hans korta romans med den 22-åriga fabriksarbeterskan Ellen, som han träffat i Templarorden. Martin Koch, född i Stockholm 1882, hade arbetat som måleriarbetare och varit elev vid Konstakademien. 1909–1910 var han Templarordens bibliotekarie.
Romanens första kapitel är en poetisk skildring av det unga paret en sensommarkväll i Hagaparken. I det andra kapitlet går den unge mannen för att möta Ellen i regnet och tänker samtidigt på den usla miljön i verkstaden där hon arbetar: stank och hetta, moln av giftigt damm. Den ena fabriksflickan efter den andra drabbas av lungsot och vistas en tid på sanatorium, återvänder och arbetar tills hon börjar spotta blod igen. Så pågår det tills hon inte kommer tillbaka och arbetskamraterna skramlar till hennes begravning. Ellen dyker sedan upp i regnet och berättar att hon fått lungsot.
I nästa kapitel är Ellen döende och Martin Koch beskriver hennes utdragna dödskamp hemma hos föräldrarna. Bokens huvudperson grubblar över var själen hamnar efter döden. Det sista kapitlet utgör en själslig kamp med Gud och religionen, där den unge mannen övertygar sig om själens odödlighet. Romanens teman återkommer i Kochs fortsatta författarskap, framför allt i den monumentala släkt- och samhällskrönikan Guds vackra värld från 1916.
Martin Koch: Guds vackra värld: en historia om rätt och orätt, del 1-2, Bonnier (1916), 409 + 398 s
Efter att 1911 ha debuterat med romanen Ellen skrev Martin Koch under de två följande åren romanerna Arbetare och Timmerdalen. Böckerna blev allt tjockare, en utveckling som kulminerade i eposet Guds vackra värld från 1916. Romanen följer en Bergslagssläkt och dess ättlingar i Stockholm och beskriver samtidigt det svenska samhällets utveckling kring förra sekelskiftet. Det sunda bondelivet kontrasteras mot den ohälsosamma tillvaron i industrisamhället med fattigdom, brottslighet och prostitution, men även landsbygdsbefolkningen har dåliga drag: moraliserande hårdhet, utstötning samt rötägg som begår stölder och grova våldsbrott.
Bland romanens många gestalter ägnar författaren mest uppmärksamhet år idealisten Sven Lilja, den rättrådige smeden Elias Tomasson och förbrytaren Frasse Gyllenhjelm. Sven Lilja är en världsfrånvänd yngling, förläst och okunnig om den verkliga världen men naivt beundrad av sin fästmö Ester Tomasson. Han drömmer om ”Guds vackra värld”, en oklart beskriven blandning av kristet himmelrike och socialistiskt paradis. Huvudpersonen Frasse Gyllenhjelm är en människa som genom att ha misshandlats av samhället drivits in i brottslighet och så småningom förlorat alla moraliska begrepp. Författarens inlevelse i hans öde gör honom till romanens mest gripande figur.
Sven Lilja å sin sida mister alla illusioner när Ester hittas mördad och förlorar sig då i mysticism. Både den oskuldsfulle unge mannen och den kvinnliga ljusgestalten som blir ett oskyldigt offer känns igen från debutromanen. Här har dock mörkret tätnat, och bara en obetydlig ljusglimt går att skönja.