Ivan Oljelund har i tidigare boktips och webbartiklar lyfts fram på vår webbsida. Här följer däremot ingående boktips av två av hans självbiografiska verk.
Ivan Oljelund – ungsocialisten, skribent och redaktör för Brand – kom från arbetarklassen och från svåra barnförhållanden. Under sin tid räknade han däremot inte sig själv alldeles självklart som arbetarklassens författare. Kanske på grund av en kombination av ändrade levnadsförhållanden och de valda ämnena för hans verk och skrifter. Han kom att bli en så kallad ”fri författare” som verkade i både arbetarrörelsens och den borgerliga pressen. Oljelund bekände sig även vara djupt kristen.
Se tidigare boktips med Ivan Oljelund och Maj Hirdman med utförligare levnadsteckning och beskrivning av hans verk I ny jord (1920).
Från ungsocialist till avfälling
Tematiken i de nedan beskrivna självbiografiska verken visar både på den svåra uppväxten i arbetarmiljöer, men även Oljelunds nyfunna intresse för natur, folk, bygd och historia. Den självbiografiska serien utkom i åren 1951-1958 och dess avslutande del är Avfällingen.
Ivan Oljelund var en av de som omfattades av den så kallade förräderiprocessen 1917. Händelsen kom att påverka honom djupt. En schism uppstod mellan honom och de tidigare kamraterna inom den socialistiska rörelsen som gav honom epiteten ”avfälling” och ”renegat”. Något som har starka beröringspunkter med hans sista självbiografiska verk.
I en tidigare publicerad webbartikel om Pacifisten och revolutionären Zeth (Zäta) Höglund omtalas förräderiprocessen. Både Höglund och Oljelund fängslades och satt en tid på Långholmen till följd av den kontroversiella landsförräderidomen (1916-1917). Erik Hedén som även fördes inför rätta, undslapp dock dom. Anledningen var den fredskongress som de deltagit i och där mobiliseringstrejk diskuterats. Oljelund anklagades för att under kongressen ha uttalat stöd för utomparlamentariska åtgärder om Sverige dragits med i kriget. Kongressen var mycket omtalad redan under sin tid och arrangerades av SDUF, Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund.
För mer information om Oljelund och förräderidomen kan vi varmt rekommendera detta verk:
…faror för staten av svåraste slag : politiska fångar på Långholmen 1880-1950, Stockholmia förlag, 2012 års årsbok av Arbetarnas kulturhistoriska sällskap (återfinns i bibliotekets samlingar).
Ivan Oljelund: Det hände på Kungsholmen, Litteraturfrämjandet (1985) [ny utg.], 314 s.
Efter romandebuten 1920 med den självbiografiska I ny jord skrev Ivan Oljelund en rad romaner grundade på egna erfarenheter, omväxlande med rena fiktionsromaner.
1950 beslöt Oljelund till sist att utnyttja sina hårda barn- och ungdomsår litterärt. 1951-1958 skrev han således de självbiografiska romanerna Det hände på Kungsholmen, Stockholmsbarn, Arbetarbohem, Dans med stormen och Avfällingen. Romansviten brukar ses som Höglunds främsta litterära insats, i synnerhet den inledande delen, som omspänner åren 1900-1902.
Romanen bearbetar med konstnärlig distans hans bittra upplevelser av uppväxten i fattiga arbetarkvarter och dåtida fattigvård. Författaren registrerar sakligt miljöer, händelser samt egna och andras tankar och beteenden utan några värdeomdömen. Skildringarna är anmärkningsvärt utförliga med tanke på att huvudpersonen inte var mer än åtta – tio år under den tid det gäller.
Den till en början ganska idylliska berättelsen handlar först mest om fadern, här kallad Kjell Häger. En något mer bildad och kultiverad man än sin omgivning och därför ofta lite utanför gemenskapen. Såväl under kvarterets sedvanliga söndagsutflykt och traditionella höstfest som på det hälsovådliga sätteri som utgör hans arbetsplats.
Den lungsot som så småningom ska beröva honom livet har redan anmält sig, men han nonchalerar den tills vidare. Tyvärr alltför länge, fast både hans syster och en arbetskamrat dör i sjukdomen. Grannarnas personligheter och inbördes umgänge beskrivs målande, liksom föräldrarnas delvis stormiga samliv. Då Kjell till sist avlider under ett besök hos familjen i Uppsala flyttar modern, kallad Livia, och de två sönerna till en mindre bostad. Hon försöker att driva cigarrbutik, som dock snart går i konkurs. Livia får anställning som hjälpreda till en hårfrisörska, som hon även får bo hos, medan sönerna hamnar på barnhem. Därifrån skickas de sedan med båt till den småländska landsbygden. Denna tragiska historia om en familjs sönderfall berättas nyktert och osentimentalt, men detaljerat och med stor inlevelse.
Ivan Oljelund: Stockholmsbarn, LT (1971) [ny utg.], 316 s.
Stockholmsbarn, den andra delen i Ivan Oljelunds självbiografiska romansvit, utkom redan 1952. Endast ett år efter första delen, på vilken den utgör en omedelbar fortsättning. Den elvaårige Mikael och hans två år yngre bror Peter landstiger på en brygga i den småländska skärgården tillsammans med andra utackorderade Stockholmsbarn. Församlingens präst fördelar sen barnen på olika hushåll enligt en något bristfällig lista.
Peter hamnar hos en fiskarfamilj på en ö ute i skärgården, lyckligtvis på rodd- och segelavstånd från den bondgård där Mikael placeras. Bonden Jonas Larsson, är på det hela taget godmodig och välmenande. Han förutsätter däremot att alla på gården lever som han själv. Det vill säga arbetar hårt hela dagarna.
Barnen i byn går i skolan varannan dag, vilket Mikael nu upplever som behaglig avkoppling från slitet i jordbruket. Larsson är liksom sin far, som också bor på gården, strängt kristen. Det är den enda punkt där han och den religiöst likgiltige Mikael blir osams. Larssons hustru Gerda är sjuklig och arbetar inte mycket. Den kavata och flitiga pigan Kersti fullgör det mesta av hushållsarbetet. I detta ingår att bära in vatten och mjölka korna, tillsammans med utackorderade Stockholmsflickan Gertrud.
Gården drivs här i de första åren av 1900-talet enligt självhushållningens principer. Författaren redogör utförligt för de olika sysslorna, vilka samtliga utförs helt manuellt. Även i övrigt bildar miljön en stark kontrast till det trånga och smutsiga Kungsholmen där Mikael och Peter vuxit upp. Den fria och öppna naturen här på randen till skärgården skänker huvudpersonen starka intryck och hans snålt tilltagna fritid ägnas fisketurer och andra utflykter med jämnåriga. Författaren porträtterar byns och socknens personer målande och med stor inlevelse utan att döma. Brödernas mor Livia besöker dem under tre dagar, men känns nästan som en främling. Hon har nu fast anställning på en vårdinrättning och planerar att gifta om sig, vilket väcker deras motvilja.
Vid fyllda femton lämnar Gertrud gården och grannflickan Marta träder in som ersättning för henne och Gerda som avlidit i elakartad lunginflammation (så kallad lungbrand). Då sorgeåret är till ända gifter sig Jonas Larsson med Marta, till Kerstis stora besvikelse. Mikael fyller femton och städslar sig som dräng på gården i väntan på Peters femtonårsdag. Med åren blir förhållandet mellan honom och husbonden mer jämlikt, i synnerhet sedan han omvandlats från sockenbarn till anställd.
Sista tiden på gården berömmer Larsson honom för hans flit och duglighet. Mikael som nu vant sig vid att arbeta hårt tycker att de ljusa sidorna överväger i hans minnen av tiden på gården. Två nya Stockholmspojkar i tioårsåldern anländer. Mikael tänker upprört på dem som slavarbetare, men inser att Larsson inte har något val om gården ska överleva. Han och Peter tar båten tillbaka till Stockholm.