I dagarna är det fyrtio år sedan storkonflikten lamslog landet. Sveriges gränser stängdes, flygtrafiken upphörde, P1 och P2 slutade sända och SVT sände bara nyheter. Vi har tittat närmare på hur tidningen Statsanställd beskrev händelserna.
Storkonflikten pågick under tio dramatiska dagar 1980. Detta var Statsanställdas förbunds första konflikt sedan förbundet hade bildats 1970. Förbundet organiserade arbetare inom bland annat Televerket, posten och järnvägen och kom att delta vid flera av de mest uppmärksammade stridsåtgärderna.
Så växte storkonflikten fram – artikel nr 1
Nr 12 1980 (20 mars)
Tre dagar före folkomröstningen om kärnkraften beskriver tidningen i sin ledare hur avtalsrörelsen har startat i och med att de offentliganställdas fackliga organisationer har överlämnat sina gemensamma lönekrav till arbetsgivarna. Man påpekar samtidigt att det är första gången detta sker och skriver att det är ”en markering av hur man ser på 80-talet och det allt större hotet mot vår gemensamma sektor”.
”När attityderna i samhället hårdnar och tumskruvarna allt hårdare dras åt mot vanliga löntagare är det nödvändigt att de fackliga organisationerna går samman för att få tyngd i sitt agerande för sina anställda. Samtidigt som de tar upp kampen för den offentliga sektorns berättigande.”
Nr 13 1980 (27 mars)
Dagen efter att regeringen hade tillsatt de två medlingskommissionerna och samma dag som den presenterar sitt sexpunktsprogram kommenterar Statsanställd vägen framåt i en ledare med underrubriken Hårt mot hårt:
”För LO-förbunden och deras medlemmar finns nu bara en väg – att sätta hårt mot hårt. Att först under flera år få reallönesänkningar för att därefter drabbas av inskränkningar i grundtryggheten, det vill säga den offentliga sektorn, låter sig bara inte göra.”
Tidningen Statsanställd, 27 mars 1980
Nr 14 1980 (3 april)
Ledaren kommenterar regeringens sexpunktsprogram och är mycket kritisk till formuleringen att programmet förutsätter att parterna avtalar om ”i princip oförändrade villkor”.
Nr 17-18 1980 (24 april)
Dagarna efter att övertidsblockaden och stopp för behovsanställningar inletts uppmanar tidningen att ta till gatorna på första maj för lönekraven och till försvar för den offentliga sektorn.
Under rubriken Avtalskamp på två fronter beskriver ledaren 1980 års avtalsrörelse som ingen annan lik, och ger en bild av en samkörning mellan regeringen, näringslivet och de offentliga arbetsgivarna för att pressa tillbaka löntagarna och skära ned på den offentliga sektorn.
”Nu rör det sig inte om allmänt skall längre. Planerna är tydligen långt gångna i kanslihuset för stora nedskärningar i nästa års budget. Om de sätts i verket så slår detta hårt mot medel- och låginkomsttagarna.”
Tidningen Statsanställd, 24 april 1980
Man kopplar konfliktåtgärderna till striden om den offentliga sektorns roll:
”Varslen om punktstrejker har vare sig de sätts i verket eller ej på ett utmärkt sätt redan visat vilken nyckelposition den offentliga sektorn har på svensk arbetsmarknad. Industrin i det här landet har blivit bortskämd av att ha ett väloljat och ständigt väl fungerande samhällsmaskineri i ryggen.”
Tidningen återkommer också till regeringens sexpunktsprogram och förslaget om prisstopp, där man konstaterar att priserna bara sedan oktober har ökat med drygt 7 procent. Man påpekar också att ”i stort sett alla” hyror har höjts, och uttrycker även oro över att bostadskostnaderna kan påverkas av ökade oljepriser (vilka var undantagna från förslaget om prisstopp).
Nr 19 1980 (8 maj)
Storkonflikten är i full gång och Statsanställd konstaterar då i ledaren att blockaderna mot övertidsarbete och behovsanställningar har fått stora effekter. Detta ses som ett bevis på bristfällig personalplanering:
”Många av de störningar som uppstod i den offentliga servicen under konflikten berodde på att blockaden slog så hårt som den gjorde. Arbetsgivarna blev uppenbarligen överraskade. Detta trots att löntagarorganisationerna sedan lång tid tillbaka kritiserat det onödigt stora övertidsuttaget, och ett på många håll otillständigt vikariatssystem. Därmed uppdagades för en bred allmänhet den offentliga sektorns enorma beroende av personalens lojalitet, dess beredvillighet att ställa upp på övertid och att åta sig extra arbete.”
I ett reportage blir strejkande chaufförer vid Televerkets förråd i Bromma intervjuade. Tage Andersson, i den lokala strejkkommittén, beskriver stämningen bland de strejkande:
”Alla här är eniga om att det måste sägas stopp. Det har gått för långt nu. Vi ska inte behöva tåla hur dåliga avtal som helst, säger Tage.”
Tidningen Statsanställd, 8 maj 1980
Inställda tåg
Samma artikel tar upp effekterna av konflikten på Statsanställdas förbunds avtalsområde.
”På till exempel Marstrandsfärjan vid Bohus-Malmön fick flera skift inställas på grund av att en av färjvakterna insjuknade och inte kunde ersättas. Det innebar bland annat att folk inte kunde komma till jobbet.”
”Bara blockaden ställde till stora problem för vägverkets färjetrafik. På till exempel Marstrandsfärjan vid Bohus-Malmön fick flera skift inställas på grund av att en av färjvakterna insjuknade och inte kunde ersättas. Det innebar bland annat att folk inte kunde komma till jobbet. Och en dag var det stora svårigheter för skolungdomen att ta sig hem. Den färjvakt som insjuknat fick dessutom själv stora problem att ta sig till sjukhus!”
Även för SJ blev den första konflikthelgen besvärlig och många tåg blev inställda. Sjöfarten hade också problem och i landet största hamn, Göteborg upphörde trafiken nästan helt fredagen den 25 april.
”– Cirka 400 lotsningar har vi en normalmånad, berättade Agne Hermansson, arbetsledare för båtmännen vid Vinga lotsplats. Redan på morgonen första strejkdagen låg två fartyg utanför Vinga destinerade till Göteborg, men utan möjlighet att ta sig in.”
Många postkontor hade svårt att hålla öppet. Post som transporterades på järnväg blev försenad, medan postgången med flyg helt upphörde. På Postgirot blev 120 000 kvitton för överföringar liggande redan under den andra dagen av blockaden, och för varje dag växte högarna.
Nr 20 1980 (16 maj)
Fyra dagar efter konflikten ställer tidningen frågan om det var värt priset att ta till konflikt. Även om det ”inte [är] helt okomplicerat”, skriver tidningen, måste ändå ”svaret bli ett obetingat JA”. Den generella löneförhöjningen på 7,3 procent var en stor förbättring jämfört med medlarbuden, och man var också nöjd med den jämlika fördelningen av löneutrymmet.
Statsanställd pekar slutligen på en ”viktig lärdom” av storkonflikten:
”Man har i samhället fått klart för sig att den offentliga servicen behövs, och att privat och offentlig verksamhet är ytterst beroende av varandra. Fungerar inte den ena så drabbar det den andra och omvänt. Det torde efter detta bli omöjligt för någon att med hedern i behåll kalla offentlig service för tärande verksamhet.”
Så växte storkonflikten fram – artikel nr 1
FAKTA
Stadsanställdas förbund
Statsanställdas förbund bildades 1970 genom en sammanslagning av åtta fackförbund för statligt anställda arbetare. Förbundet heter numera Seko, service- och kommunikationsfacket. ARAB förvarar Sekos arkiv, liksom flera lokala fackliga klubbars, sektioners och avdelningars arkiv.
Källor
- Statsanställd, 1980
- Anders Boström (red), Storkonflikten 1980 (Arbetslivscentrum: Akademilitteratur 1981)
- Elisabet Höglund, Storkonflikten i den politiska debatten (Tiden: Landsorganisationen i Sverige 1981)
- Anders Kjellberg, Storkonflikten 1980 och andra stora arbetskonflikter i Sverige, artikel i Arbetarhistoria 2011:2-3 [138-139]
Seko i ARABs arkiv
- Sekos arkiv
- Samtliga föregångare till Seko och Statsanställdas förbunds arkiv
- Ett femtontal klubbar, sektioner och avdelningar inom Seko
- Ett trettiotal klubbar, sektioner och avdelningar inom Statsanställdas förbund
- Tidningen Statsanställds arkiv
Statsanställdas förbund, Seko och dess föregångare i biblioteket
- Statsanställd 1955-1995
- Sekomagasinet 1996-2006
- Sekotidningen 2006-
- Lars Johansson – Från statstjänarkartell till Seko: Statsanställdas förbund 25 år (SEKO – facket för service och kommunikation 1995)
- Organisationstryck från Statsanställdas förbund, Seko och dess föregångare