Sy-fabrikssystrar!

Öxabäck IF – utan er ingen morgondag

Sy-fabrikssystrar! Öxabäck IF – utan er ingen morgondag är en utställning på Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek av Åsa Norman, textilkonstnär och Frida Hållander, konsthantverkare och doktorand inom konstnärlig forskning. Det är en utställning som utgår från ett gemensamt intresse för hur kamp har formulerats av och genom kvinnor i textila göranderum, med en centrering inom textilindustrier och syfabriker. Utställningen som visas består av tre olika textila berättelser som utgår från tre platser och vid tre olika tider.

Vernissage den 24 februari

12:00-15:00 Vernissage

13:00 Artist-talk med Ingela Johansson, Frida Hållander & Åsa Norman

Utställningen börjar med Textilarbetarförbundets sparade dokument där det skildras berättelser om hur kamp har formulerats. I agitationspamfletten Textilarbetare! = Ut till frihet! Fram för frihet, 1910 kan läsas:

”Tillvarataga vi ej själva våra intressen, och se vi ej själva till dem tillgodosedda, är och förblir vi arbetarklassens bottensats”.[1]

Bland arkivmaterialen återfinns även två agitationsvisor/dikter som skildrar facklig kamp, ”Vi väva, vi väva och Vi spinna, vi spinna” i början av 1900-talet. I arkivet berättas det om svårigheterna för textilarbetarna att organisera sig. Textilarbetarförbundet skriver 1923:

”det gäller att väcka en stor arbetarkår, vilket i högre grad än någon annan varit hemfallen åt slö resignation och kraftlöshet. Kårens sammansättning, till större delen kvinnor, långa arbetstider och låga löner”.[2]

I boken Svenska textilarbetareförbundet 1949-1971, från 1991 beskrivs hur textilarbetarna i Sverige alltid i alla tider har varit ett slags:

”proletärernas proletariat; fattigare och sjukare än alla andra.”[3]

Ett av de centrala verken i utställningen som Hållander och Norman vill förbinda med organiseringen av textilarbetare tar sin utgångspunkt hos kvinnor som arbetade i en syfabrik i Sjuhäradsbygden under 1960 och 1970-talet. Det berättas om hur dessa kvinnor organiserar sig genom att starta ett arbetsplatsfotbollslag Öxabäck IF. Laget bildades 1966 i byn Öxabäck i Sjuhäradsbygden utanför Borås. 1968 blev det år som den första officiella serien i damfotboll startades, tack vare, genom Öxabäcks IFs enträgna arbete och påtryckningar på Svenska fotbollsförbundet. Kvinnorna i laget träffades i Öxabäck syfabrik. På fabriken sydde de sina egna shorts att spela i och tog skjortorna till matcherna på avbetalning. Genom fabriken kunde även laget rekrytera nya spelare från sydvästra Sverige. Verket Öxabäck IF – utan er ingen morgondag berör damlaget Öxabäck IFs inverkan på den svenska damfotbollen, samtidigt som verket återaktiverar en text On banners and banner making (1909) av den brittiska suffragetten och konsthantverkaren Mary Lowndes (1856–1929).

I utställningen visas även två andra verk som gör nedslag på platser som berör ämnet:

Hållander visar ett par jeans som hon har sytt själv. Jeansen utgår från hennes relation av att växa upp i en textilbygd, i Sjuhäradsbygden. En trakt som sedan långliga tider varit en hemvist för textilindustri. Det är en ett verk som berör hemindustrin från början av 1900-talet till syfabrikerna under ca. 1930–1980: genom hennes egna erfarenheter och släktrelationers berättelser samt utifrån det nedtecknade, i arkiv. Samtidigt finns det i denna berättelse en ”bruten linje”, en historia om en produktionell omstrukturering. Hur tekokrisen i Sverige drabbade textil- och konfektionsbranscherna. Krisen, som började på 1950-talet, fortsatte till att en stor del av textilproduktionen hade avvecklats kring 1980. Verket undersöker hur kunskapen om att kunna sy ett par jeans inte finns hos Hållander; vilket är en berättelse om en bruten linje.

Den tredje platsen som besöks i utställningen är Manchesters sidenindustri under första delen av 1900-talet. I verket Bombyx Mori, well fitted for women? av Norman undersöks hur motståndet mot lönesänkningar med mera formulerades och organiserades av de många kvinnor som arbetade med siden. Frågan ställs även hur arbetet med ett exklusivt material påverkade bilden av de kvinnor som arbetade med siden, i relation till exempelvis de kvinnor som arbetade med bomullsindustrin i samma område. De kvinnliga sidenarbetarna tillverkade många olika textila accessoarer: strumpor, knappar, band och fransar. Accessoarer som omger, ramar in, lyfter fram och synliggör; det som verkar i periferin och det som lätt kan tillverkas i hemmet. Perifera aktiviteter blir hotfulla när de närmar sig centrum. Verket består av en banderoll i siden med pärlbroderi, samt en essä.

Hållander och Norman blir undrande kring hur det textila materialet och det textila görandet är en intersektion i förståelsen av underordning. Det textila görandet är en hantverksskicklighet ”ett kunnande” som många kvinnor är verksamma inom. Ordningen mellan könen, är närvarande i alla dimensioner av görande. Dessa resonemang har för Hållander och Norman lett till frågor vad det innebär att vara en syster och att bedriva kamp? Kan det vara ett systerligt och kamratligt stödjande i att formulera en strid, en kamp för textilindustrins händer?

(Sy)fabrikssyster är ett av Hållander och Norman lånat och omgjort begrepp. [4] Fabrikssystrar var en yrkeskategori inom kvinnodominerade industrier omkring år 1900. Fabrikssystrarna, var en person anställd av fabriken som hjälpte de anställda kvinnorna med pensionskassor och sjukkassor, barnkrubbor med mera. Samtidigt är det ett komplicerat begrepp. Fabrikssystern fick mycket makt för de anställda kvinnorna, en mellanchef som styrde och ställde. För Hållander och Norman lyfts begreppet från denna anknytning i historien, för att istället fungera som ett personligt eller politiskt förhållande mellan kvinnor. Ett systerligt och kamratligt stödjande i att formulera en strid, en kamp. Men de frågar sig samtidigt, vad innebär det att vara en syster? Vems kamp är det rimligt att föra från en privilegierad position? Att påstå att ett systerskap kan finnas med textilindustriarbetarna i länder där den stora produktionen sker idag är, blir en komplicerad handling. 

Frida Hållander, konsthantverkare och doktorand vid Konstfack och HDK, Göteborgs universitet, konstnärliga fakulteten. www.fridahallander.se

Åsa Norman, textilkonstnär och medlem i det feministiska konsthantverkskollektivet Den nya kvinnogruppen, DNK. www.asanorman.com

Ingela Johansson, konstnär.  Projektet Strejkkonsten (2010-) handlar om solidaritetsrörelsen bland kulturarbetare under den stora gruvstrejken i slutet på 60-talet. År 2013 gav hon ut boken Strejkkonsten, röster om politiskt och kulturellt arbete 1969-70, på Glänta Förlag. Hon startade projektet Massa i rörelse (2014-2017) – och tillsammans med kollegorna (Eva Arnqvist, Malin Pettersson Öberg, Caroline Mårtensson, Johanna Gustavsson Fürst, Åsa Jungnelius) formulerades ett projekt som utgick från Glasriket som ett exempel på en plats för transformation av samhället. Hon har även haft Iaspis vistelsestipendium i London (2010), ställt ut på Alternativa, Gdansk, Kunsthaus Dresden (2015), Tensta Konsthall (2013), Bildmuseet (2012), Periferic Biennale 8, Iasi (2008).

Sara Kaaman, grafisk formgivare, har formgivit bilden som ligger till grund för utställningen.

[1] Textilarbetare! = Ut till frihet! Fram för frihet, Norrköping, Tryckeriförening Norrköping, 1910. 1904–1924. Arkiv: Sv. Textilarbetarförbundet box: 2769/1/169.

[2] Svenska textilarbetareförbundet agitationsarbete 1914.

[3] Majgull Axelsson Svenska textilarbetareförbundet 1949-1971, 1991, s. 12.

[4] Vi lånar begreppet fabrikssystrar från Gerda Meyerson, Arbeterskornas värld. Studier och erfarenhet, 1917.