Erik Asklund – killen från Södermalm


Vi lyfter här fram en storslagen Stockholmsskildrare – Erik Asklund. Författaren är en av de många författare som rörde sig i Klarakvarteren, men som också skrev personligt om sin uppväxt och den stadsdel han växte upp i: Södermalm. Båda verken som beskrivs nedan, återfinns i ARAB:s bibliotek.

Erik Asklund: Manne, KF:s bokförlag (1949), 174 sidor

I likhet med vissa andra arbetarförfattare var Erik Asklund mycket produktiv och skrev åtskilligt annat än arbetarlitteratur. Hans specialitet är lyriska Stockholms-reportage, en genre som ofta gör sig påmind även i hans skönlitterära alster. 1949 återkom han efter ett längre uppehåll till skönlitteraturen genom att inleda en självbiografisk svit med romanen Manne.

Sviten skulle så småningom omfatta fem romaner och utmärks av utsökt stämningsmåleri utfört med överlägset konstnärskap. Den beskriver en arbetarpojkes uppväxt i Stockholm med omnejd åren kring 1920 och senare en stor inspirationskälla för andra Stockholmsskildrare såsom Kjell Johansson.

Romanen inleds med en skildring av den brytningstid då Manne växer upp, sedd genom hans barnaögon. Gamla förfallna kåkar rivs och ersätts av moderna hyreskaserner, hästar och vagnar efterträds av bullrande och stinkande automobiler.

Miljöer och övergripande handling känns igen från Asklunds debutverk från 1929, den självbiografiska skissen Bara en början; uppväxten med den ensamma, alltmer slitna modern och de hårda, fattiga arbetarkvarteren på Söder. Här har dock miljöskildringen utökats betydligt och dominerar kraftigt i stora delar av texten. Manne arbetar först som cykelbud i en blomsterbutik under en slavdriverska till chef. Han misshandlas svårt av en sadistisk portvakt. Hans grabbgäng hämnas dock genom att sänka portvaktens ögonsten, en dyr båt han vunnit på lotteri. Gårdens sedvanliga höstfest urartar i fylleri och slagsmål. Mannes konfirmation blir plågsam i illasittande nya kläder och avsaknad av far och andra anhöriga utom modern. Han blir dessutom osams med sin bästa kompis Massa Tull på grund av ömsesidig förtjusning i värdens fagra dotter Lisa Gull.

Han blir avskedad från en skrivmaskinsfirma efter att ha vägrat betala för en cykel en bil kört över. Därefter anställs han på ett ostlager i Stadsgården och upplever njutningsfullt den livaktiga hamnen. Chefen är snäll men olycklig och alkoholiserad efter att frun lämnat honom och tagit med sig sonen och den fina villan. Han begår till sist självmord, men ersätts snart av en ”helt vanlig chef”.

Asklund Erik, författare, i sitt arbetsrum 1946. Fotograf ej namngiven. Från Morgon-Tidningens porträttbildsamling, 868_Ö_1_A_1, ARAB.

Erik Asklund: Röd skjorta, KF:s bokförlag (1951), 154 sidor

Erik Asklunds roman Röd skjorta utgavs 1951, två år efter Manne, och är en fristående fortsättning på denna. I likhet med Manne består den av ett antal korta berättelser med Stockholmsmotiv löst sammanfogade till en helhet, samtliga präglade av stark lokalfärg och tidsatmosfär. Boken är den andra i den självbiografiska sviten på fem romaner om arbetargrabben Manne och hans uppväxt på Söder åren kring 1920.

Första kapitlet, “Gänget”, utspelas vid gamla Liljeholmsbron hos en skrothandlare kallad ”Babianen” eller ”Babban”, vilken Manne och hans gäng säljer skrot till för att få pengar till biomatinéer. Intill dennes skjul finns ett litet grått hus som rymmer såväl Frälsningsarméns lokaler som en polisfinka, den fruktade ”Gröna buren”. Den sista eller näst sista anhalt för Hornstulls och södra förstädernas slagskämpar och fyllbultar. Där avlämnar två ökända bylingar, ”Spisrakan” och ”Busfasan” (vilka patrullerar i de omgivande kvarteren) varje lördagkväll sin skörd av suputer och våldsverkare, varav de värsta sedan sorteras ut under brutala former. Bleka arbetarhustrur hämtar sina män eller bröder, och Manne ömkar både kvinnorna och de av poliserna ofta svårt misshandlade karlarna. De följande kapitlen är något lättsammare.

Andra kapitlet, “Frälst orkester”, omtalar Mannes stiliga religiösa mosters besök i staden, deras besök på julmarknaden och i Frälsningsarméns lokal. I tredje kapitlet, “Pojke med käpp”, skildras hur Manne tar hand om en herrelös hundvalp. Han misshandlas av den folkilske bagaren på grund av hundens ylanden och går sedan med käpp och låtsas ha brutit benet. I det fjärde kapitlet, “Intim scen”, antastas Manne av nya hyresgäster i huset, underliga gubbar som tycks ingå i någon sekt och fräcka kvinnor, möjligen prostituerade.

Femte kapitlet, “Fulla gubbar”, behandlar gängets mellanhavanden med några av traktens fyllon. Sjätte kapitlet, “Utflykt till tystnaden”, beskriver en misslyckad utflykt med Mannes nya gäng, efter att han och modern flyttat från Brännkyrkagatan till Långholmsgatan. I sjunde kapitlet, “Skott i ribban”, får Manne en hjälteroll i en dramatisk fotbollsmatch. Åttonde och sista kapitlet, “Röd skjorta”, skildrar Mannes konfliktfyllda farväl till gänget och fotbollen, frammanat av hans förälskelse i fagra butiksbiträdet Alice och ett nyväckt politiskt intresse.

Asklund Erik, författare, studerar världens minsta exlibris i Nordiska Bokhandeln under Bokens vecka 1956. Fotograf ej namniven. Från Morgon-Tidningens porträttbildsamling, 868_Ö_1_A_1, ARAB.

Se tidigare boktips om Erik Asklunds författarskap på vår webbsida