Vi fortsätter vår presentation av tidiga arbetarförfattare. Gustav Hedenvind-Eriksson skriver om skogsbolagens exploatering i Ur en fallen skog och Sigrid Backman skildrar livet i Helsingfors arbetarmiljöer i flera romaner.
Gustav Hedenvind-Eriksson: Ur en fallen skog, Folket i Bild (1941), 252 s
Gustav Hedenvind-Eriksson föddes 1880 i byn Gubbhögen i norra Jämtland som äldste sonen på ett bondehemman. Han lämnade familjen i femtonårsåldern efter ett slagsmål med fadern, som ogillade att sonen föredrog läsning, skrivande och fiolspel framför sysslorna på gården. Under många år förde han ett kringflackande liv. Sina erfarenheter som skogsarbetare, flottare, rallare, lantarbetare och sjöman fick han sedan nytta av i en lång rad böcker. År 1903 började på Birka folkhögskola utanför Östersund och i den självbiografiska Med rallarkärra mot dikten från 1944 beskriver han sin bildningsväg.
Hedenvind debuterade 1910 med romanen Ur en fallen skog, vars handling kretsar kring skogsbolagens plundring av en gammal svensk bondebygd. Läsaren får följa en rad tragiska levnadsöden, framför allt bönder som sålt sin skog för en spottstyver och därefter blivit tvingade att försörja sig på tungt och ofta livsfarligt skogsarbete.
Verkligheten bakom bokens handling var 1800-talets stora skogsexploateringar och de genomgripande förändringarna i samhället som dessa ledde till. 1941 års utgåva har ett längre förord, där författaren redogör för händelserna som ligger till grund för boken.
Sigrid Backman: Vindspel, Holger Schildts förlag (1913), 133 s
Sigrid Backman (1886-1938) är en av få finlandssvenska författare som beskriver Helsingfors arbetarmiljöer.
Backman debuterade 1913 med kortromanen Vindspel, en sagoaktigt poetisk berättelse om unga Astri som flyttar från stan till väninnor på landet. Astris sinnliga och själfulla sätt att uppleva naturen kontrasterar mot det fattiga stadsliv hon flytt från. Hon avvisar en friare, målaren Sven, trots starka känslor för honom. Astris självständighet och drömskt visionära livssyn passar inte ihop med det konventionella äktenskapet.
Sigrid Backman skriver sedan om inbördeskrigets förödande följder i romanen Ålandsjungfrun (1919) samt även i Familjen Brinks öden (1922), där Ragna skriver ett avskedsbrev till sin vite fästman efter att hennes tre bröder stupat på den röda sidan. Miljön är Helsingfors arbetarkvarter, där även händelserna i Bostadsbolaget Sjuan i Lergränden (1926) utspelar sig.
Sigrid Backman tar ställning för natur och småskalighet mot en avhumaniserande maskinkultur. Även hennes näst sista roman, De fåvitska trollen (1932), är en kritik av det mekaniserade och massproducerande samhället. Backman talar för en alternativ livsstil med frihet, fantasi och empati som ideal.
Sigrid Backman: Ålandsjungfrun, Holger Schildts förlag (1919), 195 s
Romanen Ålandsjungfrun (1919) utspelar sig i byn Pigbacka i östra Nyland nära Helsingfors.
Sömmerskan Klara Vester har nyligen flyttat till Pigboda från Åland och är omtalad för sin skicklighet. Byns arbetsfolk försöker värva Klara för det socialistiska partiet, men hon vill stå utanför byns politiska motsättningar och vägrar ta ställning. Hon blir uppvaktad av två ynglingar, den omogne och självupptagne Fridolf och den modige och rättrådige David, och med tiden får hon ett närmare förhållande till den senare. Konflikten mellan herrskap och arbetare övergår under inbördeskriget till en strid på liv och död. De röda tar först makten i byn, men blir sedan besegrade av de vita med hjälp av tysk militär, som tillfångatar och arkebuserar flera av romanens huvudpersoner. När David blir dödad dränker Klara sig i en gammal brunn.
Backmans romaner är skrivna i delvis olika stilar, men de är alltid personliga och lätta att känna igen. I Ålandsjungfrun slår Backman an ett folkligt oskuldsfullt tonfall med inslag av dialektal finlandssvenska och burlesk humor. Boken innehåller även skira stämningar och naturskildringar, som förstärker chocken av den blodiga och tragiska upplösningen.
Sigrid Backman hade tidigt blivit föräldralös och framlevde sitt korta och fattiga liv i Helsingfors arbetarkvarter. Hon var en av få inom den samtida finlandssvenska litteraturen som beskrev kriget från de rödas sida. Backman ådrog sig starkt missnöje från etablissemanget genom att ta ställning mot de segrande vitas övergrepp 1918, utan att få särskilt mycket stöd från den röda sidan.
Sigrid Backmans böcker kan vara svåra att få tag på men de finns som pdf-er i det finska klassikerbiblioteket.