Februari 1917


stora-socialiststriden

Signerad L. Kumlien. Möjligen Ludvig Kumlien (1880-1958). Ur Naggen nr. 2 1917 Bildtext: Borgarsamhället: ”Det är rätt! Klappa till varann bara, herrar socialister! De där smällarna skulle annars jag ha fått!”

Februari är den månaden under vilken partisplittringen inom Sveriges socialdemokratiska arbetarparti fullbordas. Hungerkravaller drabbar USA och i Sverige påbörjas ransonering av bröd och kaffe.

1 februari 1917

Tor Aspengren i föds Oslo. Tor arbetade på ett stålverk från fjorton års ålder och slutade först efter knappt 30 år. Tor var tidigt fackligt engagerad och gjorde senare karriär inom fackförbundet Norsk Jern- og Metallarbeiderforbund, där han var förbundsordförande under perioden 1958-1966. Han blev till sist Landsorganisasjonens ledare mellan 1969-1977. Tor Aspengren dog 2004.

2 februari 1917

En sjuksköterska vid namn Hanna Norman avlider i Ronneby efter några dagars sjukdom. I tidskriften Rösträtt för kvinnor skrivs följande till minne av henne:

”Med hennes bortgång förlora Ronneby rösträttsförening och dess styrelse, vars vice ordförande hon var, en av sina bästa krafter. Med övertygelsens hela styrka arbetade hon träget och allvarligt på att hos kvinnorna väcka intresse för deras egen fråga och övriga samhällsfrågor. […] Modig och fast som få, grep hon in överallt, varest hon fann trångsynthet eller begångna orättvisor. […] Därför lever hon i vårt minne som en god, fast och modig arbetskamrat. Och vi bringa henne vårt tack för hennes gärning och insats i kvinnornas frigörelse.” (Rösträtt för kvinnor, nr. 4 1917, s. 5)

3 februari 1917

En tysk ubåt sänker det amerikanska fartyget ”Housatonic” efter en varning. President Wilson avbryter de diplomatiska förbindelserna med Tyskland.

5 februari 1917

Socialdemokraten Carl Lindhagen väcker i Riksdagens andra kammare ett dussin motioner med förslag om en revidering av grundlagarna och till dessa knutna författningar. Till dessa förslag hör beviljandet av kvinnors politiska rösträtt.

8 februari 1917

Wilson vädjar till de neutrala länderna att följa USA:s exempel. Den svenska regeringen avvisar förslaget och framhåller neutralitetspolitiken. Svaret får högerpressens stöd men kritiseras från vänsterpressen som anser att Sveriges svar har en sårande och utmanande ton.

I den svenskamerikanska tidningen Svenska socialisten uppmanar Socialistpartiets styrelse samma dag Förenta staternas arbetarklass att göra sitt yttersta för att motverka ett fredsbrott. Rubriken och ingressen lyder:

”Skrid till omedelbar handling, kamrater!
En vädjan till vårt förbunds avdelningar att bidraga till avvärjandet av historiens orättvisaste krig.” (Svenska socialisten, 8 februari 1917, s. 1)

11 februari 1917

T. Nagi Reddy föds i den indiska delstaten Andhra Pradesh. Efter att ha varit medlem och verksam inom såväl Communist Party of India (CPI) som dess marxistiska utbrytarparti CPI(M) bröt Reddy drygt 50 år gammal med sina tidigare partikamrater, och kom därefter att skapa två nya partier. Det andra av dessa – Unity Centre of Communist Revolutionaries of India (Marxist-Leninist) – grundades år 1975 och leddes av Reddy fram till dennes död året därpå. Idag ser många grupper inom den indiska vänstern T. Nagi Reddy som en inspirationskälla.

12 till 28 februari 1917

På måndagen den 12 februari är det sju grader kallt och på Stockholms gator är snön på sina håll 30 centimeter djup. Detta är första dagen på Sveriges socialdemokratiska arbetarepartis (SAP) 10:e kongress, men redan i dagens nummer av Social-demokraten publiceras en av Hjalmar Branting skriven text angående kongressen. I texten går han först till angrepp mot det Socialdemokratiska ungdomsförbundet (SDUF), som länge varit i ömsesidig konflikt med riksdagsgruppens majoritet. Branting avslutar emellertid sin text i ett mer hoppfullt tonläge:

”Vi äldre i partiet ha till de många nackdelarne av den egenskapen dock den fördelen, att vi minnas en smula partihistoria. Klyvningens spöke har alltid förts fram, oftast på god tro, när oförenlighetens konsekvenser skulle tagas.
Det blev aldrig så farligt som det fruktades. Om blott partiet förblir sig självt, det arbetande folkets parti, som utan fruktan för nya uppgifters nya krav städse söker vinna med ärligt arbete allt starkare ställning att föra fram den stora, fortgående samhällsomdaningen ― så skall förvisso dess verksamhet alltjämt som förr samla växande massor, vilka med tillförsikt och tillit ropa sitt: leve socialdemokratin!” (Social-demokraten, 12 feb, s. 1)

socdem-redaktion-1917

Social-demokratens redaktion 1917. Nils Horney, Ivar Ljungqvist, Bengt Sjöberg, Sven Backlund, Otto Johansson, Johan Danielsson, Gottfrid Björklund, Per Albin Hansson, Kaj Andersson. Fotograf: Victor Malmström, 1917. Fotosamlingen vol. 3331:2, löpnummer 192, ARAB

Några timmar senare samlas 176 män och 4 kvinnor för den 10:e kongressen. Halvvägs in i Brantings hälsningsanförande säger han:

”Vad våra inre partiförhållanden vidkomma måste denna kongress bli en uppgörelsens dag, det är oundvikligt att så sker.” (Protokoll SAP, 1917 s. 2)

Vad Branting knappast anar under sitt tal är att ovanstående citat skulle visa sig vara väldigt träffsäkert, enär denna kongress ska visa sig bli den sista för ett antal närvarande. Det har som bekant uppstått en spricka i partiet, som sträcker sig åtminstone nio år bakåt i tiden och som nedan kräver en längre resumé:

Upprinnelsen till sprickan i partiet

Den 9 december 1908 började SDUF edera tidskriften Stormklockan, som blev ett effektivt politiskt organ. Zeth (Zäta) Höglund och Hjalmar Gustavsson var redaktörer och veckotidningen präglades av en betydligt radikalare socialism än förbundets officiella organ Fram, som vid det här laget var inne på sin femte årgång. Frams redaktör var den redan då namnkunnige Per Albin Hansson. Stormklockan gjorde redan i första numret tydligt att den riktade sig mot socialdemokraternas vänsterfalang och att den skulle strida mot förnedrande kompromisser. Till skillnad från Fram, som publicerades i Malmö, utgavs Stormklockan i Stockholm.

Den 28 mars 1912 bildades Stockholms socialdemokratiska vänsterförening, där bland andra Fredrik Ström, Carl Lindhagen och Richard Sandler ingick i interimsstyrelsen. Tanken var att skapa en organisation som låg mellan ungdomsförbundet och partiet, i syfte att förhindra att ungdomsförbundet blev en fraktion. Det dröjde dock inte länge förrän partistyrelsen kritiserade bildandet av ”speciella tendensföreningar”, då de ansåg att sådana kunde splittra partiet. Ström menade ändå att den hårda linje som högerfalangen drev skulle spränga partiet om den själv fick bestämma. Majoriteten uppfattade detta som ett försök att ge partiledningen skulden vid en eventuell splittring.
1914 års partikongress inleddes den 3 och 4 augusti och fortsatte sedan mellan den 23 november och den 1 december. Inför kongressen i november hade såväl SAP som SDUF, på sin kongress samma år, utarbetat en policy som skulle beskriva relationen mellan partiet och dess ungdomsförbund.

SAP:s lydde:
Ungdomsförbundet förklarar sig å sin sida redo att vid alla tillfällen främja partiets verksamhet i full överensstämmelse med av partiet och dess underavdelningar fattade beslut.
SDUF:s lydde:
Ungdomsförbundet förklarar sig å sin sida redo att vid alla tillfällen främja partiets verksamhet i full överensstämmelse med partiets program och socialismens principer.

Under 1915 beslöt riksdagsgruppen att alla viktiga frågor skulle behandlas internt. Ingen i riksdagen fick yttra sig angående riksdagsgruppens beslut, men det var tillåtet att lägga ned sin röst. Denna ”munkorgsstadga”, eller ”enighetsresolutionen”, möttes av ett starkt motstånd bland riksdagsgruppens mer radikala personer och skärpte motsättningarna än mer.

Avrustningsfrågan

En av de tidigaste skiljelinjerna mellan partiets höger- och vänsterfalang var frågan om avrustning, där vänsterfalangens linje var försvarsnihilistisk; detta gjorde att sprickan mellan falangerna blev ännu större när första världskriget utbrutit, inte minst i och med den borgfred som slutits mellan landets styrande partier.

Zimmerwaldkonferensen 1915 och fredskongressen 1916

Den socialdemokratiska internationalens sammanbrott i samband med första världskrigets utbrott ledde till att det i Zimmerwald i Schweiz hölls en konferens i september 1915. Radikala socialister av olika riktningar och från ett flertal länder samlades till den internationella socialistiska konferensen. Deltagarna vid konferensen var ideologiska motståndare till sina respektive nationers försvar. Ture Nerman och Zäta Höglund var Sveriges representanter.
Inspirerade av Zimmerwaldkonferensen arrangerade det socialdemokratiska ungdomsförbundet en fredskongress den 18-19 mars 1916. Denna kongress kritiserades hårt från officiellt socialdemokratiskt håll. Zeth Höglund blev snabbt dömd till ett års fängelse för högförräderi. Som en följd av detta organiserade sig riksdagsgruppens opposition. Den 15 man starka minoriteten började hålla sina egna, slutna sammanträden. Tisdagen den 13 februari 1917 börjar kongressförhandlingarna kring ungdomsförbundet. En stor del av kongressen ägnas åt programfrågor- och svek och inre demokrati. I ingressen till den resolution som partistyrelsen förelägger kongressen står det bland annat:

”Redan vid sitt årsmöte 1916 ansåg sig partistyrelsen böra på grund av upprepade händelser inom partiet genom ett särskilt uttalande påkalla partimedlemmarnas synnerliga uppmärksamhet på den uppenbart söndersprängande hållning som det socialdemokratiska ungdomsförbundet allt mer börjat intaga.”

Riksdagsgruppen kontra ungdomsförbundet

Riksdagsgruppen konstaterar vidare att ungdomsförbundet, de hårda tiderna till trots, inte mildrat sitt uppförande mot partiet. Det hävdas att de bedriver avsiktlig och systematisk propaganda som i allra högsta grad bidrar till att skada partiets verksamhet och försvårar dess möjligheter till aktion för arbetarklassens intressen. Vidare föreslår partistyrelsen kongressen att anta resolutionen i vilken det fastlås sådant som:

att ungdomsförbundet har anklagat riksdagsgruppen för att i flera betydelsefulla frågor inte följt partiets program, trots att 1914 års partikongress hade godkänt riksdagsgruppens politik.
att ungdomsförbundets tidning och klubbar fortsatt splittringsarbetet genom att väcka misstankar mot partiets ledning och politik.
att ungdomsförbundets ledande män anklagat partiets ledning för att dennas provokationer bidragit till att tre deltagare i fredskongressen 1916 hamnade inför domstol.
att ungdomsförbundet ledning försöker skada partipressen genom att förbereda bojkotter och ekonomiska repressalier mot hela partipressen.
att ungdomsförbundet […] visar tydliga tecken på att vilja spränga partiet.

Under kongressens följande två dagar ägnas en hel del tid åt mer eller mindre infekterade debatter mellan dess majoritet och minoritet, vilka kort därpå återges i tidningen Social-demokraten. De debattörer som oftast yttrar sig är Per Albin Hansson, Ivar Vennerström, Hjalmar Branting, Fredrik Ström, Ernst Åström, Arthur Engberg och Carl Lindhagen. Trots de två dagarnas diskussioner nås inga överenskommelser. Medlingsförslag, som inbegriper att de norska och danska partiledningarna går in som medlare avvisas av majoriteten, liksom förslaget att en allmän omröstning inom partiet skulle genomföras för att nå överenskommelser.

Kongressbeslut och splittring

När det blir dags för kongressen att ta ställning till partistyrelsens ultimatum vinner partistyrelsens förslag med 136 mot 42 röster. Det hävdas dock att propositionsordningen styrdes så att alternativa förslag bortsorterades och ett rent avslagsyrkande ställdes mot partistyrelsens förslag i huvudvoteringen. Mot detta avlämnar Ivar Vennerström och 39 andra kongressombud en reservation mot beslutet ”som drivit partiet till sprängnings rand”. (Höglund, 1928, s. 145)

Kongressbeslutet innebär att oppositionens omkring 40 ombud börjar diskutera möjligheten att bilda ett nytt parti redan innan kongressen var avslutad. Således ägnar oppositionen kongressens resterande tre dagar, söndagen den 18 februari till tisdagen den 20 februari åt att vårda sina egna angelägenheter. Redan på måndagen föreslår Karl Kilbom att sända ett manifest till Sveriges arbetare och bjuda in dessa till att bilda ett nytt parti. Splittringen var i och med detta så gott som ett faktum.
Lördagen den 24 februari står att publiceras en text av samme Kilbom i Stormklockan:

”Så har då det väntade inträffat. Partihögern har utan att blinka sprängt partiet. Inga varningar hjälpte, vare sig de starkaste skäl, vädjanden eller framhållandet av de allvarliga konsekvenserna. […] Allt under hr Brantings och hans korpralers hänsynslösaste svängande av piskan. Vissa ögonblick måtte dock hr Branting ha anfäktats av tvivel på den inslagna vägens framkomlighet; han lockade med att ‘följderna bli nog icke så farliga för partiet.’ […] Hr Branting må hur mycket han vill försöka inbilla sig och andra att ungdomsförbundets kongress kanske ändå kommer att desavouera den företagna omröstningen. Kanske kan höga partiledningen f.ö. behöva den trösten. Det måste nämligen medges att vederbörande har all anledning att känna sig bortkomna, då de se sin makt över ungdomsförbundet så litet svara mot de stora orden, att ungdomsförbundet så långt ifrån lyder order, finner sig i att komma i efterhand och själv ta ansvaret för vad som nu enligt vårt förmenande måste komma: partiets klyvning.” (Stormklockan, 24 februari 1917, s. 1)

stormklockan-redaktion-1917

Stormklockans redaktion 1917. Zeth Höglund och Sven Larsson-Linderot. Fotograf: Axel Malmström, 1917. Fotosamlingen vol. 12, löpnummer 1924, ARAB

Därefter skyller Kilbom splittringen på ”partihögerns” uppträdande på kongressen. Och i artiklar i Social-demokraten gäller förstås det motsatta: att ”partivänstern” ligger bakom den första svenska partisplittringen av ett parti på vänsterkanten.

Det nya socialdemokratiska partiet

Tisdagen den 27 februari publiceras ett manifest för bildandet av ett nytt socialdemokratiskt parti i tidningen Politiken, som grundades strax efter att fredskongressen 1916 avslutades. Tidningen är en konkurrerande opinionsbildare till Social-demokraten och har Ture Nerman och Fredrik Ström som redaktörer. I manifestet står att läsa:

”I de flästa länder har inom socialdemokratin funnits tvänne strömningar med olika syn på rörelsen i både principiella och taktiska frågor. Under världskrigets tryck har klyftan mellan dessa båda riktningar vidgats och i vissa fall redan lett till en sprängning av den organisatoriska enheten. Även i Svärge ha sedan länge dessa riktningar förefunnits. […] Vår övertygelse bjuder oss att i dessa maktorgiernas och principlösheternas tider bevara det mästa möjliga av den samhällsåskådning och de riktlinjer, som för en mansålder sedan bildade grundval och utgångspunkt för den svenska socialdemokratins genombrott. […] Vi inbjuda alla de organisationer som gilla ovan angivna tankar och riktlinjer, att utse ombud för att sammanträda till en kongress för överläggning och beslut rörande bildandet av ett nytt socialdemokratiskt parti. Denna kongress sammanträder i Stockholm den 12, 13 och 14 instundande maj.”

Manifestet var undertecknat av trettiofem namn, var av femton utgjorde hela den Socialdemokratiska riksdagsgruppens minoritet.

Onsdagen den 28 februari splittras riksdagsgruppen definitivt i och med att minoriteten begär utträde ur den med formuleringen:

”Med anledning av innehållet i partikongressens klandervotum mot riksdagsgruppens minoritet samt dess beslut och åtgöranden i åtskilligt annat varigenom detta misstroendevotum ytterligare skarpt understrukits, anse vi oss självfallet ej vidare kunna tillhöra gruppen utan anmäla vårt utträde ur densamma.” (Klockare, 1967, s. 20)

17 februari 1917

Brödransoneringen skärps. Dagsransonen för mjöl minskar med 50 gram.

19 februari 1917

Kafferansonering i Sverige. Priset på te ökar.

20 februari 1917

Denna tisdag uppstår hungerkravaller i New York när tusentals kvinnor från fattigdistriktet protesterar mot de orimliga matpriserna. Detta utlöser en bojkottkampanj som så småningom tvingade försäljarna att sänka sina priser. Om detta skriver den svenskamerikanska tidningen Arbetaren:

”De skyhögt stegrade lefnadsomkostnaderna ha nu lett dithän att värkliga hungerkravaller börjat förekomma i fattigkvarteren i fattigkvarteren i storstäderna. […] Och så hände det sig att när de för amerikanska städer typiska handkärrehandlarna skulle börja sin kommers i Brooklyn, så blefvo de överfallna af en hop af ett par tusen kvinnor. […] [D]e överföllo månglarna och vände upp och ned på deras kärror. Många af kvinnorna förklarade att de och deras barn formligen hålla på att svälta ihjäl.” (Arbetaren, 22 februari 1917, s. 1)

socdem-vanstergrupp-1917

Den socialdemokratiska vänstergruppen i riksdagen 1917. På bilden syns bland annat Zeth Höglund, Fredrik Ström, Fabian Månsson och Carl Lindhagen. Fotograf: Okänd Zeth Höglunds arkiv, ARAB

Strejker var också vanliga i Förenta staterna. under 1917 års första halvår och under februari månad ägde uppskattningsvis mellan fyra- och femhundra sådana rum.

25 februari 1917

De tyska ubåtarna får order att sänka alla fientliga och neutrala fartyg utanför Storbritannien. Livsmedelsleveranser och transporter av krigsmaterial skall skäras av. I Sverige kritiserar liberalen Adelswärd och socialdemokraten Branting statsminister Swartz för partiskhet i ubåtsfrågan.

25 till 26 februari 1917

De socialdemokratiska kvinnorna sammanträder för en kongress. Tidigare under månaden meddelade centralstyrelsen följande:

”Glöm ej att taga med brödkorten! De som på platsen kunna erhålla resebrödkort, torde i god tid ombesörja erhållandet därav. För de andra torde det nog vara lämpligast taga bröd med sig. Socker är nog bäst att även taga med på resan.” (Morgonbris, nr. 2B 1917, s. 7)

26 februari 1917

Mjölkransonering i Sverige. Tsaren suspenderar Duman.

27 februari 1917

I Petrograd har hungerkravaller brutit ut och en konflikt vid Putilovverken har utvidgats. Tsaren beordrar in armén men soldaterna gör myteri och gemensam sak med befolkningen.

Ministerrådets ordförande furst Golitsyn och kabinettet avgår. Progressiva blocket bildar en dumakommitté och deklarerar att de i egenskap av en statskommitté har ersatt tsarens regering.

28 februari 1917

Sovjetens tidning ”Izvestija” manar folket att gripa makten.

Källförteckning – samtliga återfinns i ARAB: samlingar:

Arbetaren, 22 februari, 1917.

Gustafsson, A. (1976). SAP:s partisprängning 1917. Lund: Lunds universitet

Hansson, S. (red.) (1936). Svenska folkrörelser. 1, Nykterhetsrörelse. Politisk arbetarrörelse. Fackföreningsrörelse. Folkbildning. Kooperation. Stockholm: Lindfors.

Harenberg, B. & Söderberg, M. (red.) (1988). Krönika över 20:e århundradet. Stockholm: Bonnier

Haste, H. (1988) Det första seklet. D. 1 (1889-1939). Stockholm: Tiden

Höglund, Z. (1928) Hjalmar Branting och hans livsgärning. D. 1, Hövdingen. Stockholm: Tiden

Isaksson, A. (1985). Per Albin. 1, Vägen mot folkhemmet. Stockholm: Wahlström & Widstrand

Klockare, S. (1974) Den unge Per Albin – marxisten. Stockholm: Tiden

Klockare, S. (1967) Svenska revolutionen 1917-1918. Stockholm: Prisma

Lindgren, J. (1950). Per Albin Hansson i svensk demokrati. D. 1., 1892-1920. Stockholm: Tiden

Lindorm, E. (1959) Ett folk på marsch. D. 3. (1914-1932). Stockholm: Bonnier

Misgeld, K., Bergström, V., Åmark, K. & Molin, K. (red.) (1989). Socialdemokratins samhälle: SAP och Sverige under 100 år. Stockholm: Tiden.

Morgonbris, nr. 2B 1917

Olsson, L. & Ekdahl, L. (2014). Klass i rörelse: arbetarrörelsen i svensk samhällsutveckling. ([Ny uppl.]). Stockholm: Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek.

Olsson, S. (1999). [Redogörelse för partisplittringen 1917]. Åmål: [S. Olsson]

Politiken, 27 februari, 1917.

Rösträtt för kvinnor, nr. 4, 1917.

Shaw, W. & Pryce, D. (1993). Tsarryssland, Sovjetunionen, Ryssland: [en uppslagsbok]. Västerås: Ica

Social-demokraten, 12 februari, 1917.

Sv. socialdemokratiska arbetareparti (1917), Kongressprotokoll.

Svenska socialisten
, 8 februari, 1917.

Ström, F. (1942). I stormig tid: memoarer. Stockholm: Norstedt.